Vad tycker/tror ni? Umgängesbeslut

Det som upprör barnet tror vi kan vara att ingen engagerar sig i barnet, leker inte, mamman ska inte upphålla barnet utan överlåta det till pappan som inte gör något. Mamman och pappan hyser inte agg mot varandra. Mer än att mamman tycker pappan skulle haft umgänge tidigare men det är ingen ilska gentemot honom, så ingenting som barnet skulle kunna snappa upp. Barnet blir frustrerat och upprört, värst blir det när mamman går iväg en stund, då blir barnet väldigt ledset och man blir tvungen att avbryta. Barnet är sedan gnälligt från och till hela dagen, förmodligen för barnet varit ledset och frustrerat så länge utan att någon gjort något.

I beslutet står det att umgängesstödet och mamman ska hålla sig i bakgrunden. Mamman engagerade sig första gången och blev tillsagd av umgängesstödet. Det är hur som helst inte mammans uppgift att underhålla barnet på pappans umgänge. Det är inte mammans uppgift att lära pappan hur han är förälder. Pappan verkar ointresserad och meningen var att mamman inte skulle vara med mer än 3 gånger, men eftersom barnet och pappan inte knutit an på nåt sätt ville hon vara med fler gånger tills barnet är tryggt, vilket tingsrätten tillät. Är det ett konstigt upplägg?

I beslutet står det att umgängesstödet och mamman ska hålla sig i bakgrunden. Mamman engagerade sig första gången och blev tillsagd av umgängesstödet. Det är hur som helst inte mammans uppgift att underhålla barnet på pappans umgänge. Det är inte mammans uppgift att lära pappan hur han är förälder. Pappan verkar ointresserad och meningen var att mamman inte skulle vara med mer än 3 gånger, men eftersom barnet och pappan inte knutit an på nåt sätt ville hon vara med fler gånger tills barnet är tryggt, vilket tingsrätten tillät. Är det ett konstigt upplägg?

Nej, tycker tvärtom att tingsrätten är lyhörda för barnets behov.

Pappan skulle nog behöva mer stöttning i sin föräldraroll. Jag själv drabbades av en förlossningsdepression vilket gjorde mig till världens mest tafatta och obrydda mamma. Fick turligt nog jättemycket bra hjälp, avlastning, stöd och påputtning av min egen mamma. Skulle han behöva nåt liknande? Från kommunen familjestödsenhet kanske? Någon erfaren människa som handfast hjälper honom hur man bondar med barnet. Eller någon trygg äldre släkting till honom som kan följa med. Eller varför inte bara nåt syskon eller kompis eller vem som helst som kan ge honom lite trygghet i den jävligt skumma och uåpstyltade umgängesformen.

Eller kan ni allihop försöka vistas utomhus och göra saker? Enklare att få till en relation om man samtidigt altiverar sig. Cyklar, klättrar, tittar på blommor, går i affären och handlar mjölk, hänger på öppna förskolan, gungar, äter en glass. Ja, vad som helst som gör umgänget lite mer normalt.

Jag fick rätt mycket påputtning i början av min mamma. "Ja nu gråter hpn för att hon förmodligen är trött. Men kolla blöjan och erbjud tutten först bara för säkerhets skull." "Testa att lägg henne i vagnen och kör med den lite och kolla om hon kommer till ro." "Men titta vad fint du fick henne att sova!" Typ såna saker. Någon som vägleder och berämmer i ens föräldraskap. Sjukt viktigt när det blivit helt fel. Men det är nog viktigt att det är en person som man litar på.

Ett förslag ska läggas i tingsrätten att göra ett uppehåll i umgänget. För barnet har det blivit en negativ situation som gör att h*n blir gnällig och ledsen när pappan kommer. Det blir värre för varje gång.

Jo precis, ett uppehåll i umgänget och sedan fortsätta på ett helt annat sätt. Det känns väldigt fyrkantigt. Men efter 10 gånger känns det självklart att barnet och pappan borde knutit an lite, men pappan är som en främling för barnet. Han verkar tycka att han ska komma på umgänget och titta på medans barnet leker och sedan åka hem. Frågan är om det blir någon skillnad om vi istället är i tex lekparken. Han verkar tycka att man ska göra så lite som möjligt, för han har kommit med kommentarer som "släpp h*n, h*n kan ju gå själv!" fast hon är jätteostadig och behöver en hjälpande hand. Umgängesstödet har även antecknat sådana saker. Mamman försöker även uppmuntra och ge utrymme för pappan, hon har även gått iväg men då har barnet gjort sig illa eller ramlat för att varken umgängesstödet eller pappan sett till barnet. Umgängesstödet är egentligen inget umgängesstöd, utan en annan person soc varit tvungna att ta till pga att de inte haft folk. Och soc har varit tydliga med att hon bara ska vara i bakgrunden.

Jo precis, ett uppehåll i umgänget och sedan fortsätta på ett helt annat sätt. Det känns väldigt fyrkantigt. Men efter 10 gånger känns det självklart att barnet och pappan borde knutit an lite, men pappan är som en främling för barnet. Han verkar tycka att han ska komma på umgänget och titta på medans barnet leker och sedan åka hem. Frågan är om det blir någon skillnad om vi istället är i tex lekparken. Han verkar tycka att man ska göra så lite som möjligt, för han har kommit med kommentarer som "släpp h*n, h*n kan ju gå själv!" fast hon är jätteostadig och behöver en hjälpande hand. Umgängesstödet har även antecknat sådana saker. Mamman försöker även uppmuntra och ge utrymme för pappan, hon har även gått iväg men då har barnet gjort sig illa eller ramlat för att varken umgängesstödet eller pappan sett till barnet. Umgängesstödet är egentligen inget umgängesstöd, utan en annan person soc varit tvungna att ta till pga att de inte haft folk. Och soc har varit tydliga med att hon bara ska vara i bakgrunden.