• Anonym (sårad­)
    Äldre 31 Jul 00:44
    3499 visningar
    11 svar
    11
    3499

    Han sa att jag fick skylla mig själv som blev våldtagen

    Jag var utsatt för en våldtäkt för några år sedan. Det var av min numera ex-pojkväns kompis. Det var på en fest, och jag var en aning berusad, men jag kommer ihåg hela händelsen, i minsta detalj. Det var fruktansvärt, och efter det så har jag inte kunnat njuta av sex på samma sätt som förr.

    Några månader senare, då det hade tagit slut mellan ex-pojkvännen och mig, så träffar jag en ny kille. Vi blir förälskade och blir ett par. I början är allt frid och fröjd. Jag tycker han var väldigt snäll och rar.
    Men när vi varit ett par i 4-5 månader, så berättar jag för honom att jag hade blivit utsatt för en våldtäkt några månader innan vi blev tillsammans. Det var väldigt jobbigt för mig att berätta det, då jag fortfarande led av tillbakablickar och mardrömmar från händelsen, men tänkte att vi inte skulle ha några hemligheter för varandra. Hans reaktion var inte den som jag hade hoppats på. Han blev vansinnig. Men inte på personen som hade våldtagit mig eller på händelsen. Utan på mig!

    Han tyckte att jag fick skylla mig själv och att jag borde förstått innan festen, vad som skulle inträffa. Han kallade mig både det ena och det andra, som bl.a. hora och att jag särade på benen för allt som rörde sig. Jag blev väldigt upprörd och ledsen och pratade inte med honom på flera dagar.

    Några dagar senare så ber han om ursäkt, men sa även att jag måste tänka på att sådana saker kan hända och att man måste tänka sig för. Jag kände mig skitdum och skambelagd. Var det mitt fel?

    Efter det pratade vi inte om det på ett bra tag.


    Förrän vi skulle fira midsommarafton ihop. Och jag tyckte att just midsommar var en väldigt jobbig högtid att fira, eftersom våldtäkten som hade inträffat ett par år tidigare, inträffade just på en midsommarafton. Han frågade mig hur det var fatt, då han antagligen såg att jag såg ledsen och orolig ut. Idiotisk som jag var berättade jag för honom som det var, att våldtäkten som hade inträffat ett par år tidigare inträffade på en midsommarafton, och just därför tyckte jag att det var obehagligt att fira midsommar. Hans reaktion igen var att bli skitförbannad på mig och sa högt så att många bland oss hörde:
    - Men för fan! Sluta göra dig själv till ett jävla offer. Du njöt ju av det.
    Jag tappade hakan och kunde inte fatta att han just hade sagt det där.

    Jag blev jätteupprörd och skitledsen och sprang därifrån gråtandes. Några minuter senare försöker han ringa mig, men jag svarar inte. Senare skickar han sms där det står:
    - Sluta överreagera! Kom hit nu, så vi kan fira midsommar tillsammans.


    Jag pratade inte med honom på resten av dagen. Jag kände mig så oerhört sårad och kränkt! Hur kunde jag vara så jävla, idiotiskt dum som tog upp det där igen? Fan!
    Efter det så beslöt jag att det skulle vara ett förbjudet ämne mellan oss. Det skulle aldrig mer pratas om. Någonsin!

    Efter det så har jag inte tagit upp det igen med honom, och nu är det ungefär 2 år sedan, förrän nu ikväll. Jag frågade honom rakt ut, och tänkte det spelar ingen roll hur han reagerar. Han får reagera hur bäst fan han vill! Och frågade om han verkligen tyckte att det var mitt eget fel. Han drog en djup suck och sa: - Nej. Det var självklart inte ditt fel!
    Jaha, så nu är det plötsligt inte mitt fel längre?
    Jag frågade varför han hade sagt så tidigare?
    Hans argument var:
    - För att jag var dum och inte tänkte mig för.
    Jag försökte få ur honom hur han tänkte då, när han bara sa sådär till mig.
    - Jag tänkte väl inte alls. Min starka reaktion berodde väl på hur hemskt det var att få veta att du fått vara med om något så förfärligt. Jag önskar att jag hade kunnat vara där och skydda dig.

    Men det var han ju inte. Jag fick inget riktigt svar tyckte jag. Efter det så gick han och la sig och har nu somnat.

    Min kille är verkligen en jättesnäll, rar och rolig person. Men just när det kommer till ?empati-biten? och se sig in i hur andra människor känner, det är tydligen väldigt, väldigt svårt för honom. Jag märker ofta att jag inte riktigt kommer fram till honom ordentligt och att det sällan känns som att han bryr sig eller lyssnar.

    Nu kommer jag få en massa påhopp om varför jag stannar kvar i förhållandet, och det vet jag knappt själv längre. Jag vet inte vart jag ska ta vägen annars? Vi flyttade ihop väldigt tidigt under förhållandet och det var jag väldigt glad över, att få komma från mitt helvetiska barndomshem, så jag såg chansen att ta mig därifrån och jag tog den. Och här sitter jag, än idag. Jag vet inte vad jag ska göra.

    Min kille var väl den som räddade mig från mitt barndomshem där det dagligen var ständig tortyr och misshandel, men samtidigt har han sårat och kränkt mig så fruktansvärt när han har sagt dom där elaka sakerna.

    Åh jösses! Jag vet varken ut eller in?

    Ska jag bara släppa detta? Var det här hans ?ursäkt? för det han har sagt till mig tidigare? Ska jag godta den? Eller vad sjutton ska jag göra? Vad ska jag ta mig till?

  • Svar på tråden Han sa att jag fick skylla mig själv som blev våldtagen
  • grind
    Äldre 31 Jul 00:59
    #1

    Han verkar ju ha skött sig de två senaste åren så vad är problemet? Han ångrar ju dessutom hur han uttryckt sig.

    Män har i regel mindre empati än kvinnor. Så är det bara.

    Tycker du ska försöka glömma våldtäkten och även hans reaktion till den. Naturligtvis är det en chock att gå veta att ens flickvän blivit våldtagen och i en sådan situation är det lätt att inte agera rationellt.

  • Anonym (Rutte­n snubbe­)
    Äldre 31 Jul 01:05
    #2
    +1

    Lyssna inte på Grind. Vettiga män skulle aldrig säga sånt som han har sagt om det du råkade ut för, chockade eller ej. Han verkar ha nåt fel.

  • Anonym (Rutte­n snubbe­)
    Äldre 31 Jul 01:08
    #3

    (Vi kan väl säga såhär: Du vet åtminstone var du har honom om något liknande - gud förbjude! - skulle hända dig igen. Han kommer uppenbarligen inte att stötta dig då.)

  • lindal­icious
    Äldre 31 Jul 01:25
    #4

    En jävla idiotgrej att säga och jag hade föreslagit att du gjort slut där och då. Men eftersom du fortsatt att vara tillsammans med honom och det nu gått två år samt att han själv verkar tycka att det var jävligt illa uttryckt så blir ju situationen en annan.

    Är förhållandet bra i övrigt? Läser man mellan raderna känns det inte så, men vad vet jag :)

    Är förhållande dåligt på andra sätt som att han tex fortfarande kränker dig eller på olika sätt inte respekterar dig så borde du kanske ta dig en funderare. Beror ju på vad dina egna känslor säger.

    Men om förhållandet faktiskt är bra och du älskar honom, låt inte några idiotiska kommentarer för flera år sedan förstöra ett i övrigt bra förhållande, tycker jag.


    Don't get mad, get even.
  • Äldre 31 Jul 02:11
    #5

    Hur kan han vara snäll och rar nör han har problem att känna empati?

    Du kanske behöver vara singel ett tag och hitta dig skälv och få tid att bearbeta all hemskhet du varit med om. Jag tycker inte din kille verkar vara bra pojkvänsmaterial.

    Du förtjänar så mycket mer.

  • Äldre 31 Jul 07:29
    #6

    LÄMNA HONOM GENAST!

    En person som reagerar så sjukt saknar empati och är då absolut inte en jättesnäll och rar person. Tvärtom väldigt oroväckande egenskap. Jag skulle aldrig i livet känna mig trygg långsiktigt med en sådan person.

  • Anonym (Natal­ie)
    Äldre 31 Jul 07:41
    #7

    Du verkar uppenbarligen vara en intelligent och empatisk person, som tänker till och reagerar när någonting känns fel trots att du sett väldigt mycket dåligt i livet.

    Har du en egen inkomst kan du utan problem ordna eget boende. Och även om det är svårt att lämna honom, så är det bra i längden, eftersom du då kan träffa en bra och fin kille som jag garanterar att du kommer att känna dig både lyckligare och tryggare med. Ska man leva med någon KAN inte ett så pass känsligt ämne som det du beskriver vara "förbjudet" att prata om.

    Jag tror du har en förskjuten gräns för vad som är accepterat i en nära relation, på grund av att din uppväxt inte heller varit så bra. Jag som haft turen (man väljer inte sina föräldrar!!!) att råka växa upp i en bra familj skulle aldrig någonsin vilja vara med en sådan kille som du beskriver. Det finns helt enkelt för många bra män därute.

    Dessutom skulle jag ärligt talat vara orolig för vad en sådan person kan råka göra, som har problem med empati. Det låter helt sjukt att inte känna medlidande med en våldtagen!

    Man måste vara stark för att kunna ta steget, men jag tror verkligen du klarar av det. Helt enkelt för att du verkar börja förstå att det här faktiskt är fel.

    Om det är ekonomin du oroar dig över så brukar det också gå att lösa. Jag är bra på att göra budgetar och få lite pengar att räcka långt, och du får supergärna maila mig - nattiz@hotmail.com - om du vill ha några som helst råd och stöd i att räkna ut hur du skulle klara dig ekonomiskt, eller bara allmänt vill bolla tankar. Jag tror verkligen att du kan hitta en man att bli lycklig med som har empati (har träffat extremt få killar, tror faktiskt inte en enda, som skulle säga att det var ens eget fel att man blir våldtagen), och i övrigt också har alla de bra egenskaper din nuvarande kille har.

  • Anonym (Våldt­agen)
    Äldre 31 Jul 13:06
    #8

    Usch, så fruktansvärt att säga till någon som blivit våldtagen, sin flickvän också till råga på allt!

    Min sambo tycker, naturligtvis, att det är jobbigt när jag pratar om de gånger jag blivit våldtagen, men han är alltid stöttande och fin mot mig, även om han inte säger så mycket. Han blir mest ledsen och känner med mig, ibland blir han arg, men då endast på killarna som gjorde detta mot mig! Han är alltid väldigt fin när jag blir ledsen på grund av det som hänt mig, trots att det nu var 10, 13 och 14 år sedan sakerna hände. Senast igår blev jag ledsen och började gråta när jag läste ett blogginlägg om en våldtäkt, han frågade vad det var men jag orkade inte svara, men han visste vad jag hade läst då det var han som länkat texten så han förstod. Han sa inget men han höll om mig och klappade på mig och killade mig i håret, i över en halvtimme till jag lugnat mig. Så, tycker jag, ska en riktig pojkvän bete sig i en sådan situation! Det behöver inte gå till på exakt samma sätt men han SKA banne mig vara stöttande och finnas där, utan att döma!

    Jag skulle inte kunnat klara av att stanna med någon som tänker så om mig och det faktum att jag blivit våldtagen!

  • Äldre 1 Aug 15:28
    #9

    "Min kille är verkligen en jättesnäll, rar och rolig person"

    Nej, det är han inte. Han är dum i precis hela huvudet och du borde inte vara med en så elak människa.

  • seriös­använd­are
    Äldre 2 Aug 13:09
    #10

    Du skulle naturligtvis lämnat honom redan när det skedde, men med dina referensramar (hemsk barndom, såg honom som en räddning därifrån), kan jag förstå varför du inte gjorde det. Och nu har ni haft det bra i två år (?) Och han skuldbelägger inte dig längre. Bara du kan avgöra om det är värt att stanna eller inte. Jag hade inte gjort det efter sådana kommentarer. Men som sagt, du har ju redan stannat. Hade han fortfarande varit elak mot dig så hade jag uppmanat dig att lämna relationen, men nu vet jag inte.


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Schaef­ferBoy
    Äldre 7 Aug 07:48
    #11

    Du verkar inte anpassad att leva i parrelation. I parrelation går det upp och ner.

    Lev singel och barnlös i ditt liv istället.

Svar på tråden Han sa att jag fick skylla mig själv som blev våldtagen