I vecka 36 förlorade vi vår lilla tjej, för två månader sedan. Jag tror aldrig vi kommer att vara "redo" för en ny graviditet men vi vill inget annat än att få ett syskon till vår lilla tjej. Vi vill också känna lyckan som alla andra föräldrar får känna på BB.
Är det någon mer som har varit med om samma sak som vill försöka igen?
Hej!
Tyvärr har även jag hittat hit.
För drygt 5 veckor sedan förlorade vi vår lille kille i v37 (inga hjärtslag fanns på en kontroll).
Mitt avslag har slutat, jag har fått min första mens och mensens sista dag var igår.
Vi bestämde redan på BB att vi ville försöka igen. Men jag är sjukt nervös, tänk om det slutar på samma sätt igen?
Hej Stokke!
Jag är så ledsen för er skull! Grattis till er lilla son dock! Vet ni någon orsak?
Det går ju inte att undgå att man kommer ha oron där under hela nästa graviditet. Min läkare sa dock en sak som lugnade mig: "en sån här sak händer aldrig två gånger" Han är en erfaren läkare som (tyvärr) varit med om många föräldrar som måste gå igenom en sådan här sak och han har aldrig varit med om att det drabbar någon två gånger. Så försök ha med er det och försök njut så mycket det bara går nästa gång ni blir gravida. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men! Alternativet, att inte försöka igen, är ju egentligen inget alternativ. Vi får stötta varandra!
Det är drygt 5 veckor för oss nu också förresten. Den 11 juni fick vi reda på att hjärtat slutat slå och den 13e föddes vår lilla flicka.
Kram på dig!
Det är drygt 5 veckor för oss nu också förresten. Den 11 juni fick vi reda på att hjärtat slutat slå och den 13e föddes vår lilla flicka.
Kram på dig!
Hej Stokke!
Jag är så ledsen för er skull! Grattis till er lilla son dock! Vet ni någon orsak?
Det går ju inte att undgå att man kommer ha oron där under hela nästa graviditet. Min läkare sa dock en sak som lugnade mig: "en sån här sak händer aldrig två gånger" Han är en erfaren läkare som (tyvärr) varit med om många föräldrar som måste gå igenom en sådan här sak och han har aldrig varit med om att det drabbar någon två gånger. Så försök ha med er det och försök njut så mycket det bara går nästa gång ni blir gravida. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men! Alternativet, att inte försöka igen, är ju egentligen inget alternativ. Vi får stötta varandra!
De finns en grupp på facebook som heter För oss med änglabarn. Jätte bra grupp som ger mkt stöd.
Vi förlorade vår son den 15/6-14. Hade lite menskänningar å senare på kvällen en liten blödning. Då var ja i v 22+2. Åkte in på kontroll då vi va oroliga å upptäcktes då att ja va fullt öppen å de fanns inget att göra. I 3 dagar låg vi på förlossningen å pendlade mellan att han skulle klara sig till v 23 å resa ner till lund å att förlossningen skulle dra igång å vi skulle förlora vår älskade son. Samma dag som vi kom in sa vi att förlorar vi denna så ska vi ha en ny snabbt. På kvällen den 14/6 drog förlossningen igång. Fick massor med smärtlindring å lugnande å 00.52 kom vår son Melvin. V22+5.. 550g å 29,5 cm lång. Han levde i ca 20 min på mitt bröst efter förlossningen. Dom tog honom snabbt från oss när han hade gått bort. Å jag ville bara hem. En snabb blick å ett kort innan vi åkte hem dagen efter. Ångrar mig så mkt idag att ja inte tog tid å hade honom hos oss. Min man beslutade kremering å obduktion å minneslund, hade ja vart kontaktbar så hade ja kämpat emot. Ja ville ha en sten! En gravplats att gå till å prata med honom.
Var sjukskriven fram till augusti å gick tillbaka till af i sep.
23 sep dagen efter min födelsedag plussade vi igen. Oron fanns där hela tiden å läkaren sa att de kommer inte hända igen. Vi har dig under uppsikt.
Hade undersökning, vul, när ja va i v 22+1.. 29 jan tror ja de va.. En torsdag.när läkaren för in stickan så ser ja direkt att de inte ser bra ut. 7 mm kvar av tappen å sammandragningar. Ja såg framför mig hur vi skulle bli inlagda utan hjälp en andra gång. Fick gå in på ett rum. Vi har pratat med lunds förlossning. Ni ska åka dit direkt om ni vill de. En brikanyl spruta i låret å sen in i bilen å körde 1,5 h till lunds universitetssjukhus. Fick brikanyl under natten. En läkare undersökte mig när vi kom dit. Akut op dagen efter å satte cerklage. Tyvärr hade ja öppnat mig hela vägen så op blev svår. Komplikationen blev vattenavgång. Efter de blev allt svart å jobbigt. Men allt gick bra. Låg i lund i 4 v innan ja fick en akut infektion å kroppen började stöta bort Conrad. 7 h efter första känningen va Conrad född. I v 26+0. Idag har vi en hyfsat frisk pojke på 1 mån å 2 v korrigerad ålder.
Vi kommer att försöka igen med ett nytt barn å med mer hjälpmedel. Ja hoppas ni får erat pluss lika snabbt som vi fick!
De e en stor kris man går igenom. Ja e fortfarande deprimerad efter Melvin å Conrads ankomst.
Hej!
Oj vad ni har varit med om mycket på kort tid.
Beklagar det ni gått igenom.
Önskar er lycka till!
Men gud, den 10:e fick vi reda på att hjärtat slutat slå och den 12:e föddes han.
Hur gick er förlossning? Om du vill berätta förstås.
Jag ringde till min BM och sa att jag kände mindre rörelser (v37). Fick en tid 2 timmar senare för kontroll. Ringde maken som följde med. Där och då fick vi det tunga beskedet att de inte hittade några hjärtljud.
Igångsättningen blev långdragen, gick igenom 3 olika metoder innan värkarna kom igång. Sen gick allt snabbt.
Jag bär med mig att förlossningen gick bra och just nu är jag inte rädd inför en framtida förlossning. Personalen var jätte bra, tog väl hand om oss och smärtlindringen var jättebra.
De finns en grupp på facebook som heter För oss med änglabarn. Jätte bra grupp som ger mkt stöd.
Vi förlorade vår son den 15/6-14. Hade lite menskänningar å senare på kvällen en liten blödning. Då var ja i v 22+2. Åkte in på kontroll då vi va oroliga å upptäcktes då att ja va fullt öppen å de fanns inget att göra. I 3 dagar låg vi på förlossningen å pendlade mellan att han skulle klara sig till v 23 å resa ner till lund å att förlossningen skulle dra igång å vi skulle förlora vår älskade son. Samma dag som vi kom in sa vi att förlorar vi denna så ska vi ha en ny snabbt. På kvällen den 14/6 drog förlossningen igång. Fick massor med smärtlindring å lugnande å 00.52 kom vår son Melvin. V22+5.. 550g å 29,5 cm lång. Han levde i ca 20 min på mitt bröst efter förlossningen. Dom tog honom snabbt från oss när han hade gått bort. Å jag ville bara hem. En snabb blick å ett kort innan vi åkte hem dagen efter. Ångrar mig så mkt idag att ja inte tog tid å hade honom hos oss. Min man beslutade kremering å obduktion å minneslund, hade ja vart kontaktbar så hade ja kämpat emot. Ja ville ha en sten! En gravplats att gå till å prata med honom.
Var sjukskriven fram till augusti å gick tillbaka till af i sep.
23 sep dagen efter min födelsedag plussade vi igen. Oron fanns där hela tiden å läkaren sa att de kommer inte hända igen. Vi har dig under uppsikt.
Hade undersökning, vul, när ja va i v 22+1.. 29 jan tror ja de va.. En torsdag.när läkaren för in stickan så ser ja direkt att de inte ser bra ut. 7 mm kvar av tappen å sammandragningar. Ja såg framför mig hur vi skulle bli inlagda utan hjälp en andra gång. Fick gå in på ett rum. Vi har pratat med lunds förlossning. Ni ska åka dit direkt om ni vill de. En brikanyl spruta i låret å sen in i bilen å körde 1,5 h till lunds universitetssjukhus. Fick brikanyl under natten. En läkare undersökte mig när vi kom dit. Akut op dagen efter å satte cerklage. Tyvärr hade ja öppnat mig hela vägen så op blev svår. Komplikationen blev vattenavgång. Efter de blev allt svart å jobbigt. Men allt gick bra. Låg i lund i 4 v innan ja fick en akut infektion å kroppen började stöta bort Conrad. 7 h efter första känningen va Conrad född. I v 26+0. Idag har vi en hyfsat frisk pojke på 1 mån å 2 v korrigerad ålder.
Vi kommer att försöka igen med ett nytt barn å med mer hjälpmedel. Ja hoppas ni får erat pluss lika snabbt som vi fick!
De e en stor kris man går igenom. Ja e fortfarande deprimerad efter Melvin å Conrads ankomst.
Just nu går ja hos psykolog på vc för att kunna bearbeta allt som hänt under året.
De e jätte hemskt men de finns liksom ljus i tunneln. :) Å de kan gå fort att bli gravid igen :)