Får psykiatrin tvångsbehandla sina patienter?
Jag har sedan jag fick diagnosen bipolär sjukdom ställd för 2 år sedan ätit medicin som ska stabilisera humöret och svängningarna. Det är en anti-psykotisk medicin och på senaste tiden tyckte jag att jag fick väldigt läskiga biverkningar av den. Jag kände inte igen mig själv. Var som en annan människa! Mycket skrämmande var det.
Så jag gjorde något som man egentligen inte ska göra utan läkares ordination. Jag trappade ner medicinen självmant i några veckors tid och slutade sedan helt och hållet med den. Det var för snart 2 månader sedan och jag börjar bli mig själv igen och jag mår bättre, vilket ju är bra.
Det lilla problemet är att min läkare inte känner till att jag har slutat med medicinen och jag vågar inte berätta det för läkaren heller. Är rädd att dom blir arga och att dom på psykiatrin ska börja tvångsbehandla mig fast jag inte vill ha någon medicin. Nu är jag inskriven på en psykiatrisk öppenvårdsavdelning där jag träffar min läkare var tredje månad ungefär och sedan pratar jag med en kurator där ibland också. Det handlar inte om någon slutenvård eller tvångsvård.
Får psykiatrin tvångsbehandla sina patienter, oavsett hur dom är inskriva? Alltså såsom öppenvård, slutvård och tvångsvård?