Kärnfamiljen är död - föräldrar skiljer sig utan tanke på barnens liv

Du har fel när du tror att det bara var två barn i en klass på 80-talet osm hade föräldrar som var skilda. Tyvärr var det betydligt flera. Att hälften av äktenskapen inte håller har varit norm länge nu.

Sen fattar jag inte varför man ska vara gift med varandra om man inte älskar varandra längre. Vadå för barnens skull? Har man givit upp sitt eget liv när man får barn? Är verkligen barnen allt i ens liv så att man ska ge upp sitt eget liv? Galenskaper. Jag har mitt liv och jag har kärleken till mitt barn men om kärleken försvinner mellan mig och min livskamrat så är det helt tokigt att man ska fortsätta leva tillsammans. Varför tror du att ett bar vill det? Tro du verkligen att barnet vill det?

Tack för att ni offrade era liv så jag kunde ha er bråkande tillsammans nära mig under min uppväxt. Låter det bra så?

Jag kan bara se det på ett sätt. Det är så lätt att ge upp idag. Hitta nytt och gå vidare. Mitt ex har 3 barn med två mammor! Den ena mamman har tre nya barn och dem andra har 5 barn innan deras 2 gemensamma. Olika pappor och mammor till alla känns det som. Jag kommer då inte skaffa barn förrän jag har träffat nån som fattar vad det innebär att ha en relation. Livet har motgångar. Det är inte bara att ge upp. Man måste kämpa!

Om man bara bråkar är det något som är fel i relationen - behöver inte betyda att kärleken är slut. Då har man som förälder en skyldighet att försöka lösa det som är problemet istället för att bara ge upp och gå vidare.

Om det inte går att leva tillsammans - varför måste det vara just barnen som det ska flyttas på varje vecka? Jo för att inte vill ju FÖRÄLDRARNA flytta varje vecka - det vore ju otänkbart...

Varför varannan vecka? Jo det ska vara rättvist för FÖRÄLDRARNA!

Varför blanda in nya människor i barnens liv och hem - påtvingade bonusföräldrar och -syskon. Jo för att FÖRÄLDRARNA vill ju såklart inte leva själv. Skit samma vad barnen vill/behöver. Det är DET jag menar med egoism.

Håller med fullständigt. Allt är inte kul jämt och som vuxen måste man inse det. Vad lär man sina barn om livet om man beter sig som vuxna gör idag? "Om du inte gillar ditt jobb så säg bara upp dig. Och om du inte har försörjning - det viktiga är att du har kul jämt."

"Ät godis varje dag - spela roll att du blir fet - det viktiga är ju att det är gott"

"Skit i skolan om den är tråkig - Vadå framtid? - ge upp bara, se på hur mamma/pappa har gjort..."

Kärnfamiljen är långt i från död. Så gott som alla barn lever i en kärnfamilj åtminstone under några år - och det är fortfarande det eftersträvansvärda idealet - det de flesta vuxna önskar.

Jag tror att alla möjliga familjeformer kan vara bra att växa upp i så länge man har trygga och stabila vuxna som ser till barnens bästa.

Så föräldrar som är som du skriver egoistiska och ser sina egna behov först är ju lika "dåliga" oavsett vilken familjeform de lever i.

När jag var ung, på 60- och 70-talet så fanns det fyra i min klass som hade skilda föräldrar. När min grabb gick i högstadiet så var det ungefär lika många. Dvs om jag ser på detta så har skilsmässorna inte ökat eller?

Ungefär 30% av äktenskapen upplöses. Den siffran har varit väldigt stabil sedan 80-talet har jag för mig. Dvs det är ingen större skillnad mot när du var ung.

Däremot kan jag tänka mig att antalet kvinnor som föder ett barn utan att ha pappan med i bilden är fler.

Jag tror det är ytterst få som inte kämpar för att hålla ihop förhållandet. De allra flesta upplever det som ett misslyckande att separera.

Däremot är jag väldigt säker på att det stora problemet är att folk skaffar barn för tidigt i sitt liv och i sitt förhållande.

Statistiken visar att det är bland dem som separationetna är som flest.

Är det någon här som tror att någon vill skiljas? Klart att en skilsmässa är en traumatisk upplevelse för alla inblandade. Inget man tar till i första taget för att man känner passion för en annan människa.

Jag tycker det verkar som många par går till familjerådgivning för stt klara av sina problem. Jag tror inte man bryter upp i första taget utan då man prövat allt och man inser att det inte funkar.

Varför skuldbelägga de som inte har lyckats med sitt äktenskap?

Varför ska man ge upp sin kärlek till en ny relation för resten av sitt liv bara för barnens skull? Undrar om ni här ställer upp på det?

Tar barn skada av att få bonusförälder och bonussyskon?

Det låter lite naivt, men säkert en bra grej, att låta barnen bo på samma ställe och föräldrarna flyttar in. Men det tror jag inte funkar rent praktiskt. Och hur många vill ha sin fd så involverad i sitt liv efter skilsmässan. Alla skilsmässor är inte lyckliga om någon tror det och att man vill fortsätta att ha en relation med sin fd.

Jag är glad att ha växt upp i en lycklig kärnfamilj. Det är bara det att om man är på nivån att man ska skilja sig så är förmodligen inte en lycklig kärnfamilj ett av alternativen.

Det finns de som skiljer sig alldeles för sent för barnens skull, de som låter barnen växa upp i en familj som inte fungerar, där föräldrarna till slut hatar varandra.
 

Får jag fråga hur många här som är skilda? Jag menar att det är lätt att säga hur andra ska göra när man själv inte behöver ta ansvar för det.

Jag kan börja. Jag är gift sedan 27 år och har haft den stora förmånen att jag fick två bonusdöttrar då vi gifte oss. Vi har ett gemensamt barn.

Samtidigt när vi träffades så lärde jag känna min frus fd eftersom det var barn i blandat i deras äktenskap. Nu har jag haft honom, och hans nya familj, som vän i 30 år och han är en fantastisk man och far till alla sina barn. Han fick två barn med den nya frun.

De var 18 år då de träffades och fick barn tidigt. De skilde sig eftersom han hade ett alkoholmissbruk som gick överstyr.

TS, trollar du?

Alla med IQ över 70 (kan knyta sina egna skor) förstår att det är bäst för alla parter, SÄRSKILT barnen, att skilja sig än att stanna i ett olyckligt äktenskap.

Sen tycker jag att folk inte tänker efter tillräckligt innan de skaffar barn, men det är en annan fråga.