blivande svärmor...
jag vet inte hur jag skall skriva detta. jag och min pojkvän fick barn för en månad sedan och vi bor fortfarande hemma, eller rättare sagt hos hans föräldrar. min pojkvän är av utländsk härkomst och då har ju detta med språket vart knas. hans mamma tycker bestämt att VÅRT barn ska lära sig båda språken från början, fast vi inte vill det. inte bara jag, utan pappan vill inte heller. vi vill att han ska lära sig, bara inte dem första åren. och då blev det ett jädrans liv från hennes sida.. fastän hon kan svenska så dem kan prata.
och som om det inte vore nog så bestämmer hon även hur ofta vi ska bada vårat barn för det var nämligen så hon gjorde för 20 år sen.. hon bestämmer även hur jag ska mata mitt barn, jag ska amma det så och så ofta och ge de ersättning så och så ofta, hon tvingar mig att amma mitt barn. jag vill amma och jag försöker men det är problem så till och med pappan säger att jag borde ge ersättning mer för det gör vår son nöjd, då han inte blir det av bröstmjölken. jag ammar honom för närheten och för att det är det bästa för han, men han blir inte mätt, så då ger vi han ersättning så han blir mätt efteråt.
inte nog med det hon bestämmer vilka blöjor vi ska köpa och vilken ersättning.. blir galen. och gör vi inte som hon säger blir det jätte stora bråk. hon tar också barnvagnen när vi är på stan och bara kör i väg utan att säga något, fast det är vårat barn och vi vill köra barnet. jag blir ju självklart rädd när hon gör så?
hon sa även att hennes föräldrar inte fick bada hennes son (min pojkvän) när han var liten för det tyckte hon att hon skulle göra eftersom hon är förälder, men hon envisades med att bada vårat barn. varför ska hon som farmor till detta barn bada vårat barn när hon inte tyckte hennes föräldrar skulle göra det? jag vill inte att hon ska bada vårat barn då jag tycker att det är förälderns uppgift samtidigt som jag vill göra det eller min pojkvän då såklart. hon matar vår son med ersättning och är med han flera timmar varje dag.
får inte jag som mamma vilja vara själv med mitt barn, och med pappan såklart? göra saker med våran son som inte hon skall kunna få göra? jag vill självklart att vårt barn ska ha en bra relation med hans farmor, vill bara inte att hon ska leka mamma till detta barn, för det är hon inte.
hon springer också in till rummet direkt när han skriker, och inte är det för att fråga om hon kan hjälpa något utan hon står bara och glor? de räcker att han skriker i en sekund.. han skriker om han inte får bröstet direkt eller vid blöjbyten då våtservetterna nog är lite kalla tror jag.. hon ser att jag ammar och hon går inte ut? hallå?
jag vet inte om det är jag som är rädd för att vår son ska se henne som en mammafigur om hon spenderar så mycket tid med han och gör samma saker som vi gör med han? är jag galen? överdriver jag? vad ska jag göra? kommer han veta att jag är mamman och inte hon?