Änglamammor som vill försöka igen

När han föddes vägde han 1080g å va 33,5 cm lång. Idag väger han 5520g å är 55,4 cm lång :)

Vilket datum är han född och när var han beräknad?

Vad härligt att höra. Har sjukvården en plan för en framtida graviditet för dig?

Vi valde minneslund. Men alla på min sida så långt tillbaka jag kan minnas vilar i en minneslund.

Vad bra att ni hittar på aktiviteter.
Vi gör också det. Jag bestämde mig fort för att detta ska jag klara. Allt är jobbigt första gången. Gång nummer 2 är lättare. Nu menar jag ex: handla, hälsa på på jobbet, vara själv hemma mm.
Jag är besviken pga. alla förväntningar jag hade. Detta var vårt första barn. Jag skulle vara föräldraledig och jag såg fram mot detta så mycket.
Nu ska jag återgå till jobbet. Jag har många återkommande kunder, som vet att jag var gravid. Jag jobbade ända fram till den 10 juni. Så det blev ett konstigt avbrott på jobbet.
Jag har en fantastisk familj som stöttat mig och min man. Jag har två nära vänner som är fantastiska. Var av den ena fick sin son för 3 månader sedan. Vi såg fram mot att vara hemma tillsammans.

Jag bestämde fort att jag måste få skratta!
Mitt liv måste fortsätta, inget blir bättre av att jag gräver ner mig. Ingen mår bättre av det.
Vi kommer aldrig glömma vad som har hänt, men vi har accepterat det.

Han föddes den 25/2 å va beräknad til 2/6 :)

Ja de har dom. Vi ska åka ner till lund när vi blir gravida å få satt cerklage igen. Å sen besök å undersökningar 1 gång i mån i lund plus special mvc här i Halmstad så ofta ja vill plus vanliga mvc :)

Oj, har läkarna och sjukvården tagit hand om er? Fick ni bo sjukhuset i Lund hela tiden?
En nära vän till mig, hennes dotter föddes föddes i v27. Den tjejen är idag 4 år, många besök och kontroller på sjukhus. Men hon mår bra.

Vad bra att det finns en plan.
Läkaren sa samma till mig, när jag blir gravid så blir det special mödravård med tätare kontroller och stöd.

LaCrue:
Ja jag tycker att man ska få känna själv vad som är bäst, jag vet ju att jag har pillerna där ifall att jag behöver dom. Vissa läkare behöver lite mer social träning.. Min läkare hade faktiskt själv förlorat ett barn men hans dotter var 19 år. Jag vet att det inte är samma sak men det kändes som att han i alla fall kunde förstå sorg på rätt sätt.

Vilket fint namn hon fick! Juni är ett namn som jag tidigare har fastnat för:)
Det är ju lite sjukt när dom kommer och frågar om man vill ha obduktion för egentligen så vill man inte det. Eller jag kände också där och då att nej, varför ska dom få skära i min lilla tjej och jag mådde skitdåligt när hon skickades iväg för obduktion. Dom sade till oss också att det troligtvis inte skulle vara något fel eftersom det inte var något synligt fel. Men efter att jag och min man hade pratat om det så bestämde vi oss för att göra det. Men mycket också pga utav att hon var så liten. Hon vägde bara 1220 i v 35 så jag kände att det borde vara något som inte stämmer och mycket riktigt så var det dethär diafragmabråcket. Jag fick dock en chock när vi fick provsvaren osv och det var långa 5 veckor innan vi fick veta att det inte var något fel på mig eller min man.,

Vi valde faktiskt att sprida henne vid vår stuga som ligger ca 30 minuter från där vi bor. Vi kollade först på kyrkor men strax efter att hon föddes så valde vi att vi skulle sälja vårt hus. I och med det så viste vi inte vart vi skulle bo i framtiden och jag ville inte ha henne på en kyrkogård långt bort. Så vi valde vår familjestuga som har gått i generationer. Det är nästan alltid någon där och hon ligger med utsikt över vattnet på ett fridfullt ställe. Vissa tycker säkert att det är helt galet men för mig kändes det jättebra. Eftersom det alltid är folk där så vattnas det och planteras nya blommor hela tiden.
Vi köpte en större bricka (en sån man har på minneslunder) med namn och datum som vi satte på en slät sten som min pappa hittat nere vid vår stuga.

Jag tycker man ska göra det som känns rätt för en själv helt enkelt! Vad tyckte du kändes bäst?

Ja precis, det är svårt att veta om det är avslag eller mens:S Jag hoppas att det tog sig men jag vet ju inte riktigt när jag har ägglossning etersom jag bara har haft en mens. Min man åkte till Norge på fiskeresa nu några dagar så jag hoppas inte att det var då i alla fall. Det märks ju om den kommer:) Annars får vi ta nya tag.

Jag håller tummarna!!!

Jag är ledsen att du också varit med om samma grymhet som oss Stokke. Jag kommer som du vara orolig i nästa graviditet MEN jag försöker tänka att det kommer att gå bra nästa gång och det är väldigt ovanligt att man är med om samma sak 2 gånger. Alla jag har läst om (man blir ju helt google tokigt..) som har mist 2 barn efter varandra så har det oftast berott på något, sjukdom hos barnet eller mamman eller liknande. Som sagt, det ä ju väldigt ovanligt men det betyder ju inte att man kommer vara mindre orolig.

Jag kände på mig från första början att något var fel och dagen då jag skulle in på rutin kontroll hos barnmorskan ringde jag min mamma innan och sa -Vad gör jag om dom inte hittar hjärtljuden denna gång? Jag hade tänkt på just det med hjärtljuden, att dom inte skulle hitta dom. Så blev det också. Jag kom in själv och fick åka in på BB själv. Jag ringde och var helt hysterisk till min man som var nästan 10 mil bort på jobb. Han fick köra väldigt olagligt in till sjukhuset. Jag fick beskedet innan han hade kommit in på rummet. Efter alla provtagningar åkte vi hem och grät hela natten. Morgonen därefter åkte vi in. Jag började få värkar vid klockan 10 utav mig själv och tyckte det gick rätt bra. Jag valde bort bedövning eftersom jag kände att jag kunde klara det. Tillsaken hör att jag hatar sprutor så jag ville helst inte ta något i ryggen även om det hade varit bra. En halvtimma innan hon föddes ångrade jag mig.. Men förlossningen tog 2 & 1/2 timma från första värken så jag tyckte att i det stora hela gick bra.

Jag jobbar också med mycket återkommande kunder och ska försöka få vara sjukskriven någon vecka till. Jag planerar att gå tillbaka i mitten på augusti men inte på heltid. Då har jag varit hemma i 4 månader ungefär.