Barnen får inte åka till mormor o morfar för min sambo
Imorgon hade jag planerat att åka till mina föräldrar (1 mil hemifrån) och för ovanligheten skull sova över. Barnen tycker alltid att det är ett äventyr att sova över, så jag hade hoppats att de ville hänga med. Min sambo vill stanna hemma. Ikväll när barnen fick höra om mina planer och ville följa med, sa sambon (som beter sig djävulskt elakt emellanåt) att de inte fick det. De är tvungna att stanna hemma med honom och jag är elak som hindrar honom att träffa barnen - om de följer med mig. Det handlar om en kväll och en natt - inte om att jag tänker flytta till Australien med barnen... 6-åringen grät sig till sömns ikväll: "Jag vill följa med, snälla!" Jag var tvungen att säga att för mig fick hon förstås följa med, men pappa kommer inte låta henne göra det. Jag kände mig som ett maktlöst barn tillsammans med henne - mot en fiende vi inte rår på. Mitt hjärta värker när jag ser vad våra barn måste utstå.
Hur ska jag få styrka att ta mig ur detta helvete som pågått alldeles för länge? Var ska jag börja?
Min sambo kallar det kriminellt att göra något med barnen man inte är överens om. Jag ska inte få lämna hemmet med barnen enligt honom. Men han tar sig friheten att bestämma saker som jag (och barnen) inte är med på.
Hur ska jag kunna sova inatt?
