varför kan inte vi vara ett normalt par för?

Ingen vet om det här, jag här det som en djup hemlighet, för han är så lugn, så charmig, helt som en drömman, vi är det perfekta paret, perfekta familjen, om folk bara visste.

Han skriker håll käften, fi..., andra svordomar åt mig så saliven spottar, ibland kastar han något mot mig, ibland medan barnen ser på, ibland skriker han håll käften åt dem och drar dem i armen eller flyttar på dem hastigt, stänger in dem i ett rum tills de slutar gråta, givetvis är allt mitt fel, jag provocerar honom, är irriterande mm. Det har gjort mig till en hemsk människa, jagkallar lika ffula ord tillbaka, jag har varit den som fysiskt slagit till honom när han kastat något mot mig, idag för första gången kastade han något på mig, inget som gjorde ont men jag reagerade med att ge han en örfil och nu hör han inget på det örat. Vi är alltid vänner efter ett gräl, nu orkar vi inte bråka mer. Var finns det hjälp att få? Ingen av oss kan kontrollera ilska. Jag skäms! Jag lever precis som när jag växte upp och jag vill inte barnen ska växa upp som jag!