Jag är en dålig sambo !

Du verkar inte vara någon vidare bra sambo som inte betalar för sig!

Vadå låta betala för dig? Har ni valt att leva ihop och ni dessutom har barn ihop så är det väl inget konstigt? En vacker dag så kanske det är ombytta roller.

När jag träffade min man och vi blev sambos så var gemensam ekonomi en självklarhet, trotts att min son inte är hans så såg han det som en självklarhet att om vi ska leva ihop så ska familjen försörjas! Han köpte saker till honom för om du nu vill kalla det för hans pengar. Han var arbetslös i omgångar och då har jag försörjt familjen. Sen började han studera och ekonomin blev bättre nu när han är klar lever vi på en lön igen. Vi är nu gifta och väntar på vårt första gemensamma barn. Men min man ser sitt bonusbarn som sin egna son, trotts att pappan är kvar i bilden då vi har v.v boende.

Kom kanske av mig lite där men jag förstår inte mitt och ditt tänkande när man lever ihop och har valt att göra det! Motgångar tar man sig igenom och då ser jag ekonomi som en motgång då det är inte lätt när man kanske bara lever på en lön. Men man gör det tillsammans för att man vill leva ihop.

Hur ser din sambo på det?

Kan ju tillägga att jag och min man aldrig har bråkat om ekonomin.

En sambo är aldrig skyldig att betala för sin sambo även om de har barn ihop! Hade jag vart ts sambo hade jag aldrig betalat, det finns en anledning till att ts har skulder och dem har hon själv dragit på sig och då får ts själv dra sig ur sin sits!

Tycker personligen ts är självisk om hon låter sin sambo stå för allt!

TS mår ju dåligt över situationen och vill uppenbarligen inte ha det så.

Så du menar att innan du träffar någon så går du igenom deras ekonomi för att se så att denne inte har skulder? Du har dessutom en spåkula så att du kan se in i framtiden så att du aldrig skulle hamna i en sådan situation?

Självklart har man som sambo ingen skyldighet att betala. Men för mig är det en självklarhet att man tar hand om varandra vare sig man är skyldig eller inte. Livet har sina med och motgångar men hur ska man kunna leva ihop om man inte för en period (perioder kan variera från några dagar till år) kan ta hand om varandra om det så är ekonomiskt eller vad det nu kan bero på.

Det är väl klart att man måste veta vad för eventuella skulder ens partner har innan man går in i ett riktigt förhållande, det säger sig självt!

Oj vad otrevliga vissa är..

Jag är i en liknande sits som dig ts, som tur är har jag en underbar sambo som inte ser något fel på att försörja mig. En dag kommer jag också jobba, och då jämnar det ut sig igen. Jag hade inte haft något emot att försörja honom heller om det varit omvända sitser.

Klart han inte har någon skyldighet att betala för mig, men känns inte som kärlek räcker särskilt långt om man låter sin sambo och mamman till ens barn svälta.. Min sambo och jag ser det som en självklarhet att vi hjälper varandra i allt, även ekonomiskt.

Sen, själviskt att ts låter sambon betala? Hur tänker ni där.. Vad har hon för val? Tycker ni sambon ska förklara för deras barn att, nej nu bor inte mamma här längre för hon har inga pengar. Och om vi äter middag, då får mamma ingen mat, för jag tänker inte betala den. 

Du är inte värdelös ts, du försöker få rätt på ditt liv och det betyder mycket! Låt inga fåniga, oempatiska människor klanka ner på dig. Vissa har svårt att sätta sig in i andras situationer. 

Vart är världen på väg? Så när man är upp över öronen kär ska man be om att få koll på den andres ekonomi? Absolut skulle kunna förstå det men om nu det man älskar skulle råka bli arbetslös så ska man vadå? Lämna? För vare sig man har skulder eller ej så blir det ju en del man får stå för allt som man delat innan får man nu stå för ensam om man ska leva ihop. För om man inte gör det så kommer den man lever ihop hamna efter med räkningar och i värsta fall hamna hos fogden.

A-kassa och alfakassa finns, men dom är inte alltid så snabba. Socialen finns men om dom är som i min stad så kan det dröja upp till 3 månader innan dom betalar ut. Och då hamnar man ändå efter. Visserligen målar jag fan på väggen nu men verkligheten är ju tyvärr inte så långt ifrån.

Det är två helt skilda saker! Vet man att den man har träffat har skulder så går man inte in i ett förhållande, men skulle sambon bli arbetslös under förhållandet så ska man såklart hjälpas åt!

Men nu är ts skuldsatt sedan innan och lär därför få ta av sig sin offerkofta och kanske flytta hem till sina päron tills hon löst sina skulder! Svårare är det inte, hon är en självisk sambo som snyltar!

Dom har ju barn ihop! Ledsen mitt barn men mamma får inte bo här då hon har skulder och måste flytta hem till mormor och morfar tills hon klarar sig ekonomiskt! Seriöst!

TS, prata med din sambo om hur du mår. Han kanske inte alls känner att det är någon belastning. Du tror på en lösning senare under året. Halva året har gått så snart kanske ljusglimtar kommer. Kan ni söka bostadsbidrag eller annan ekonomisk hjälp för att underlätta för er? Må inte dåligt utan gör det bästa utav situationen.

Bor man ihop dvs sambo är man försörjningsskyldig gentemot varandra. En person utan inkomst kan aldrig knata in hos soc och söka försörjningsstöd om dennes sambo har en inkomst över minimumgränsen. Så tyvärr får man försörja sin sambo oavsett om man vill eller inte annars får man bli särbo och då kan den utan inkomst få försörjningsstöd. Men stackars barn. Kan en förälder vara så hjärtlös att man tvingar sitt barn att bli skilsmässobarn och bo varannan vecka för att man inte vill försörja sin familj. Då borde man inte skaffa barn.