Änglamammor som vill försöka igen

Då håller vi tummarna för att det tar sig denna månad!

Helt rätt, ni/du behöver inte göra något extra för dom. Jag hoppas verkligen att dom en dag inser vad dom gjort. Man vänder inte ryggen till när man ens närmaste är i en livskris.
Min bästa väns vän gick bort efter flera års kamp med cancer. Jag försökte så gott jag kunde att trösta trots att jag själv gick igenom min livskris. Men jag försökte i alla fall och jag visade att jag fanns där.

Vi hade hunnit få hem allt. Det var bara bebiskläder som jag inte hade hunnit handla, jag hade sett fram emot 5 veckors semester innan bf där jag skulle gå och handla alla små kläder. Såklart hade vi hunnit få massor.
Min mamma kom hit någon dag efteråt och plockade ner spjälsängen (som var bäddad..), vagn och lite andra saker som kändes för jobbiga att ha framme. På ett sätt ville jag inte att det skulle försvinna men samtidigt ville jag inte att det skulle finnas framme..
Vi har köpt nytt hus (vi bestämde oss för det bara några dagar efteråt att vi skulle sälja och leta nytt) så idag tog jag tag i alla hennes kläder, packade ner. Ush.. Hennes rum hade vi börjat med och det var också tänkt att vitt skulle vara basen och sen skulle det sättas upp lite tjejiga saker. Nu blev allt bara vitt där.

Men vad konstigt? Din journal?? vad fasen ska dom med den till. Det bör räcka med dödattest!! Jag behövde inte ens det men min man behövde det.

Vad skönt med lite semester! Skönt att kom hemifrån.

Ingenaning hur det med sparad semester funkar. Jag har bara jobbat två år på mitt nuvarande jobb och har bara mina fem veckor som jag fick nu i april. Dom veckorna ska jag fördela ut över året och ev om jag inte skulle bli beviljad sjukskrivning tills i mitten utav augusti tänkte jag ta ut lite semester.

Jag skulle ju haft semester hela Maj men då fick jag ju fp. Känns ju lite konstigt att man inte kan komma fram till en lösning när det är en sån speciell situation.

Mys massor med sambon nu :) Jag ska testa imorgon eller på söndag.:)

Jag glömde skriva, jag hade tänkt göra ungefär som dig. Ca en dag i veckan och sen längre ledighet kring jul! Ev en utomlandsresa i November.

Kunde såklart inte hålla mig från att testa imore. Inget plus ännu:/ men jag ger inte upp förens mensen kommer och kommer den så har jag i alla fall ett hum om hur lång cykel jag har. "försöker tänka positivt"

Jag håller tummarna hårt för er!

Vi hade alla saker klara hemma, hade ju bara tre dagar till bf när Juni föddes. Vagnen och sängen och skötbädden hämtade min sambos bror bort när vi var på sjukhuset. Hade ingen lust att vakna upp bredvid en tom spjälsäng när vi väl kom hem från sjukhuset. Än så länge är sakerna kvar hos brodern. Vi kommer dock behålla allt, förhoppningsvis kommer de snart få komma till användning ändå. Alla kläder har jag packat ner i påsar men de ligger kvar i den garderob vi hade tänkt som bebisens garderob. Men även de får ligga kvar. Vi har allt väsentligt som man behöver och nästa gång jag är gravid kan jag, om jag ens vill handla nåt, unna mig att handla små söta men kanske inte helt nödvändiga saker.

Jag testar mer stickor varje dag nu. Mest för att jag tycker det är kul ;) men stämmer det att det var mensen jag hade sist så har jag nog inte äl förrän efter helgen.

Jag testade också negativt först med vår dotter, plussade inte förrän några dagar efter bim :)

ja, jag tycker det bara känns onödigt att göra sig av med allt, både ekonomiskt sett och sen att lägga energi på det. Jag hoppas att det kommer kännas rätt sen också och inte som att "det här skulle egentligen en annan bebis ha". Känns också lite tråkigt att få miste om den biten, att planera och införskaffa allt och "boa". Jag känner att det är en jobbig förlust, att gå miste om det där första barnet när allt känns nytt och pirrigt och spännande. Men jag får försöka tänka positivt på det, att jag redan har allt viktigt och nu kan införskaffa precis vad jag vill. Jag tog nästan i i överkant denna gång, har allt från bärsjal till salvor till blöjor till nagelsax. Jag kan tycka det är skönt att ha kläderna kvar, även om det också är jobbigt. När jag blir låg brukar jag rota fram kläderna, titta på dem, fantisera hur Juni skulle sett ut i dem och gråta en skvätt. Kanske låter som självplågeri men är också skönt på nåt sätt, ett sätt att göra det verkligt och en kanal för att få utlopp för sorgen och saknaden.

Jag hade egentligen också velat gå ner lite i vilt först men känner att det inte alls är prio just nu heller egentligen. Hade i gått ner alla de 17 kilo jag gått upp veckan efter jag kommit hem från sjukhuset och magen var också borta. Men nu när kag kommit igång med att kunna äta ordentligt igen har jag nog gått upp några kilon igen och magen har fyllts upp liten igen. Trist men jag känner att jag inte orkar bry mig allt för mycket om det nu. Ska försöka äta så sunt jag kan och mäktar med och komma igång med att röra på mig lite mer sen får det räcka.

Det har ju gått sex veckor för oss nu också. Jag känner dock att tiden fått SÅ fort. Även om tiden innan känns som ett annat liv. Du kanske redan har skrivit det, Stokke, men har ni varit på återbesök ännu?

Kram

Och jag hoppas så att vi alla inom ett år har våra bebisar! Vår kurator sa att inom ett år, då är vi gravida, så är det bara. Var menat som en tröst men jag känner att inom ett år vill jag ha mitt barn! Men visst, är jag gravid inom ett år så vet jag ändå att vi är påväg dit. Det är ju tiden nu, innan man blir gravid igen, som känns tomt, som ett ingemansland.

Jag har lovar mig själv att inte gråta över saker jag inte vet. Ex: jag kan inte tro att detta var en på miljonen. Jag har lovat att ge det ett år. Om ett år och det visar sig att vi inte kan få barn, då får jag bryta ihop! Men inte innan.

Tack för att ni finns där någon stans i Sverige. För mig är det underbart att få bolla tankar idéer och er. Tack för att ni finns !
Kram