• Anonym (TS.)
    Äldre 18 Jul 21:34
    60688 visningar
    251 svar
    251
    60688

    Är det ok att min man gör så här?

    Min man och jag har varit gifta i 11 år och har två barn ihop. Vi båda jobbar och gör många saker isär på vart sitt håll. Oftast har jag alltid varit den som velat göra saker ihop men han har prioriterat sina vänner ganska högt på listan och sagt nej till nästan alla förslag.

    Han jobbar mån-fre och är ledig på helgerna. Varje lördag och söndag går han ut med sina vänner på dagen och hittar på olika grejer, allra helst fika på stan elr fiska. Oftast mellan kl 12-17. VARJE helg sedan dagen jag känner honom.

    När det är någon lovdag och vi är lediga, spenderar han den med sina vänner. Nu har vi semester båda två sedan 30 juni i en hel månad. Han har gått ut varje dag med sina vänner. Varje dag! Han är ute och solar, badar, fiskar, reser mm med dom. Jag och barnen ser honom i ca 30 min -1 timma om dagen.

    Igår kom han hem efter en utlandsresa med vännerna och det första han gör när han äntligen kommer hem är att ta en dusch, äta och gå ut och festa med gänget. När jag frågade honom om han menade allvar svarade han "du behöver inte vara så beroende av mig och vilja umgås jämt ". Men jag ser dig ju aldrig! "Sluta tjata" får jag som svar. Det är juför fan äntligen semester och jag har längtat till detta. "Äsch, du har mig hemma hela året om vardagarna"...

    Jag blir så jävla ledsen att jag sprängs i tusen bitar. Jag pratar dagligen med honom om att han ska sluta vara så barnslig och mogna och växa upp. Men det blir aldrig en ändring. Såhär har det varit jämt så länge jag kan minnas. Så länge jag känt honom. Våra barn är inte alls fästa vid honom för han är aldrig hemma. Jag blir så jäkla illamående att jag spyr snart . Vilket jäkla svek! Jäkla dålig ursäkt till en man.

    Vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?
  • M r a u
    Äldre 18 Jul 21:35
    #1
    +3

    Skilt mig. Tveklöst.

  • Anonym (Prov)
    Äldre 18 Jul 21:40
    #2

    Jag hade inte accepterat det på sikt. Jag hade bråkat, jag hade tjatat och jag skulle ha satt krav. Vill min man ha kvar mig, och barnen, så måste han ägna oss lite uppmärksamhet. Och han måste hjälpa till med allt i hemmet. Vi är två vuxna. Två föräldrar. Antingen tar vi både ansvar för vårt förhållande, vår familj och vårt gemensamma liv eller så tar jag och ser till att få ansvar för mitt och barnens. Och vem vet, skulle ni separera, och ni hade barnen växelvis, ja, då måste han ta hand och vara med barnen, inte främst kompisarna, när det är hans vecka. Så kanske är det det som krävs för att barnen ska på tid med sin pappa? Kanske värt att separera i alla fall på prov?

  • Äldre 18 Jul 21:40
    #3

    Om jag ska vara ärlig så hade jag gjort slut tidigt i förhållandet. Jag tycker att man ska vara ett team som ett par och helst när man har barn. Min man och jag gör saker på olika håll ca 2-3 gånger i månaden. Resten av tiden hittar vi på saker hela familjen, vi har två barn. Vi åker på dagsutflykter, reser tillsammans och har fredagsmys.

    Men får du nån tid att göra lika mycket som honom? För du har väl barnen varje gång han ska hitta på nått?

    Hade jag varit i din situation så hade jag gjort slut, flyttat ut med barnen och krävt att han tar halva ansvaret för barnen. Efter några veckor så skulle han inse hur lite tid han får med sina vänner dom veckorna han har barnen. DÅ kanske han inser hur stor last du får ta!! 

    Du är stark som har klarat av det där!! 

  • Äldre 18 Jul 21:41
    #4

    Jag med... Det måste göra ont hos dig

  • Loriya­na
    Äldre 18 Jul 21:42
    #5
    +1

    Och anledningen till att du accepterar detta är.....?

  • Äldre 18 Jul 21:43
    #6

    Varför är du fortfarande gift med honom??

    Han verkar vara en extremt omogen egoist som inte bryr sig om varken sina barn (vilket är helt jävla sjukt) eller dig..

    Skilj dig så du har chans att träffa en ny bättre och normal man både för din och dina barns skull. Så kan din nuvarande sitta och fiska/sola/festa/prata varje dag med sina vänner tills han (kanske) en dag inser vad har gjort. När barnen knappt vill träffa honom för att han har struntat i dem i så många år så kanske han inser det.. Eller kanske inte.

    Usch vilken skitstövel han verkar vara rent ut sagt!! Varför accepterar du detta?

  • Äldre 18 Jul 21:43
    #7

    Nu är det ju lätt att säga att "det där såg du ju naturligtvis redan för elva år sedan om du tänker efter", men det löser ju knappast situationen här och nu. Ta en diskussion med honom och ta tre (inte fler) väl valda obestridbara fakta (som han inte kan förneka och som talar emot honom) och fråga honom vad som är rimligt. Du har säkert på känn vad han kommer att svara, så förbered dig väl även där med fakta. Poängtera gärna i den delen av diskussionen att det just är fakta och inte vad du rent subjektivt tycker. Gå sedan över i fas två och förklara hur du känner för läget. Säg gärna att du inte vill ha något svar på detta, utan att du bara vill att han ska veta vad du känner. Fråga honom sedan hur han tror det kommer att se ut om ett år?


    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och försök förstå istället för att missförstå.
  • Anonym (Babbs­an)
    Äldre 18 Jul 21:45
    #8
    +1

    Nej, det är inte rätt och det känner du ju själv också.

    Nästa gång han går ut med sina kompisar, ta barnen och åk hem till någon på en liten minisemester. Om han ringer så svara inte, oroa honom lite och få honom att fundera över sina prioriteringar. Om de inte förändras, gör slut. Vad ska du med honom till? Du är ju singel redan...

  • Äldre 18 Jul 22:01
    #9
    Anonym (Babbsan) skrev 2015-07-18 21:45:06 följande:

    Nej, det är inte rätt och det känner du ju själv också.

    Nästa gång han går ut med sina kompisar, ta barnen och åk hem till någon på en liten minisemester. Om han ringer så svara inte, oroa honom lite och få honom att fundera över sina prioriteringar. Om de inte förändras, gör slut. Vad ska du med honom till? Du är ju singel redan...


    Hur tänker du nu? Jag tycker du har jättefel! Två fel blir inte ett rätt! Den här mannen fattar ju inte ens nu att han gör fel, så att själv agera fel mot honom utan att förklara kommer absolut inte få honom att förstå. Det där kommer bara leda till än mera konflikt förstår du väl? ...och TS verkar ju hoppas på bättring.

    Män förstår siffror och respekterar fakta, så i det moment man ska vinna över en man så bör det ske med fakta. Sedan så kan ju han med subjektiva argument försöka förklara varför han prioriterar bort sin familj, och varför hans partner ska acceptera det.
    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och försök förstå istället för att missförstå.
  • Äldre 18 Jul 22:12
    #10
    +3

    Du är ju bara gift på papper, i verkligheten och praktiken är du redan ensamstående. Steget därifrån är inte långt, hade jag varit du hade jag tagit det för längesen. Fyfan vilket sätt att ignorera och prioritera bort sina barn! Det är vad som skulle gjort mig mest ledsen, hade aldrig kunnat förlåta honom för det.

Svar på tråden Är det ok att min man gör så här?