Sexuell störning?

Ja övergrepp i barndomen kan defenitivt leda till avvikande sexuellt beteende i vuxen ålder, även om personen inte anser sig ha tagit skada. Det finns en risk att alla känslor sexualiseras. Har han pratat med någon om övergreppen?

Jag vet att han gick till psykolog en period (inte längre), vet dock inte om det var pga detta eller av andra skäl. Just att han inte verkar se det han utsatts för som något direkt fel/att han har farit illa av det gör situationen klurig. Blir svårare för mig att förhålla mig till det. För vem är jag att kritisera och döma hans upplevelser egentligen?

Hur bör jag bete mig mot honom? I hur stor utsträckning kan jag se hans sexuella behov som "normala" och när bör jag agera?

Hur menar du med att alla känslor kan sexualiseras?

Att alla känslor kan kanaliseras till kåthet, att man inte kan adekvat agera på sina känslor utan allt handlar om sex. Vuxna ska bla lära barn hur barnet hanterar sina känslor och ge respons på barnets känslor, men en vuxen som begår sexuella övergrepp på barn stör den utveckligen. Barnet kanske tex. kände kärlek för förövaren, men förövaren perverterar barnets oskyldiga kärlekskänslor till sexualitet som barnet inte är mogen för.

Jag håller fullständigt med Svårt som ger dig en bra förklaring TS.

Det jag vill säga till dig är att du inte, på några villkor, ska ställa upp på någonting du själv inte vill. Man ska vara nyfiken, testa och prova med sin partner, men han ska inte få dig att bli verktyget han behöver för att leva ut sina fantasier.

Har han inte förmågan att förstå din tvekan inför saker du inte vill göra så kommer ert förhållande inte att få ett lyckligt slut.

Jag hoppas du kan prata om detta med honom och få honom att förstå.

Tack för intressant förklaring och vettiga synpunkter.

Det är inte helt självklart för mig heller vad jag vill/var gränsen går. Som sagt, det är spännande att prova nytt och jag går ju igång på att se min partner riktigt kåt. Och när man är kåt vill man mer...

Men han fantiserar i alla fall om scenarion som i mina öron låter som närliggande övergrepp och det tänder honom mkt... Okej, fantasi och verklighet är olika saker. Meni kombination med att det faktiska sexet också blir mer vågat.

Känns svårt att prata med honom om det eftersom 1. Han kommer ta det som en beskyllning och anklagelse om han själv intr ser problem med beteendet och 2. Jag tror som sagt att han kan komma att söka sexuella kickar på annat sätt om jag säger nej (och på så sätt kanske ta än större risker).

Kanske oroar jag mig för mkt, men hellre det än efter att skada är skedd...

Om du är beredd att ställa upp på allt för att behålla honom, för det är precis det du verkar beredd att gör, så är det ditt beslut. Den tanke jag får då är att, varför startade du tråden?

Om du inte vågar prata med honom, vågar säga din åsikt, kunna uttrycka din tveksamhet eller t om rädsla, rädd för att han ska ta det som en beskyllning/anklagelse så är du nog ute på farligt vatten. Du verkar beredd att offra dig själv, dina känslor, din makt till någon annan. Låta honom bestämma vad du ska känna och tycka. Vad händer om han utsätter dig för någonting du inte alls vill? Kommer du att känna samma kärlek för honom då?

Om du är rädd att han ska söka kickarna någon annanstans, är du redo att hantera otrohet från hans sida? Då kanske han anser att det andra, den andra är bättre än du och lämnar dig frivilligt.

Din situation väcker många tankar inom mig.

Anledningen till det här inlägget är nog just som du säger, jag är rädd att förlora omdömet och "makten" till någon annan. Att inte längre veta vad som är okej och inte utan låta honom styra vad jag vill och inte.

Känner inte att vi har passerat några gränser än, men att vi ev börjar ta oss ut på hal is. Vet dock inte hur mkt av det som sitter i min hjärna och hur mkt som sitter i hans.

Är nog inte en otrohet i sig jag är mest orolig för, mer att han ska söka sig till extrema sexuella situationer som i värsta fall skulle kunna leda till fara/vara onödigt riskfyllt (mkt våld/skumma områden/oskyddat etc)...

Men det känns som att jag misstror honom om jag tar upp nåt medan allt fortfarande är bra. Fantasier får man ju ha...

Du ska i grund och botten fullkomligt strunta i hans tidigare upplevelser. Om han tagit skada eller ej vet vi inte. Du är inte heller hans läkare. Han är också själv vuxen.

Du ska behandla honom som din kille. Ställa upp på den typ av sex som DU känner att du vill ställa upp på. Du ska inte analysera hans fantasier, för att se om de eventuellt han härledas tillbaka till hans övergrepp. Inte heller analysera om fantasier eller sex kan "skada" honom.

Behandla som vilken kille som helst. Säg ja till det du vill och kan tänka dig att prova, Samt säg nej till det du inte vill.

Jag kan förstå hur du tänker, men om han vågar dela med sig av sina fantasier så ska du kunna uttrycka din tveksamhet, din oro eller till och med din rädsla och han ska kunna ta den till sig, förstå att du inte vill, att du inte kan, att du inte törs utan något som helst problem.

För mig är det sexuella någonting fint och vackert, ett sätt att visa sin kärlek till sin partner, tillfredsställa varandras lust, inte att försöka tvinga på någon sin egen fantasi. Bara ordet våld, mycket eller lite, skulle skrämma skiten ur mig, men det är jag det.