Omtanke eller inte?

Känns lite som om hon söker uppmärksamhet faktiskt. Vissa människor funkar så. Inte så attraktivt. Dessutom känns det som om hon lider av depression. Eller så har hon offerkoftan på och vill att du hela tiden skall finnas där. Undrar om jag orkat höra allt det där negativa.

Man bör inte ha relationer med krångliga människor, anser jag.

Det beror nog helt enkelt på att hon mår dåligt. Jag är likadan. I de perioder då jag mår bra kan jag ta att folk bryr sig och är omtänksamma. I de sämre perioderna däremot, då mår jag än sämre när folk bryr sig om mig. Börjar klia liksom, ångest. 

Jag förstår att det inte är lätt att leva med det och det är något jag jobbar med (både för min egen och för min omgivnings skull), men det är inte lätt. Det sitter stenhårt.

Vad du ska göra har jag ingen aning om.. 

Vet du om hon äter antidepressiva läkemedel? Då är det vanligt att man som biverkan upplever att man inte kan känna eller har tillgång till sina känslor.

Ja, det är jobbigt. Men mitt "problem" är ju att jag älskar henne oerhört mycket. I detta läge kan jag inte bara dra.

Nej, hon äter inga antidepressiva. Men tidigt efter vi började ses insåg hon att hon behövde söka hjälp. Hon gick till läkare och fick KBT-terapi. Sommaruppehåll i två månader gör ju inte saken bättre. Men frågan är om det hjälper.

Får dubbla signaler ganska ofta. Jag är den ende som vet allt om hennes inre. Ingen har kommit så nära henne. Hon har aldrig känt sig så naken inför någon. Hon är så oerhört glad att jag kom in i hennes liv. Men? i andra stunden vill hon inte att någon ska bry sig, hon "ska nog leva själv"? osv.

Kanske är ett spel från hennes sida? Verka lite oåtkomlig?  Ingen av oss kan veta tyvärr.

Håller med, minsta lilla tecken på knepighet och man bör dra sig ur. Det tar för mycket tid och energi. Finns andra glada och sorglösa individer att umgås med.

Nåja, vi har väl alla lite knepigheter för oss. Det är ju en del av vår personlighet.. Men sånt gnäll, som du TS tar upp i starten, tycker jag låter som att det kan komma att tynga er relation rejält. Det känns lite grand som om hon drar ner dig i sin deppighet. Orkar du leva med det? Hon är 43. Inte 20. Hennes personlighet är fast och du lär inte kunna göra något åt det.

Att lämna den man älskar för att det dykt upp "knepigheter" eller komplikationer är inte min grej. Den diskussionen kan vi lägga ner direkt. Jag vill veta hur jag ska hantera detta på bästa sätt. Återkommer med mer info och fler frågor senare

Hur känns det för dig när hon ger dig dessa dubbla budskap? Har du berättat det för henne, vad ger hon för svar i så fall? Har du provat att ignorera sånt som (verkar vara) gnäll och uppmärksamhetssökande?