Någon annan som känner sig stressad att skaffa barn?

Jag tror tvärtom, ju äldre du är ju lättare. Åtminstone om du jämför när du är 23 år mot 30 år. Ju mer erfarenheter du har av relationer, ju bättre blir du förhoppningsvis på att sålla ut vad du vill och behöver ha från en partner.

Fram tills jag var 26 hade jag rätt struliga relationer i bagaget. När jag insåg att jag ville ha barn i framtiden gjorde jag helt enkelt ett val för mig själv. Kan jag inte tänka mig att människan jag dejtar/träffar/är tillsammans med, skulle bli en bra förälder till mitt barn, så avslutar jag relationen. När jag bestämt mig för det, dumpade jag min dåvarande pojkvän, var singel något år och passade på att testa marknaden och vad som fanns där ute. Efter ett år träffade jag min nuvarande pojkvän och sambo. Nu har det gått snart två år sen vi träffades och vi väntar vårt första barn.

Det kommer lösa sig!

Hej!

Jag är 23 år idag och gravid med första i v.31. Min sambo är lite drygt 4 år äldre än mig.

Jag har ALLTID velat vara en ung mamma, jag har sett mig själv tidigare som mamma redan vid 19-20års åldern.

Jag och mitt ex var tillsammans i tre år (tog slut i april förra året) och under de sista 1-1,5åren kände jag panik över att jag inte skulle bli mamma så tidigt som jag alltid drömt om.

Jag kände sån panik så jag hade typ ont i hela kroppen. Jag googlade hur mycket som helst om hur jag skulle kunna bli gravid och allt möjligt. Han var dock inte på samma plan som mig i livet.

Det tog slut och jag ville leva ensam. Kände inte den där paniken längre.

Strax efter det träffade jag världens finaste kille som har ungefär samma planer som mig i livet. Nu har allt gått väääldigt fort men jag är lika glad för det. Det vi har tillsammans är något jag aldrig kunnat drömma om. Och här sitter jag med bebis i magen, snart blir vi mamma & pappa till våran liten.

Inte riktigt kanske i din siutation så då du också är 26 år. Men 26 år är INGEN ålder. Men jag kan förstå paniken, för jag har känt den själv. Om någon sa till mig att jag skulle ta det lungt hade jag ändå inte lyssnat, så det kommer jag inte säga till dig.

Men det kommer komma i rättans tid ska du se :) Lycka till med allt!

Jag förstår din panik och delar den. Har dock varit ihop med min kille i 3 år och han är den jag vill ha som pappa till mina barn. Däremot lyckades min syster lugna mig för några dagar sedan och peppa mig ordentligt. Jag vill faktiskt inte ha barn NU så varför tänker jag på det NU? Lite så.

Kan vara bra för dig att ha "samtalet" med din kille, se över vad han tänker för inför er framtid. Min sambo och jag var överens om framtidsplanerna från dag 1, hade inte klarat av att vara tsm med någon jag inte vet vart det kommer att leda.

Stor kram till dig!

Som någon skrev, mycket blir lättare desto äldre du blir innan du får barn. Man hinner kanske resa, utbilda sig, få fast jobb, skaffa sig ett stabilt och bra boende och inte minst landa i en stabil parrelation som håller även under småbarnsåren.

Jag är 30 och har två små barn. Ingen av mina vänner har börjat planera för barn ännu och då kan jag känna GUD vad härligt att vi har våra två. För oss är detta den roligaste tiden i livet, vi orkar mycket och för varje dag som går blir barnen lite större och mer "med på roligheter". Jag skulle inte vilja vänta längre än vad vi gjorde men inte pga en viss ålder utan pga hur vår situation såg ut.

Har väldigt svårt att se hur det ska bli lättare ju äldre man blir..fast iofs, det är säkert möjligt. Vissa dagar känner jag ett lugn med att allt sådant löser sig till det bästa..medan man är otålig och vill ha full kontroll andra dagar...

Precis så kände jag också. Även om jag var mycket yngre än vad du är nu när jag kände så. Det lugnade mig inte alls när jag blev äldre, snarare tvärtom..

Jag är också stressad.. Vi var haft det lite struligt senaste året och nu sist när vi diskuterade barn så fick jag kommentaren "men vadå, vi är ju inte redo att börja försöka skaffa barn förrän tidigast om typ 5 år ändå. Jag är 30, vi r gifta och planerar att skaffa familj. När jag tog upp åldern så tycker han att "men vadå man kan ju inte skaffa barn innan man känner sig redo" När jag tar upp risken att då istället kanske inte få några barn alls så tror han inte det blir något problem (trots att jag aldrig varit gravid och alltså inte vet om jag har svårt)

Så ja, jag känner mig stressad..

Hur länge har ni varit tillsammans/gifta?  Låter som ni är i "guldläge" att börja försöka skaffa barn ju...Jag har ju bara varit med min i ett halvår ungefär och vi tar det väldigt lugnt pga bådas bagage...

Har läst trådar där många verkar skaffa sitt första barn efter 30 års åldern..runt 32 och uppåt..känns lite lugnande..man får hoppas att livet vill det bästa åt oss...

Kände som du vid 24 när jag avslutade ett sexårigt förhållande. Träffade sedan min man som var jättebra på många sätt men inte världens mest mogna. Nu sju år senare är jag gift och gravid i v 15 med första barnet. Var nojig inför att börja försöka men blev gravid på första försöket. Troligtvis har du gott om tid. Vem du väljer som pappa till ditt barn är ett av de viktigaste beslutet i ditt liv, skynda inte in i något. Lycka till!

Nääää, jag är helt lugn. Jag är 31 och sambon 34, inte ett dugg stressade nån av oss.

Är fruktansvärt stressad! Jag har inte råd att vänta tills jag är i 30-års åldern om jag vill bli garanterad några barn. När jag var 18 år fick jag det bekräftat av en läkare att jag kan få det svårt att bli gravid i framtiden. Jag var hos läkaren för att ställa upp på en forskningsstudie om något helt annat, inte få en sådan sak kastad i ansiktet. Är 22 år idag och skitskraj över att behöva bli barnlös i framtiden.

Rappa på och skaffa ett bra jobb, jobba ihop en bra föräldrapenning, spara ihop en rejäl budget, sen skaffa barn med dig själv.

Partner har jag (lyckligtvis) redan, en väldigt barnkär sådan.  Men det är just ekonomin som sätter käpparna i hjulet. Är heltidsstuderande, och studiemedlet räcker knappt till att försörja mig själv. Det dröjer åtminstone ett par år innan jag kan skaffa ett bra jobb, förutom de få timmar per termin som jag har möjlighet att arbeta extra.

Förstår stressen, hade själv varit stressad och var det när jag var i din ålder. Jag tycker inte alls att det är lättare ju äldre man är, snarare tvärt om. Fick mitt första barn när jag var 22 år och mitt andra när jag var 28 år. Mitt andra barn var hur "lätt" som helst medan första hade kolik osv, men det var mycket enklare med första. Jag var "ung och pigg" eller vad man ska säga.

Tycker det är jättesvårt att få acceptans när man vill ha sina barn tidigt i livet. Jag ville vara klar med barnafödandet innan jag var 30 år, mycket pga alla ökade risker för både mor och barn, men möttes hela tiden av "du är ung och har gott om tid". Rent biologiskt ja, men inte enligt hur jag vill leva mitt liv. Många verkade/verkar ha svårt att förstå det.

Hej! Jag är också 26 år och väääldigt splittrad! Jag gifter mig snart med min stora kärlek så där är det inga konstigheter, men jag är osäker på tillfället. Min fästman vill gärna ha barn och planen är att börja försöka under första halvan av 2016. Jag är stressad över åldern och vill gärna vara runt 30, inte mer än 35, när vi har fått våra 2-3 barn. Också stressad över att jag inte vet om vi kommer få svårt att få barn eller inte och hur nio år med p-piller kommer påverka. Det kan ju ta ett tag innan kroppen återställer sig.

Det som gör att jag tvekar är främst jobbet. Jag har en lång utbildning, bara jobbat ett år och har ambitioner. Inte att jag måste komma så högt upp som möjligt så snart som möjligt, men i alla fall komma igång. Jag har en jättebra chef som verkar ha en plan för mig de kommande åren och jag är faktiskt orolig för vad han och kollegor ska tycka. Superlöjligt och det borde inte påverka, jag vet, men det stressar mig.

Själv känner jag nig hyperstressad, och det med rätta. Är fyllda 36 år och jag och pojkvännen blir tvungna att vänta i ett halvår till innan vi börjar försöka eftersom vi inte ens bor tillsammans i dagsläget (distansrelation, han är utomlands och kommer hem i slutet av året). Så just nu känna det väldigt tufft.

Jobbigt läge...nåväl..vi får försöka uppskatta det vi har här och nu...

Jag förstår din stress! Själv är jag 24 och har haft ett stadigt förhållande med min sambo i 6,5 år. När jag tog upp barnfrågan blev han typ chockad att jag ens tänkte tanken "REDAN" och sa att vi är alldeles för unga osv och vill vänta i typ 5-6 till. blev då så himla stressad och ledsen för det är ju inte alls vad jag vill. Observera att vi har allt: pengar, sund relation, två bra jobb osv... bläää

20-28  är den bästa ålder att skaffa barn,24 är inte för ung men i Sverige man skaffar sin första barn runt 30 därför han vill vänta.

jag visste inte att unga svenska kvinnor(20+) stressad att skaffa barn. Jag trodde tvärtom: att nästan alla väntar fram  till 28-30 ibland fram till 35.