Är själv en storasyster som har försökt få barn i många år, med diverse IVFer och missfall bakom mig och vid det här laget utan större hopp om att någonsin få ett eget barn, och en lillasyster som nyss börjat försöka. Det sista jag önskar henne är vår otur, för hennes, min och våra föräldrars skull håller jag alla fingrar och tår jag har att hon ska kunna få barn, så får jag iaf bli moster även om jag aldrig får bli mamma.
Alla reagerar olika, och det är självklart inte säkert att din syster känner som jag, kanske också beroende på var de är i sina försök och i sitt eget sorgearbete. Du känner din syster bäst, och vet vilken relation ni har, hur hon är som person etc, så tror du bäst kan avgöra hur du ska tala om det. Jag skulle faktiskt inte fästa någon vikt alls vid hur min syster berättade nyheten, via sms eller face to face, jag skulle bli lika glad, och lika ledsen, samtidigt, oavsett och har inga problem med att hon ser mig grina, och skratta, samtidigt. Och det har inte hon heller.
Självklart måste din syster få veta, ju tidigare desto bättre, så hinner hon bearbeta nyheten. Var beredd på allt och tänk på att det kan svänga. Är hon positiv i början kan hon ändå tycka det är jobbigt när barnet kommer, och tvärtom. Prata aldrig om "hur kul det vore med kusiner" eller något annat korkat, och förklara att du gärna ser att hon tar initiativen om ni ska prata om barn/din graviditet, dvs du är glad om hon frågar, men annars pratar du gärna om annat om hon hellre vill det. Samma sak med aktiviteter, finns det ingen du hellre skulle kolla barnleksaker med än henne, säg det, men att du inte vill tränga dig på utan bara föreslår saker om hon hintar att hon är intresserad, typ frågar specifikt om ni har valt säng, köpt barnvagn etc.
Blir min syster gravid kommer jag bli den mest engagerade, kick-ass moster hon kan önska sig, om det har jag inget som helst tvivel, helt oavsett vår egen parallella sorg över att inte själva kunna bli föräldrar.
