Är det bara jag som går på knäna snart?
Sommarlov är ju så härligt! I typ två tre veckor.
Jag är hemma hela somrarna med våra i år 11 9 och 3åriga barn. Lillen Går väl an men storbarnen!!
Det ska skjutsas hämtas planeras och fixas från morgon till kväll. Och däremellan är det syskonfighter och medling i konflikter. (Och då är dom ändå mer sams än många andra syskon)
Och frukost lunch middag och mellisar....
Hur gör ni andra för att få lite sommarfrid?
Frukost lunch och mellis kan de stora fixa själva.
Ja är dom kanske för bortskämda dom rackarna? ;)
Maken brukar hosta fram nått sånt antydan när jag 'klagar'...
Frukost fixar alla mina själva. Oftast lunch också. Om det inte finns färdigt. Mellis fixade själva. Skjutsa gör jag ibland men de kan även cykla och ta buss. Ska vi iväg får de packa badkläder själva.
Vad innebär hela somrarna i tid då totalt? Kan barnen inte vara på fritids/förskola en del av sommaren och drar du hela "lasset" själv? Låter ju jättejobbigt speciellt som jag får känslan av att du egentligen inte vill ha det så här?! 11-åringen kan kanske vara hemma en del själv, fritidstiden är kanske förbi vid den åldern, eller så finns kanske någon släkting som kan avlasta lite med de två äldre barnen iaf?
Våra barn är hemma 5 veckor i följd och jag och pappan har tre av dessa tillsammans och sen har vi en varsin vecka med dem i början resp slutet. Det tycker vi känns lagom och det ger oss möjlighet att ge dem ledigt vid andra tider på året med.
Min arbetssituation gör att jag är ledig 1/6 tom 1/9 varje år. Så hela sommaren innebär verkligen HELA sommarlovet
Vad är det som det måste skjutsas till och planeras kring?
Måste barnen träffa kompisar varje dag? Måste ni ha en plan för dagen varje dag?
Min mamma är lärare och när jag var barn så var det faktiskt väldigt få grejer som var planerade under sommarlovet. Var det fint väder så åkte min mamma, jag och min bror och badade, ibland tog vi en längre dagsutflykt, men allt sådant bestämdes under frukostbordet när vi visste vad vi hade för väder och vad vi hade lust med. Vi har en sladdbror på 12 år. De gör likadant nu när han bor hemma.
Visst träffar han kompisar ibland under sommarlovet, men långt ifrån varje dag. När jag var liten så träffade jag kompisar högst en gång i veckan under sommarlovet. När ena brorsan var omkring 12 år så ville han gärna vara med kompisar men umgicks med dem som bodde i närheten som han kunde gå eller cykla till själv, utifall vi skulle hitta på något roligt senare under dagen. Ibland hängde kompisarna med på våra utflykter.
Hos oss har sommarlovet alltid handlat om att vi ska umgås i familjen, ta dagen som den kommer och bara ha trevligt tillsammans. Jag är också ledig nu i sommar och gör likadant med min son. Vi kollar av vad det är för väder på morgonen, är mannen hemma så lyssnar vi även in vad han har lust att göra eller inte göra. Är det fint väder så blir det en tur till badet, ibland håller vi oss hemma och ibland får vi bara lust att ta bilen och åka ut till någon sevärdhet, men det är absolut ingenting som vi planerar i flera dagar innan, utan samma morgon - ibland framåt lunch om sonen börjar bli uttråkad.
Orkar jag inte laga mat så tar vi bara med oss några goda mackor och så går vi ut genom dörren och ser var vi hamnar någonstans.
Vad är det som det måste skjutsas till och planeras kring?
Måste barnen träffa kompisar varje dag? Måste ni ha en plan för dagen varje dag?
Min mamma är lärare och när jag var barn så var det faktiskt väldigt få grejer som var planerade under sommarlovet. Var det fint väder så åkte min mamma, jag och min bror och badade, ibland tog vi en längre dagsutflykt, men allt sådant bestämdes under frukostbordet när vi visste vad vi hade för väder och vad vi hade lust med. Vi har en sladdbror på 12 år. De gör likadant nu när han bor hemma.
Visst träffar han kompisar ibland under sommarlovet, men långt ifrån varje dag. När jag var liten så träffade jag kompisar högst en gång i veckan under sommarlovet. När ena brorsan var omkring 12 år så ville han gärna vara med kompisar men umgicks med dem som bodde i närheten som han kunde gå eller cykla till själv, utifall vi skulle hitta på något roligt senare under dagen. Ibland hängde kompisarna med på våra utflykter.
Hos oss har sommarlovet alltid handlat om att vi ska umgås i familjen, ta dagen som den kommer och bara ha trevligt tillsammans. Jag är också ledig nu i sommar och gör likadant med min son. Vi kollar av vad det är för väder på morgonen, är mannen hemma så lyssnar vi även in vad han har lust att göra eller inte göra. Är det fint väder så blir det en tur till badet, ibland håller vi oss hemma och ibland får vi bara lust att ta bilen och åka ut till någon sevärdhet, men det är absolut ingenting som vi planerar i flera dagar innan, utan samma morgon - ibland framåt lunch om sonen börjar bli uttråkad.
Orkar jag inte laga mat så tar vi bara med oss några goda mackor och så går vi ut genom dörren och ser var vi hamnar någonstans.
Nog för att skitvädret sätter käppar i hjulet den här sommaren, men i övrigt förstår jag inte riktigt vad som är så jobbigt. Man behöver ju inte ha rutiner med mat och annat, det blir som det blir, att skjutsa hit och dit bestämmer man ju själv om man vill göra eller inte, och det går utmärkt att ha andra aktiviteter om man vill. Eller så slappar man bara, sover när man vill, äter när man är hungrig och gör nåt annat när man är sugen på det.
Är ni väldigt rutinstyrda även utanför semestertider?
Har din man ingen semester?? Då kan ju han ta barnen och du kan rymma iväg på riktig semester, om du vill. 
Tips inför nästa sommar: kollo!!
Jag tror nog att det faktiskt handlar lite om vad man är van vid och vad man har för förväntningar. När jag gick på gymnasiet så började jag tycka att det var tråkigt att gå hemma under sommarlovet, men absolut inte innan dess. Vi anpassade oss liksom till varandra och såg till att alla fick något trevligt varje dag - utan att det behövde planeras en massa eller för den delen kosta någonting alls. Sedan handlar det kanske om personligheter också, eller jag vet inte. Men vi har alltid pratat massor med varandra i min familj och det gör jag och min man och vår son också. Vi pratar, pratar och pratar och diskuterar allt mellan himmel och jord. Genom att göra det så får man sällan tråkigt, oavsett var man befinner sig eller vad man gör.
Jag och mina syskon har vitt skilda intressen och är i olika åldrar. Ändå har det aldrig varit några problem att umgås alla i familjen under loven. För att ta ett exempel: styvfarsan ville meta, men ingen annan. Styvfarsan satte sig och metade, jag lade mig med en bok i gräset, ena brorsan började samla pinnar och byggde en koja, och yngsta brorsan och mamma letade mask till styvfarsan. Däremellan pratade, pratade och pratade vi och diskuterade kring allt man bara kan diskutera, typ varför fisken nappar bäst när det regnar, hur man lämpligast konstruerar den där kojan, hur man lättast får tag i den bästa maskarna (samt i det här fallet min bok, som handlade om någon historisk händelse, men som ingen annan brydde sig om förrän diskussionen kom in på hur man konstruerade hus på vikingatiden eller hur sillfisket fungerade på 1800-talet i hamnstäderna.) Genom att göra så, så slutar det med att alla är engagerade i samma saker, fast ibland på lite olika vis.
Skapar man en förväntning kring lite godare mat, lite extra prylar och dyra utflykter så kostar det ju. Allt sådant ser jag som en extra bonus, men inte som något måste under sommarloven. Det finns ju hur mycket som helst att göra helt gratis. Jag åkte aldrig utomlands på semester när jag var barn. Jag gjorde det när jag var tonåring och en bit in i tidiga vuxenlivet. Nu när jag har barn så åker vi heller inte utomlands, just för att det inte finns något behov av det. Det finns så otroligt mycket trevligt att se, att göra och uppleva tillsammans som familj här i Sverige. Men det förutsätter kanske att man som vuxen är positiv och engagerad i det man som familj upplever tillsammans, så att det smittar av sig på barnen och allas intressen på något vis blir tillgodosedda.