Vad var den egentliga anledningen till att ni bröt upp med er man/fru?

Jag kom på honom med att vara otrogen, i det ögonblicket han erkände dog den större delen av mina känslor för honom. Så jag avslutade förhållandet.

Hur kom du på honom med att vara otrogen och bad han om förlåtelse? Kände du inte att ni vävdes ihop ändå genom barnen eller gemensamma vänner?

Den klassiska mobilräkningen med måånga sms till ett visst nr. Inte alls, han var extremt dryg och stöddig minns jag, usch. Just för att vi var så tighta och jag verkligen hade ställt upp för honom till 100% i många år så var sveket monumentalt stort, vilket gjorde det omöjligt för mig att fortsätta. Hade jag brytt mig mindre så hade det kanske funkat att försöka för barnens skull. Om hans attityd hade varit annorlunda förstås.

Samtidigt vet jag vissa kvinnor som ändå accepterar att sin man haft en affär med en kvinna och ändå håller ihop med mannen. Man undrar hur kvinnor kan vilja hålla ihop med sådana svin. Dem kanske inte orkar bryta upp helt enkelt och kanske har det bra ekonomiskt med mannen som skämmer bort frun på andra sätt genom resor osv.

Ja, de flesta jag känner som har råkat ut för samma sak har fortsatt med männen, men ingen av de relationerna höll utan det blev ny otrohet med nya kvinnor. Alltså etter värre, så det verkar vara bättre enligt mig iaf att följa magkänslan och bryta med en gång, trots ett uppbyggt liv tillsammans. Man slipper förlora tid på en man som är en återvändsgränd mm.

Tror inte att det är ekonomi som styr så mkt utan att många kvinnor är (enligt mig) mycket förlåtande, alldeles för mkt för deras eget bästa. De flesta blir sällan arga utan otroligt ledsna när ngn trampar på dem, så funkar inte t ex jag.

Man måste vara tuff som du är och inte låta män bete sig som svin. Gör dem det ber man dem dra åt skogen.

Jag upptäckte att han hade en älskarinna och hade haft det ett bra tag. Eftersom han ändå nästan aldrig var hemma, så blev det inte så stor skillnad när han flyttade.

Min fru blev kär i någon annan (obesvarat) och insåg att hon inte var kär i mig längre. Ju mer vi pratade om det (både själva och i familjerådgivning) desto mer insåg vi att kärleken långsamt hade gått över i stark och tajt vänskap redan ett par år tidigare ? för oss båda. Så vi sålde huset och flyttade isär, men är fortfarande vänner.

Olika önskan om vad ett sexliv bör innehålla. Helt mitt fel men jag tror vi är lyckligare båda två nu.

Åsa: På vilket sätt var det ditt fel?