Hjälp?!

Jag tänkte nog främst fråga ifall det är någon annan här som har varit med om samma sak och hur dom tog sig ur deras förhållande.. Jag vet väl inte riktigt själv vad jag frågar efter men efter så många år vet jag inte hur jag ska forsätta själv

Jag har.

Jag kom till insikt att den jag levde med inte var frisk, och att jag stod maktlös inför att göra något åt det eftersom han inte såg något fel i det han gjorde.

När du kom fram till det hur gjorde du då, packa du bara dina saker och for eller?

Det tog lång tid, jag bearbetade situationen mentalt innan jag lämnade. Så när den dagen kom var jag färdig med förhållandet på alla sätt och vis.

Då packade jag en väska och bara åkte.

Har du någon som vet om din situation? Är han fysisk mot dig? Och hur känner du inför tanken att lämna honom, finns viljan?

Okej..

Ingen vet om helt och hållet hur det ligger till nä :/

Han är fysisk och det han har varit länge.. Jag jag viljan att lämna honom men jag vet inte om jag har modet/styrkan för det. Jag har försökt planerade det ska gå till

Du behöver stöd från någon som du litar på.

För när du väl kommer till den dagen då du lämnar kommer du att mer eller mindre vara ett känslomässigt vrak, och då kommer du behöva någon som hjälper och stöttar dig.

Vad är det som skrämmer dig mest för att lämna honom?

(Om du inte vill skriva öppet får du gärna skicka PM)

Jag känner också att jag hade velat prata med någon jag kan lita på men jag vill inte dra in min familj och dom kompisarna som finns kvar är även bära honom:/

Jag är bara rädd för att han tar det för långt och har ihjäl mig typ..

Hur känner du inför att kontakta en kvinnojour?

De som jobbar där träffat/pratar med kvinnor i din situation dagligen. Du behöver ju inte uppge namn och så heller om du ringer, utan du kan ringa anonymt och bara prata.

Du ska inte vara rädd att "dra in" din familj, dom älskar dig och vill så klart att du ska må bra.

Du ska också veta att om det vill sig illa är det inte mycket våld som krävs för att ha ihjäl en annan människa. Räcker att han puttar dig så du faller illa och slår i en känslig del av huvudet.

Men du är på rätt väg iaf, som startat denna tråden, och faktiskt insett att du vill ändra din situation.

Hur pass uppbunden är du till honom? Har ni barn/djur? Finns det någon som du skulle kunna bo ett tag hos?

Jag känner inte att jag vill kontakta dom (känns bara för verkligt och jobbigt). Tror du att det är en dum idé att prata med någon gemensam vän?

Vi har en liten misse sen bor vi i hans lägenhet, väldigt långt från mitt hem :/

Klart du ska prata med någon, det behöver du. Jag antar att du har någon vän som vet lite, men inte allt? (Det lät så utifrån det du skrev innan)

Men, om du är det minsta osäker på att vägen kommer vara lojal, och att risken finns att det når din killes öron så ska du låta bli..

Ja, det är bara det att jag vet inte vem jag vågar lita på längre. Jag får försöka prata med någon kanske.

Tack för att ni ställer upp och svarar