bipolär, finns det hopp för mig?

Hej,

Tanken med medicinerna är att de ska motverka både depressioner och uppvarvningar. Därför kommer nog läkaren bedömda att du bör fortsätta med medicin, helst livet ut då sjukdomen anses som kronisk. Det finns flera mediciner för bipolär sjukdom och jag rekommenderar att du diskuterar viktproblemen med din läkare.

Diagnosen bipolär är som alla andra diagnoser en beskrivning men där olika individer har olika svårigheter. Således kan man inte enbart utifrån diagnosen veta vilka mediciner du kommer svara bäst på eller hur du bör göra med barn. Men ja, många med bipolär diagnos har både familj och arbete och lever i stort vanliga liv. Sen tycker jag personligen att man bör se till att man är stabil, har hittat en medicinering/behandling som fungerar bra och har allmänt koll på vart man är i livet innan man gör något så stort som skaffar ett barn.

Hej ts, har precis blivit diagnosticerad med bipolär sjukdom typ 2 så jag vet hur det är ???? Det är aldrig kul med mediciner och de flesta har nån typ av bieffekt men du ska absolut inte sluta med dem! Må hända att man går upp i vikt men ställt mot att gå ner i djup depression som kan innebära livsfara är det kanske värt det? Jag äter själv lamotrigin och några ångestdämpande samt sömntabletter och visst man blir seg, lite platt i måendet men jag gör iallafall inte lika mycket dumheter som i mina maniska perioder och ffa är depressionen borta ???? Sluta aldrig med medicin utan att rådgöra med läkare det kan bli jättetokigt (är apotekare så jag har koll på medicinerna ????)

Bipolär är= spring för livet från såna i relationer. Det är inte värt det.

Läste du verkligen TS?

Jag vill tipsa denna grupp - www.facebook.com/groups/931240380232607/

Vilka mediciner äter du och hur mycket?

Hur har du fixat föräldraskapet hittills under dina skov?

jag har testat en hel del olika mediciner, och även pratat med min läkare om vikten. men då det hela tiden slutar och börjar nya läkare på avdelningen så blir det lixom ingen bra kontakt där heller.

och det med vikten, är ju så att det handlar inte bara om 5-10 kg.. det hade jag inte brytt mig om, men just nu väger jag ca dubbla min normalvikt. vilket resulterar i att jag blir jätte anfådd, har svårt att göra saker, svettas konstant, träffar jag någon gammal bekant som jag inte sett på ett tag så känner dom inte igen mig.. det är förnedrande! kan känna att folk tänker att jag e dum i huvudet som "låtit" mig själv bli så här fet.. fast det inte är mitt val ens.. men det vet ju inte andra.

voxra 300mg eler om det är 30, en tablett är det iaf.
fluoxitin två kapslar, men har trappat ner till en kapsel nu i någon vecka
lergigan 25mg, tog som mest 5st på kvällen, men har nu trappat ner till 2-3st.

att ha barn har faktiskt gått rätt smidigt, visst var det kämpigt i början, när man inte riktigt visste vad som väntade. första året ammade jag, och åt därför inga mediciner, så jag led av en hel del panikångest, men kände jag att jag behövde en paus så fick pappan ha barnet. vi separerade när barnet var 6 mån. men han bodde väldigt nära, så när jag fick panikångest som värst så kom han och hämtade barnet.

sen barnet var ca två har vi haft 50/50, första två åren hade jag barnet mestadels. det har funkat bra, jag har aldrig avlastning, men eftersom vi har 50/50 så funkar ju det bra då. sen har vi även haft tur med att få ett "snällt" barn. ingen överdriven trots, bra sov vanor, lätt att ha och göra med helt enkelt. 

300 är det nog, maxdosen har jag för mig. Du har inte provat lamotrigin då? Jag kombinerar 150 mg voxra med 100 mg lamotrigin, och har inga biverkningar alls. Ingen viktuppgång, trötthet (mer än jag skulle haft utan voxra), mental tröghet eller annat. Gick däremot upp med ssri (citalopram) för några år sen.

Skönt att ni har ett så bra samarbete! Det har vi med, men här är det pappan som har panikångest.

Har du någon pojkvän med med tanke på barnplanerna?

okej, jag ska iväg till läkaren idag iaf, så får se hur det blir med mediciner. just nu är en biverkning förstoppning. hela tiden typ.. har t o m börjat dricka kaffe för att få igång magen, men det hjälper typ inte..  jag har ätit lamotrigin, cymbalta, lithium, propavan, och även starkare sömnmediciner. säkert någon mer medicin som jag inte kommer på nu.

ja det är skönt att samarbetet funkar väl, dock har det vart en del bråk emellanåt. men nu för tiden är det knappt bråk längre, så det är skönt, och när vi väl har bråkat så har det inte gått ut över barnet. skönt att det funkar med pappan för dig med! :)

nej jag har ingen pojkvän just nu. har svårt för att träffa killar nu när jag har gått upp så mycket i vikt. har inte riktigt försökt ens. för jag känner mig äcklad av min kropp. och det är inte något attraktivt på dating marknaden med någon som har dåligt självförtroende :p

Hej igen... Jag pratade med läkaren i onsdags, det gick väl sådär, som väntat bad hon mig att inte sluta med medicin. Jag har trappat ner på flouxitin, och hon tyckte att jag skulle stanna där till att börja med. Men jag kommer att sluta med den helt snart ändå. Hon tog lite prover och skicka remiss till vc, för att få hjälp med min förstoppning som jag haft ett bra tag nu. Men men får se om jag får någon vettig hjälp på vc. Har inte fått det förr, så mina förhoppningar är inte så höga!

Jag glömde dock att ta upp mitt humör, jag är extremt lätt retlig, men jag kan ju behärska mig, men det är ändå ganska drygt!

Jag har även börjat prata med lite killar. Känns skönt att göra det utan att den röda tråden är sex snack! För det har det alltid varit innan. I perioder har jag varit ganska nymfomanisk, träffat killar hej vilt och enbart för sex. Men det är en sak jag tycker är besvärligt ,när jag ska lära känna killar så får jag lixom påminna mig själv att fråga saker om dom.. För egentligen bryr jag mig inte ett dugg! Samma med folk jag träffar i vardagen, totalt ointressant är det för mig.. Jag vet inte vad det beror på. Jag har inte alltid varit så . Någon som känner igen sig ?