• Anonym (Hur ska vi orka?)

    Gravid med tredje, hur ska vi orka?

    Jag har själv satt mig i den här situationen så egentligen får jag väl "stå mitt kast". Jag har två fina barn som krävt mkt under åren. Efter förra förlossningen blev jag sjukskriven för förlossningsdepression/utmattningsdepression.

    I höstas blev jag gravid av misstag och efter mkt vånda gjorde vi abort. Det blev en långdragen och jobbig historia. Försökte förtränga det. Efter några månader började vi prata om ett tredje barn, plötsligt var det som vi glömt allt det där jobbiga och började fantisera om hur det skulle vara.

    Nu är jag gravid igen. Vår första tanke var: vad spännande men läskigt! Självklart behåller vi!

    Nu är jag i vecka 7 och jag mår dåligt och är utmattad. Brutit ihop några gånger och känner stor oro inför hur jag ska orka. Orka med en graviditet där jag mår dåligt, och samtidigt jobba och ta hand familjen. Oro över hur jag kommer må efter förlossningen. Jag mådde verkligen dåligt sist. Oro över hur jag ska orka och räcka till för tre barn. Oro för hur min (rätt milda) ibs ska ställa till det. Var är jag i allt det här?

    Igår kväll bröt jag ihop. Maken stöttar enormt och tycker att vi kan fixa det tillsammans. Men om jag känner såhär undrar han om det är värt det?

    Helt plötsligt har jag börjar fundera över en abort. Skäms över att ens tänka tanken. Hade aldrig trott att jag skulle vara en sådan som gjort flera aborter! Och tänk om jag ångrar mig. Det är nu eller aldrig!

    Jag skäms när flera vänner kämpar med att bli gravida och så sitter jag i den här sitsen.

    Behöver hjälp att bena ut alla dessa känslor! Vad tycker jag egentligen? Klarar jag ett till barn? Eller ska vi satsa all vår kärlek på de barn vi faktiskt har?

  • Svar på tråden Gravid med tredje, hur ska vi orka?
  • Soder 123

    Hej hur gamla är dina barn. Hadde ni inget skydd när du blev gravid

  • smultronstrå

    Hej! Här är en till som väntar trean. Och tro mej. Tankarna har slagit mej också. Speciellt eftersom att jag drabbats av extremt illamående å legat på sjukhus med dropp fyra gånger hittills. Är i vecka 10 nu. Men jag vet att jag ville detta innan jag började må dåligt. Innan tröttheten, hormonerna och kräkningarna tog över. Nu när jag korta stunder slipper må dåligt så laddar jag med att tänka på hur mysigt det är att känna bebis röra sig, längtar efter att se och känna den där inne. Det är första tiden som är kämpig. Kram

  • Anonym (Stöd)

    Sök genast stöd via mvc, psykolog eller kurator. Det är det viktigaste! Sedan får ni säkert ordning på resten om ni planerar det väl. Se till att förbereda med stöttning av utomstående, extra lång ledighet efter förlossningen av maken osv! Lycka till med ert tredje barn!

  • Anonym (Hur ska vi orka?)

    Eftersom vi då kände att vi ville ha ett tredje barn så körde vi avbrutet. Blev gravid första månaden.

    Så svårt att tänka rationellt när hormonerna sprutar och man mår kasst. Vad vill jag egentligen?

    Innan jag blev gravid tänkte jag mer utifrån, tex om jag mår dåligt igen efter förlossningen så ska jag söka hjälp direkt, få kuratorstöd, ev medicinera om det krävs.

    Nu undrar jag om det är värt det?

    Vi har det ju bra som vi har det.

    Ringde abortmottagbingen, vet att man kan få kuratorskontakt där, direkt imorse men de hade redan fullt i telefonkön. Känner mig stressad i det här beslutet!

  • Fjäril kär

    Ring mödravården och prata med en barnmorska. Även på mödravården finns tillgång till kurator. Blir det abort kan de hjälpa dig vidare.

    Det viktigaste är att du verkligen pratar med någon professionellt, nu på en gång, helst idag.

  • Anonym (Hur ska vi orka?)

    Jag har inte inskrivning hos bm förrän slutet av augusti. ringde om en annan fråga förra veckan och då lät det som jag fick kontakta ngn gynmottagning då jag ännu inte var inskriven....

  • Anonym (Stöd)

    Ring igen och berätta att det är akut och beskriv hur du mår och känner!

  • jennina

    Vad är det du är rädd för?

    Jag vet att den första tiden med min trea önskade ja att hon försvann. Jag hade väldigt mörka tankar. Men ju längre graviditeten gick fick jag starka känslor för henne.

    Jag tror det är rädsla för det som ska komma samt att man redan mår dåligt rent fysiskt i början som bidrar till dem tankarna

  • Anonym (Hur ska vi orka?)
    jennina skrev 2015-07-29 10:45:24 följande:

    Vad är det du är rädd för?

    Jag vet att den första tiden med min trea önskade ja att hon försvann. Jag hade väldigt mörka tankar. Men ju längre graviditeten gick fick jag starka känslor för henne.

    Jag tror det är rädsla för det som ska komma samt att man redan mår dåligt rent fysiskt i början som bidrar till dem tankarna


    jennina skrev 2015-07-29 10:45:24 följande:

    Vad är det du är rädd för?

    Jag vet att den första tiden med min trea önskade ja att hon försvann. Jag hade väldigt mörka tankar. Men ju längre graviditeten gick fick jag starka känslor för henne.

    Jag tror det är rädsla för det som ska komma samt att man redan mår dåligt rent fysiskt i början som bidrar till dem tankarna


    Jag är mest rädd för hur jag ska orka, både nu som gravid och sen som trebarnsmamma, jobb, mina magproblem osv. Sista dagarna har jag fått en släng av mina gamla magproblem och är rädd för att jag ska behöva ha ont i flera månader...

    Min man får ta så mycket, han är verkligen min klippa...
Svar på tråden Gravid med tredje, hur ska vi orka?