Dumpad och gravid!
Hej jag känner att jag måste skriva av mig kring min situation och allt det som hänt senaste tiden, dels för att inte känna mig så ensam och dels för att få stöd.
Jag träffade en kille i början av årskiftet och var till en början osäker på relationen då jag har svårt för nära relationer, trots det fortsatte vi ses och allt kändes så bra för min del och trodde verkligen han kände likadant då han sagt så fina saker och inte indikerat något annat. Vi har såklart haft sex under hela relationen. Jag har tidigare kunnat ätit cerazette men senaste två åren har hormonbesvär stoppat mig från att kunna äta några piller eller preventivmedel överhuvudtaget, detta har jag sedan jag träffade killen varit ärlig med. Vi körde därför på avbrutet samlag men sa hela tiden ändå att det finns en stor risk för graviditet. Jag hade äntligen släppt all oro på förhållandet och släppt "mitt liv" och bytt stad för att vara nära killen under sommaren som skulle vara i sin hemstad, så vi bodde nu i sommar endast en timme ifrån varandra och tänkte att det skulle funka fint när det bara gällde för en sommar, och fint trodde jag det gick. Tills för tre veckor sedan när vi åkte utomlands på myssemester tillsammans till en ö i Medelhavet och han på dag två av semestern gör slut, eller jag får dra det ur honom då jag märker att något är fel. Jag blir så chockad, enligt mig hade allt varit så bra och jag hade vågat chansa på honom och nu är jag på finaste platsen i världen och blir dumpad. Han tyckte det varit dåligt ett litet tag och ville ha tid själv, men tyckte ändå vi kunde ha en trevlig semester ihop.... Det blev det inte för min del då jag grät konstant i en vecka. Jag grät så jag skakade och förstod inte min extrema reaktion, eller iaf inte hur jag kunde bli ett sådant känslovrak. Väl hemma led jag av tanken att han inte ville vara nära mig nu utan att ha kul, samtidigt som jag kände mig så sjuk. Två dagar efter vi kommit hem tog jag ett test då jag mått så dåligt, och visst var jag gravid. Ringde honom såklart med klump i magen men möttes av en sådan kallhet... Hade aldrig trott att någon kunde vara så elak även om jag förstod att han inte skulle hoppa upp och ner av glädje. Hans enda svar var att det inte fanns något att diskutera utan att jag skulle gå och göra abort på engång för han skulle visst iväg med polaren på utlandssemester samma kväll, det hade de bestämt dagen innan tydligen. Jag försökte förklara att jag var i chock och att för mig är inte beslutet så lätt. Han blev arg och drog iväg iaf. Han har bara varit elak och inte alls öppen för att diskutera detta med mig för fem öre utan han åker bara iväg på roliga saker, imorgon ska jag till läkaren och han kommer inte dyka upp. Efter alla hans ursäkter sa jag att han inte behöver dyka upp då han inte ens försöker lösa situationen med mig utan bara lämnat allt på mig och helt övergett mig när jag också var chockad o rädd. Jag vet att jag inte vill göra abort, men samtidigt har hans elaka ord tagit hårt och han säger att jag kommer förstöra hans liv. Någon som har några goda råd eller upplevt något liknande?
