• LizaSt­rong
    Äldre 28 Jul 08:40
    5215 visningar
    22 svar
    22
    5215

    Otroligt ensam 30 åring.

    Hejsan.
    Jag är 30 år och bor i en medelstor stad, eller liten- beroende på hur man ser på det.
    Ska beskriva mitt problem för er så ni närmare förstår varför jag lagt in en tråd här.
    Det är nämligen så att jag är otroligt ensam, påtvingad ensamhet. Denna ensamheten är så olidlig att jag ibland känner kaos i kroppen, en slags panikattack som jag förhindrar genom att dämpa ner känslorna för stunden.

    Närmare beskrivning:
    Jag har haft oehört svårt att ta mig in på arbetsmarknaden och inte haft någon sysselsättning sedan 2011, det är väldigt längesedan. Trots två utbildningar har jag inte fått arbete på hela tiden tiden och fått bo hos en släkting, vilket inte är det roligaste i min ålder. Har flyttat 15 gånger i mitt liv, pga jobb, utbildning och 2 gånger pga kärlek. Till hösten skall jag påbörja en utbildning som 50 % består av distanskurser.
    Jag har inte träffat några vänner på 5 år sedan jag flyttade o vänskapen med alla har runnit ut i sanden. Varje år får jag byta nr för att själva numrets datum går ut , då det aldrig används. Jag bor i en stad där jag inte känner en endaste person. Att vara så ensam som jag är, tär fruktansvärt mycket på den mentala hälsan. Känner mig totalt handlingsförlamad ibland och har ingen energi kvar. Jag är annars en väldigt stark och levnadsglad kvinna, men dessa åren utan någon kontakt med en annan människa har satt sina spår.
    i 5 års tid har jag suttit hemma ensam varje dag efter jag gjort mina ärenden o saker man ska göra, och varje helg, även på storhelger som jul, nyår, midsommar o påsk, när andra firar med sina familjer o vänner. Det har jag även gjort som liten.

    Min själ känns oerhört utmattande, hela min kropp är trött och ibland får jag värk i mina muskler exempel, troligtvis för att mitt psyke tar så mycket stryk att jag nu också fått ont i kroppen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, försökt finna vänner men inte fungerat.
    Sist jag träffade en annan människa var för 2 år sedan då mitt förhållande tog slut, det var sist jag rörde mig mer utanför min egen stad och hittade på saker.

    Jag har ingen att ringa för att fråga om man ska hitta på något. Har även fått svårt att gå på möten och liknande för jag känner mig så "dålig", klarar inte riktigt av sådant mer.
    Är en person som annars trivs med att kunna vara ensam, men inte år efter år efter år..Jag är en spirituell människa och tror på att man skapar sin egen lycka, men man behöver också människor runt omkring en för att kunna frodas som individ.

  • Svar på tråden Otroligt ensam 30 åring.
  • Äldre 28 Jul 08:49
    #1

    Hej!  Låter som en  lite tråkig situation, fast du har internet och forum  som det här sen tror jag att du kanske skulle må bra av någon hobby eller liknande.   Vet personer som frivilligt hjälper till i olika organisationer te x kyrkan för att få träffa andra människor. Kram hoppas det ordnar sig Flört

  • Brygga­n007
    Äldre 28 Jul 08:50
    #2

    Finns massor man kan göra för att komma sig ut.

    Börja gå på gym! Bra för hälsan och du kommer ut!
    Skaffa dig en hund! Du får en vän för livet och du måste också ut och röra på dig. Genom hund får man kontakt med andra hundägare för hundar ska alltid nosa på varandra :)

    Gå på kurser! kvällskurs i språk eller annat som är intressant för dig.


    Matlagning? foto?


    Distanskurs är väl bra men inget vidare om man ska skaffa sig vänner.
    Bättre att läsa mer traditionellt där du tar dig ut bland människor.


    Lite tips, hoppas du gillar nåt förslag! :)

  • LizaSt­rong
    Äldre 28 Jul 09:20
    #3

    Tack för tipset , men jag är långtidsarbetssökande o varken hund eller gymkort har jag absolut inte råd med! Har knappt råd att äta ibland, har ej bidrag eller liknande så jag lever på ingenting ,bokstavligt talat.
    Har inte ens råd med internet oftast utan måste gå till biblioteket för att sätta mig där.

  • LizaSt­rong
    Äldre 28 Jul 09:21
    #4

    Visste ej om att mina kurser var distans, utan fick reda på det efter jag hade kommit in. Trodde jag skulle gå kurser fysiskt på en skola, men så var det inte.

  • Äldre 28 Jul 09:26
    #5
    LizaStrong skrev 2015-07-28 09:21:44 följande:

    Visste ej om att mina kurser var distans, utan fick reda på det efter jag hade kommit in. Trodde jag skulle gå kurser fysiskt på en skola, men så var det inte.


    LizaStrong skrev 2015-07-28 09:21:44 följande:

    Visste ej om att mina kurser var distans, utan fick reda på det efter jag hade kommit in. Trodde jag skulle gå kurser fysiskt på en skola, men så var det inte.



    upprepar mig lite,   du kan hjälpa till i någon frivillig organisation röda korset eller  liknande.  Sälja tidningar dela ut reklam 
  • Äldre 28 Jul 09:30
    #6

    Vet inte hur det är nu men även arbetsförmedligen hade kurser  innan där man kunde lära sig lite data eller att söka jobb och  hur man skriver till arbetsgivare. De var gratis och man träffade folk. 

  • LizaSt­rong
    Äldre 28 Jul 09:33
    #7

    Lustigt att du nämner det för jag skrev in mig där förra veckan, och de kunde inte hjälpa mig med något då jag snart ska studera. Sa till dem att jag var i behov av en inkomst då jag inte haft pengar sedan 2011 och behövde verkligen hjälp. Skulle gå en "aktivitetsvecka" hur man lär sig skriva ett CV - det är inte riktigt mitt problem om man säger så. Fick ingen hjälp där då jag snart skulle påbörja utbildning.

  • Äldre 28 Jul 09:38
    #8

    Nej de gör allt för att slippa dig precis som socialen och annat för att du inte ske bli deras ansvar.  Känner du att den distansutbildningen kommer att ge dig något ? fundera över det. Om inte kan du avbryta den och anmäla dig till arbetsförmedlingen och de kan inte vägra att ta dig som sitt ansvar. 

  • LizaSt­rong
    Äldre 28 Jul 09:44
    #9
    nyhär skrev 2015-07-28 09:38:09 följande:

    Nej de gör allt för att slippa dig precis som socialen och annat för att du inte ske bli deras ansvar.  Känner du att den distansutbildningen kommer att ge dig något ? fundera över det. Om inte kan du avbryta den och anmäla dig till arbetsförmedlingen och de kan inte vägra att ta dig som sitt ansvar. 


    Jag är inskriven på AMS, men då jag är student så ligger jag "vilande" där tills jag slutar min utbildning. Min utbildning är rättspsykiatri, är utbildad inom psykiatri o psykologi sedan innan, så det är ingen hux flux utbildning jag bara valt, utan det är mina stora intressen och saker jag verkligen har kunskaper om. Ironiskt kanske, med tanke på att jag inte mår så väldigt bra för stunden, men ibland är det svårt att hjälpa sig själv just när det kommer till ensamhet. Allt annat i världen klarar jag av, men inte detta.
  • Äldre 28 Jul 09:47
    #10
    LizaStrong skrev 2015-07-28 09:44:13 följande:
    Jag är inskriven på AMS, men då jag är student så ligger jag "vilande" där tills jag slutar min utbildning. Min utbildning är rättspsykiatri, är utbildad inom psykiatri o psykologi sedan innan, så det är ingen hux flux utbildning jag bara valt, utan det är mina stora intressen och saker jag verkligen har kunskaper om. Ironiskt kanske, med tanke på att jag inte mår så väldigt bra för stunden, men ibland är det svårt att hjälpa sig själv just när det kommer till ensamhet. Allt annat i världen klarar jag av, men inte detta.
    Självklart kan det vara intressant med en sådan utbildning om det är ditt intresse. Fast vad jag menade var mer om du tror att den här utbildningen ökar dina chanser väldigt  mycket att få jobb eller är det något som kommer att hålla dig borta från ett jobb under tiden som du går den här utbildningen.
Svar på tråden Otroligt ensam 30 åring.