Råd från er som separerat.

Jag behöver bara vräka ur mig, spy ur mig allt som ligger och trycker....

Jag och min sambo ska gå isär och jag håller på att explodera snart...det är som när man ska gå på semester snart och känner att man orkar inte jobba en dag till för då dör man, så känner jag nu, jag exploderar snart! Allt jag hållit inom mig under så många år, alla gånger jag bitit ihop och kvävt mig själv bubblar snart över.

Vår separation har varit ett faktum för mig i flera år...jag fungerar så att jag är världens förlåtande och förstående människa till en viss gräns, när den gränsen är nådd är jag benhård, dit har vi kommit nu, jag har fått en lägenhet och den lägenheten känns som min frihet min fristad.

Men min sambo vill verkligen inte detta, han mår jättedåligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Han har fått så många chanser, vi har varit hos familjerådgivning vi har pratat stött och blött allt utan resultat.

Detta dåliga samvetet jag dras med, ansvaret jag känner över en annan persons välmående är rent ut sagt skitjobbigt.

Nu innan jag flyttar är ju en sak, det är bara en jäkla massa för mig att fixa, abonnemang som ska flyttas, lån ska läggas om, hus ska värderas, bil ska göras någon ting med..men allt detta är ju bara praktiska saker, han tar inget ansvar över någonting och detta är en av orsakerna till separationen.

Hur ska det gå sen?

Kommer han klara att ha barnen, kommer jag kunna slappna av och känna att dom har det bra hos sin pappa eller kommer han vara som en grönsak?

Kommer han ringa mig i tid och otid och vara arg, ledsen?

Kommer han klara av att jobba och klara av sin ekonomi..?

Jag kan ärligt talat säga att jag har svårt att se hur han ska klara sig själv, det är jag som skött allt hushållsarbete, allt ansvar över barnen han har liksom skött sitt och typ agerat barnvakt ibland och nu när han mår så dåligt HUR ska han klara sig?

Är det någon som har varit i samma sits eller är? Har ni några tips och råd?

Hur ska jag hantera detta?