Rädsla för graviditet?

Det kan göra det men hade inte räknat med det.

Det är skitsvårt att lämna ifrån sig kontrollen över sin kropp till någon man aldrig sett och inte känner ännu.

Modersinstinkt är ingenting som kommer automatiskt när man får plus. Väntar fortfarande på den, är halvvägs nu.

Min kollega älskade inte sin dotter förrän efter flera veckor.

Jag är ändå väldig säker på att jag kommer älska barnet, det är inget jag oroar mig över. Det är mest hela fenomenet att skapa en person i kroppen som skrämmer livet ur mig :( . Det som du nämner att inte ha någon kontroll över det som sker inuti.

Jag känner liknande som du, förutom att vi inte planerar barn förens om tidigast ett år. Jag har kompisar som har varit gravida och som mer än gärna helt plötsligt utbrister NÄMEN OJ, KÄNN HÄÄÄÄR! HAN SPARKAR!

Jag personligen får panik vid bara tanken på att något skulle röra sig inuti mig.

Ja precis så jag menar! (Vi planerar också om minst ett år framåt iallafall). Har också sett sparkar genom magen och förstår inte hur alla kan vara så lugna och tycka det är mysigt :O Jag blir helt iskall i kroppen när jag ser det haha

Hoppas verkligen på att det är en känsla som ändras när man väl blir gravid...

Jag skulle säga att man vänjer sig. Tyckte också att det kändes läskigt först med ett barn i min kropp, tycker fortfarande om jag verkligen tänker på det och jag är i vecka 30. Men tänk på att de första månaderna varken växer magen speciellt eller sparkar känns, då hinner man vänja sig vid bara tanken att det växer någon där inne, som från början föresten mest är en grodd som inte rör sig. Sedan kommer magen långsamt växa så det blir ingen stor chock.

Första gången jag kände barnet var det bara som ett litet bubblande som jag kände inte kom från mig i magen. Jag blev då faktiskt ganska förskräckt och fick obehagskänsla. Men eftersom detta fortsatte varje dag så vande man sig och lärde sig att tycka om det. Man måste tänka att detta verkligen är helt naturligt, men man behöver ändå inte känna press på att man ska älska allt med att vara gravid.

Åh vad skönt att höra! Härligt att skräck känslan försvann relativt snabbt då :) Nej precis, jag förväntar inte heller att man ska älska allt med det, jag är bara orolig för att bli livrädd för graviditeten och sen inte riktigt kunna "fly" från det... 

Pga av min rädsla har jag dagar då jag ser jätte mycket fram emot det och läser på om allt på internet, sen får jag dagar då hela jag bara säger NEJ! (oftast efter jag sett gravida eller nyfödda barn och tänker på hur den legat i magen). Tror jag skrämmer upp mig själv väldigt mycket genom att överanalysera det hela.

När man väl är gravid tycker jag inte man tänker så mycket på att det verkligen är ett barn som ligger där i magen. Det är inget jag riktigt tycker att man kan sätta sig in i, det hela blir faktiskt lite overkligt . Man känner rörelserna och vet att det är ens barn men det är svårt att VERKLIGEN förstå att det är ett barn där inne. Det hela blir ju lite abstrakt, man vet men kan inte förstå. Sen eftersom att det hela sker successivt att man känner barnet mer och mer gör lite att det mer blir en del av en själv, det känns inte som att det är en alien som plötsligt tagit över ens kropp.

Jag och min sambo planerar att sluta med preventivmedel nu i augusti, och jag känner precis som dig Mea08. Jag vill verkligen ha barn(är otroligt barnkär) men får smått panik om vartannat att någon ska bo inuti mig. Jag har varit rädd och nervös för de sedan... alltid. Förlossning är något jag accepterat att de kommer göra ont(men de kommer jag fixa), den andra biten 9 månader skrämmer mig verkligen. Jag har nu under 1 års tid försökt förbereda mig och tänka positivt.De går framåt, men jag har aldrig kunnat prata med mina vänner om detta då ingen riktigt kan förstå vad jag egentligen är rädd för. 

Ja det låter ju verkligen som mig! Jag gör också allt för att förbereda mig för det är något som är viktigt för både mig och pojkvännen, men det är fan jobbigt. Och precis som du har jag också accepterat förlossningen, smärta kan man alltid komma över det är liksom inte den läskiga delen. Men kul att höra att det går framåt för dig för precis som dig har jag inte heller kunnat prata med någon som känner likadant, du får jätte gärna kika in hit och berätta när du väl blir gravid ifall du har ändrat tankarna kring det! :)
Får jag fråga också hur gammal du är?

Fast för vissa känns det faktiskt precis så. Som om en alien plötsligt tagit över ens kropp. Det kan vara en fruktansvärd känsla och sorg för en människa med hög integritet att känna att ens kropp inte längre är enbart ens egen. Att andra tycker sig ha rätt till den, att kommentera den, att behöva diskutera den med människor man aldrig träffat innan, som på Mvc och på förlossning.

Jag tänkte rent fysisk att jag inte tycker att det känns så, just hur den lever i magen. Det andra kan jag också förstå, att man känner mindre frihet tex.att allt man stoppar i sig eller gör med son kropp påverkar en annan.

Nej, det är inte riktigt så jag menar heller, jag tänker inte så mycket på att det jag gör påverkar barnet, gjorde inga direkt farliga saker innan heller så mitt liv flyter på. Mer att den får mig att känna mig som om jag är utlämnad till vad den gör med mig. Den kan ju faktiskt döda mig om något skulle gå fel, inte för att det är vanligt, men saker kan ju gå snett. jag är ingen sådan där som ex skulle sätta min egen hälsa på spel eller gå igenom åratals lidande för att få barn.

Jag blir 29 i år :) jag ska absolut kika in med jämna mellanrum, vill ju veta hur de går för dig också! Jag hoppas att man i efterhand kan säga : de va inte så farligt som jag trodde, som man ju gör så ofta med andra grejer som man oroat sig över!

Åh! Ska bli så spännande att höra från dig :D Ja det hoppas jag ju verkligen också! Lite som när man går på en läskig karusell och kommer av skrattandes och säger "Igen!" haha :)

Ja precis så får vi hoppas att de känns =)

Jag vet inte ifall den här tråden fortfarande är aktuell, men skriver ändå. Mea08 ville bara dela med mig om att jag nu är gravid i v 8. Känns inget konstigt i kroppen än, bara huvet som inte kan greppa! :) är väldigt glad och förväntansfull! Får se hur allt känns senare när de blir aktivitet där inne! Hur har de gått för dig? PS vill vara anonym till v 12 passerar, därav anonymiteten.