Hej! Jag väntar mitt första barn och har ett planerat snitt den 22/7, jag skulle gärna vilja veta ALLT om snitt. Hur allt känns? Något man blev chockad över? Ont efteråt? Upp och gå snabbt? Hur känns det när dom lägger bedövningen? ( LIVRÄDD FÖR DEN!!!!) Osv osv osv.
Kanske någon annan som haft snitt pga säte? Hur vanligt är det med höft problem efteråt?
Snälla, kan någon svara på alla min frågor :D
Tack så mycket :)
Jag kan tyvärr inte besvara dina frågor, men följer gärna denna tråden!
Gravid med mitt andra barn, och bebis ligger just nu i säte. är beräknad den augusti, och väntar nu på tid för vändningsförsök.
Jag är livrädd att de ska sluta i snitt :/
När fick du bestämt planerat snitt?
Jag har blivit tillsagd att om bara bäckenet är tillräckligt brett så kommer jag troligtvis få välja om jag vill snittas eller föda bebis i säte.
Min flicka, nu sju år låg med rumpan nedåt och därför planerades ett snitt ca två veckor tidigare. Gjorde även snitt med lilla dottern nu tre månader. Jag har bara positiva erfarenheter av snitt.
Lugnt och tryggt med en massa personal där just bara för att ha kolla på bästa vård just för dig och ditt barn. Vad jag tyckt var lite jobbigt var att sätta kateter innan snitt, det svider lite men går fort. Ryggbedövning känns oxå men är hanterbart.
Efter båda mina snitt har jag fått se bebisen och efter jag blivit ihopsydd och sen rullad till uppvak har jag fått ha bebisen på bröstet.
Mina flickor är födda mitt på dagen och jag har varit uppe pch sträckt på benen samma dag. Det gör ont men man får bra smärtlindring. Mest är man osmidig för såret. Man har svårt att röra sig, resa sig och vända på sig. Jag har åkt hem efter två dygn och klarat mig bra på alvedon och Ipren. Båda gångerna har jag varit fullt rörlig på ett par veckor. Man får dock komma ihåg att man genomgått en stor operation så att man inte lyfter för tungt eller börjar träna för tidigt. Hoppas du fick svar på lite iallafall. Lycka till!
Jag gjorde inte något vändningsförsök då jag inte kände att jag ville det, så jag fick en tid för snitt samma dags om jag va där, va där den 2/7 och ska snittas den 22/7 det är då 9 dagar innan BF. Jag vill inte föda i säte heller så därför kollade dem aldrig ens om det fanns någon möjlighet. Men man kan göra det, vad jag vet så kollar dem då så bebis får plats genom bäckenet. Och eftersom både vändnings försök och föda i säte är frivilligt så valde jag ett planerat snitt Istället :)
Tack för alla svar, är så skönt att höra oliak historier. Är spänd och nervös in för vad som komma skall, men framför allt för bedövningen.... Men jag vet ju att jag måste ta den, så känns ju också lite dumt att jag ska gå runt och oroa mig för något som jag ändå MÅSTE göra.
Jag sitter i samma situation, ska på vändningsförsök på onsdag.. Är rädd för att det ska göra ont! Eller att något ska tillstöta :( risker finns alltid! Vägrar föda i säte då jag anser att riskerna är för stora. Och jag föder större barn (över 4kg och då får man ju inte föda i säte heller har jag förstått).
Men hur gör de innan snittet, kollar de med ul igen då så bebisen fortfarande ligger i säte?? Blir man då hemskickad och får invänta spontan förlossn om bebisen lyckats vända på sig trots allt?
(Så snopet det skulle vara).
Jag födde min son med planerat snitt för snart ett år sen, i aug 2014. För mig var det en väldigt positiv upplevelse. Och då var jag ändå supernervös och rädd innan, tycker det mesta med nålar och sjukhus är läskigt. Men allt kändes väldigt lugnt och kontrollerat. Bedövningen som jag varit för nervös för kändes i princip inte, jag fick emblaplåster som bedövning innan, vet inte om det är standard eller om det varierar från sjukhus till sjukhus. Snittet var runt lunch, och på kvällen var jag uppe och gick. Visst kändes det i snittet, men det var fullt hanterbart, både jag och min man trodde att bedövningen nog inte hade släppt eftersom jag kunde röra mig så bra och inte hade speciellt ont. Ett dygn efter snittet åkte vi hem, och då kände jag mig väldigt pigg. Så var inte nervösa, ni är i trygga händer, och de allra flesta slipper komplikationer. Och som min läkare sa: ja, det är en stor operation, men det är också en väldigt vanlig operation.
Jag gjorde planerat snitt i mars pga säte. Gjorde vändningsförsök innan men det misslyckades, bebis gick inte att rubba. Vändningsförsöket gjorde inte ont men trycket när läkaren körde ner armarna i magen gjorde att det var svårt att andas och inte streta emot. Innan får man Bricanyl injicerat för att livmodern ska slappna av vliket kan ge hjärtklappning.
Jag var väldigt nervös för snittet, mest för bedövningen. Katetern var lite obehaglig men det är snabbt överstökat. Sen fick jag kanyler för dropp i båda armarna. Bedövningen kändes men var ändå hanterbar, läkarna är duktiga och talar hela tiden om vad dom gör.
När dom öppnar magen sliter dom en del i magmuskulaturen för att snittet ska läka bättre. Känns inget men man känner ju att dom håller på att stöka lite. Kan se obehagligt ut för den som är med, de måste ta i ganska mycket.
När bebis var ute fick jag se henne tvärt innan de gick iväg med bebis och pappa och fixade lite. Sen kom båda tillbaka och jag fick ha bebis på bröstet tills allt var klart. Låg aldrig på uppvak utan fick åka upp på vårt rum direkt så jag fick vara med bebis hela tiden.
Hon plockades ut 10.31 och vid sju på kvällen var jag uppe och fick duscha. Visst kändes det men inte så mycket som jag hade trott. Hade ont i kanske 2 veckor men klarade mig på vanliga värktabletter.
Jag är väldigt nöjd med min upplevelse även om jag var nervös innan. Hoppas det går lika bra för dig!
Jag gjorde planerat snitt i Norrköping pga säte för en månad sen. Enbart positiv upplevelse! Kände mig jättetrygg hela tiden. Spinalbedövningen kändes knappt när de satte, och katetern fick jag när bedövningen var satt så det kändes inte. Fick se bebisen en kortis när han kommit ut, sen följde pappan med honom till ett annat rum där de frotterade honom lite pga lite dålig andning i början (pappan har sagt att han inte kände sig alls orolig dock, de var lugna och proffsiga). Sen kom sonen till mitt bröst och vi åkte till eget rum direkt, inget uppvak. Jag var uppe och gick och duschade 5h senare och behövde inte mer än alvedon varken då eller kommande dagar. Ärret såg ofattbart fint ut redan efter 5 dagar. Första veckan var man lite rörelsehindrad men efter 2v kunde jag röra mig normalt. Efter 3v började jag med långa powerwalks. Så jag är jättenöjd!
Enda smolket är att sonen fick höftledsluxation pga sätet (låg i rent säte dvs som en fällkniv) och har von rosen skena sen 3v (ska vara ytterligare 3v sen förhoppningsvis helt läkt).
Jag sitter i samma situation, ska på vändningsförsök på onsdag.. Är rädd för att det ska göra ont! Eller att något ska tillstöta :( risker finns alltid! Vägrar föda i säte då jag anser att riskerna är för stora. Och jag föder större barn (över 4kg och då får man ju inte föda i säte heller har jag förstått).
Men hur gör de innan snittet, kollar de med ul igen då så bebisen fortfarande ligger i säte?? Blir man då hemskickad och får invänta spontan förlossn om bebisen lyckats vända på sig trots allt?
(Så snopet det skulle vara).
Jag gjorde snitt med mina tvillingar för drygt 1år sedan. Det var en för tidig födsel men kan ge dessa små tips;
Be att få kateter insatt efter ryggbedövningen så känns den inte.
Jag tycker smärtan efteråt var värst på kvällen dagen efter snittet. Be om ketogan (något morfinaktigt)!!!
Jag var i princip handikappad och rullstolsburen första veckan, skitont och kunde knappt andas när jag satt upp första veckan. Tur i oturen att barnen var på Neo, för jag skulle inte ha klarat att ta hand om dem själv, och absolut inte ha dem liggande på mig, så var beredda på att pappan till barnet får göra väldigt mycket i början. (alls får dock inte lika ont).
I övrigt läkte ärret superfint och har idag inga besvär. Endast nedsatt känsel runt ärret. Det sitter jättelångt ner så det syns inte med bikini eller liknande. Skulle lätt kunna göra snitt igen om jag skulle få ett till barn.
Hej!
Jag gjorde planerat snitt för 2 månader sen pga att min son låg i säte.
Bedövningen som dom lägger känns, men den gör inte så ont. Eftersom man är vaken under hela tiden så kommer du ju att känna lite..läkarna sa "du kommer känna allt dom gör men du kommer inte känna någon smärta" och helt sant var det. Jag kände precis allt dom gjorde, det spände en del och dom drog och hade sig, men ont gjorde det verkligen inte!
Läkarna sa sen att dom flesta brukar försöka ställa sig upp och gå efter andra dygnet men jag ville hem så fort som möjligt så ca 5 timmar efter att min lille prins föddes så ställde jag mig upp och gick. Det gjorde ont, väldigt ont..kan inte beskriva känslan men att bli snittad är ju ingen dans på rosor. Nu i efterhand är jag glad över att jag blev snittad men dom första 2 veckorna så mådde jag väldigt dåligt eftersom det gjorde så fruktansvärt ont.
Det tog ju ungefär 2 veckor för mig innan jag kunde börja röra mig normalt, innan dess så gick jag framåtlutad och andades väldigt försiktigt eftersom varenda rörelse i kroppen var smärtsam, kunde knappt gå på toa och göra nr 2 eftersom jag inte hade någon kraft att "trycka" om man säger så..
Idag har jag inga som helst problem, det var dom 2 första veckorna som var allra jobbigast men efter det gick allt bara lättare och lättare och idag är jag lite glad över att jag slapp spräcka upp hela mitt underliv, haha! ;) hade jag däremot fått välja så hade jag valt att föda vaginalt.
Kan bara säga att går allt som det ska så kommer det inte vara några problem för dig! Du glömmer precis allt så fort du får se din lilla skatt, då kommer du garanterat tycka att varenda liten smärtsam minut är värt det för att få en sån fin gåva. Lycka till! :)