• Anonym (borderline)

    Perioder då jag inte orkar mer, relationskaos

    Har borderline plus andra diagnoser, ett barn och en man. Mannen är borta jämt och jag tar det mesta av allt. Även när han är hemma är han "borta", sur och grinig och avstängd. När jag berättar att jag mår dåligt mår HAN dåligt så får jag krama om honom istället.

    Jag försöker allt jag kan att vara en bra mamma men det slukar all energi och jag ligger med ångest och hopplöshetskänslor regelbundet. Känner mig fel, usel.

    Vet ej om jag skulle må bättre ensam, utan man. Att ha en relation är en ständig källa till hunörsvängningar och det är fruktansvärt jobbigt att känna av om han är arg, om det är jag som inbillar mig saker eller om det är jag som startar alla konflikter. Han har blivit rädd för att prata med mig för han orkar inte med konflikter.

    Han fattar inte allvaret med mina sjukdomar utan lägger på mig mer och mer ansvar genom att själv backa.

    Jag har inga vänner för dom orkar inte med mig och jag orkar inte med ännu fler relationer.

    Har psykhjälp men orkar inte alltid ta mig dit. Ville väl mest skriva av mig. Har ont i magen, hör mannen sitta utanför och sucka och vara sur som vanligt och jag vill bara fly.

  • Svar på tråden Perioder då jag inte orkar mer, relationskaos
  • Anonym (..)

    Kan du inte ta med din sambo på ett besök hos psyk? Eller googla fram material om din sjukdom till honom?

  • Anonym (Eva)

    Jag har en kronisk sjukdom. Min man är väl medveten om det men han blir frustrerad på att jag inte orkar som förr och han vet att skulle vi skilja oss så skulle han få allt ansvar om barnen på sina lediga dagar och han skulle få mindre egentid. Idag sköter jag allt fast det tär på mig och på eftermiddagarna värker hela min kropp och den tom skriker att Den vill amputera armar och ben. Emellanåt kan han vara hur go som helst och förstående men sedan blir han frustrerad lika fort och har noll förståelse. Han känner sig fast. Och hur ska jag må då som inte kan välja bort min kroniska sjukdom medan han kan faktiskt välja bort mig.

  • Anonym (hm)

    Låter tyvärr inte som världens bäste man men ställ krav på honom att engagera sig mer, sätt ned foten. Kanske vore det bättre för dig att leva helt själv. Sen kan du ju kontakta kommunen för att se om det finns möjlighet för dig att få lite avlastning då du har diagnoser, kanske stöd i hemmet.

  • Anonym (Eva)
    Anonym (hm) skrev 2015-07-07 02:07:41 följande:

    Låter tyvärr inte som världens bäste man men ställ krav på honom att engagera sig mer, sätt ned foten. Kanske vore det bättre för dig att leva helt själv. Sen kan du ju kontakta kommunen för att se om det finns möjlighet för dig att få lite avlastning då du har diagnoser, kanske stöd i hemmet.


    Det är extremt svårt att få avlastning i hemmet när de ander att i en parrelation så får man hjälpa varann. Det betyder att den friske får arbeta och göra allt i hemmet inkl barnen och hjälp får man inte förrän den friske gått in i väggen. Då kommer de och tar barnen
  • Anonym (hm)

    Det var därför jag kanske något vagt sökte antyda att om du valde att separera från mannen som ändå verkar vara mer till last än nytta så hade myndigheterna fått börja se på dig på ett annat vis som ensamstående med ett hjälpbehov.
    Myndigheter tar ogärna barn vilket heller inte är syftet om inte nöden kräver.

  • Anonym (borderline)

    Tack alla!

    Ja jag tror ibland det vore enklast att lämna, han tycker så synd om sig själv för att jag är sjuk så det finns som ingen plats för mig att vara sjuk. Ok att det blir tufft ibland för honol pga sjukdomen men jag måste göra alla sysslor OCH ha ångest, nojjor och en känsla av vanmakt.

    Som någon skrev tror jag heller inte att han skulle ta steget till separation för då får han mindre egentid och blir av med sin husa...

Svar på tråden Perioder då jag inte orkar mer, relationskaos