Vad säger sambolagen?

Rent juridiskt så har du rätt till halva värdet, rent moraliskt kan man ju tänka sig nån uppgörelse av annat slag.

Bostaden är köpt för gemensamt boende så då gäller hälften hälften. Men som tidigare talare påpekat kan man ju fråga om moral här.

En lösning är ju att se vad lägenheten är värd minus insatsen och sen dela på det. Räkna in också vad han betalt i ränta så det blir ännu mer rättvist.

Så du har haft en billig hyra och boende, och ska sen försöka få något du inte har rätt till? 
Du har inte lagt in en spänn i kontantinsats eller liknande, så varför ska du då ha pengar? 

Eftersom du ställer frågan så verkar din moral inte vara på 
rätt sida.. 

Hur länge har ni levt ihop totalt? Rätt till 50% av bostaden tror jag bara gäller om man har levt ihop, dvs "under äktenskapsliknande förhållanden", minst 5 år. (Vi talar alltså om marknadsvärde minus lån)

Däremot kan det bli så att den som anses ha mest nytta av kägenheten får bo kvar i den med tanke på att det finns barn med i bilden. Inte helt okomplicerat..

Pappans andel i lägenheten kan du fö aldrig få rätt till, enbart sonens som du lever tillsammans med.

Får jag låna tråden och fråga om en fundering jag fick när jag läsare detta?

Så sambolagen säger att huset jag och min sambo har köpt, som han betalar all insats på och står på lånen för är hälften mitt ifall vi gör slut?

Måste för tillägga att jag skulle ALDRIG försöka ta något han har betalt om utan gå ur förhållandet med det lilla jag kom med utan detta är bara en fundering.

Ja, så är det. Om lägenheten ska ingå i bodelning (vilket den ska om samboavtal inte säger annat eller om ex pengarna som används till lägenheten är ärvda med villkor om enskild egendom) så ska den delas. Då har du rätt till hälften.

Okej tack. Det är knäppt tycker jag. Han har ju betalt för precis allt och allt står på honom, skulle vara väldigt taskigt av mig att försöka ta det.

Han skulle ändå inte sätta mig och barnet på gatan om vi gjorde slut utan se till att vi har det bra.

Han skrattade åt mig häromdagen när jag försynt frågade om jag fick pensionsspara någon hundralapp i månaden trots att jag får in mycket mindre än honom och han menade att det är självklart att jag ska.

Det tycker jag med, därför är samboavtal i högsta grad viktiga vid sådana förhållande. Man kan göra en stor förlust om man köper lägenhet/hus ihop med en partner som inte går in med något. Ex. Sambo 1: har lägenhet värd 1000.000 och lån på densamma på 600.000. Sambo 2: har köpt inredning till lägenhet för 50.000. Bodelning: 400.000+50.000/2 = 225.000 /sambo. Vill sambo 1 lösa ut den andra ur lägenheten måste h*n alltså ge den andra 225.000 i kompensation.

Ett skuldebrev där den som inte gått in med något förbinder sig att betala en viss summa till den andra och att lägenheten därefter delas på hälften går också. Så vet jag att min kusin med sambo gjorde hos en jurist.

Förhoppningsvis är de flesta vettiga människor och inte utnyttjar den lagen på nåt omoraliskt sätt.

Jag skulle tippa att om separationen går anständigt till så utnyttjas inte lagen. Men om det är otrohet, våld eller annat otrevligt inblandat, kanske incitamentet att vara sjysst minskar.

Sant.

Men då skulle inte jag iaf vilja ha nåt som påminde om den personen. När jag blev våldtagen, kränkt och misshandlad i ett förhållande så lämnade jag precis allt vi hade köpt tillsammans när jag stack. Trots att jag hade betalt det mesta. Ville inte förpesta mitt nya liv och bli påmind om honom allt hemskt han utsatte mig för.

Eftersom ni bott tillsammans så kort tid skulle det troligtvis bli tal om jämkning. Är samboskapet kortare än 5 år kan han hävda jämkning. Förenklat skulle det innebära att du har rätt till 20% av din andel på 50% per år.

Ni som skriver att ni tycker det är helt fel att man kräver pengarna man har rätt till, tycker ni det gäller alltid? Om man har levt ihop i 20 år och man har tagit hand om barn och hem medan den andra parten arbetat (och betalat allt som hör till boendet), borde den som arbetat få alla pengar vid en separation då också?

Själv tycker jag lagen är rätt tänkt som skyddar de som hamnar i den klassiska kvinnofällan, men tycker tidsaspekten är avgörande. Separerar man efter 1-2 år är det en helt annan sak i mitt tycke.

Nä, mest om man bara vart tillsammans några få år och inte tillfört nåt själv. Har man vart hemma för att uppfostra mannens barn så bör man såklart få nåt. Då har man ju offrat massor själv. Är faktiskt lite rädd för det i framtiden, om jag är föräldraledig i flera år och vi gör slut har jag varken besparingar, egendom eller pension. Så jag sparar lite av det lilla jag får in i aktier och i pensionsspar, behöver den tryggheten och det är helt okej för min sambo.

Problemet är att lagen gör det för enkelt att stjäla av någon annan, visst man kan skriva bort den men lagen borde ändras till att lägga större ansvar på sambos att skriva avtal för gemensam ägande när man köper om man nu ska äga något ihop.
Hade vi haft en lag om att man ska skriva att det ska vara samboegendom redan när köpteavtalet skrivs på hos mäklaren så hade det så förenklar det allting mycket mer så slipper det uppstå diskussioner senare.

Herregud, varför frågar du honom om du får pensionsspara? Han bestämmer väl inte över din ekonomi.