Kristna - hur hanterar ni alla fördomar?

Oj, men du kanske ska se över ditt umgänge om du får höra sånt.....?

Jag är troende och har ALDRIG fått höra något liknande alls. Nånsin.

Jag brukar inte berätta att jag är kristen när jag träffar nya människor. Det har hänt att bekanta fått reda på det efter relativt lång tid (år, ibland), och en vanlig reaktion är i stil med: "Va! Jag som tyckte du verkade så intelligent/kunnig/trevlig!"

Inte heller är jag sådan som pratar om Gud och Jesus i varenda mening, i alla fall inte med människor som jag vet inte är religiösa (eller där jag inte vet vilken världsåskådning de har). Jag har ingenting emot att diskutera religion/teologi (eller förklara vad jag tror på), men jag tar sällan upp ämnet själv. Inte för att jag på något sätt skäms över min tro, utan för att jag är uppfostrad med att religion (och politik) är känsliga ämnen där man lätt trampar folk på tårna, och därför är det inget lämpligt samtalsämne för "småprat" på jobbet, på en fest o.s.v.

När jag stöter på fördomar låter jag dem inte passera, utan jag säger ifrån (oftast, beror såklart lite på situationen). Jag är intelligent, påläst och har större förståelse för logik och hur man för ett rationellt, sakligt resonemang än många andra svenskar jag träffar på, så jag brukar inte ha några större problem med att sticka hål på de fördomsfullas resonemang.

Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, och det märks. En vanlig fördom om kristna (eller religiösa överlag) är att de är ointelligenta, okunniga och/eller hjärntvättade, för annars skulle de ju inte tro på "sagor". Det i sig är ett oerhört trångsynt, för att inte tala om nedvärderande, synsätt, och det visar att dessa människor inte träffat på speciellt många religiösa (vad de vet). Dessa människor lever ofta i sin lilla ankdamm och tror att de flesta tycker och tänker ungefär som de själva, och saknar förmågan att inse att världen är större än deras egna vattenpöl (vilket i sig är en fördom från min sida...). Detta är enligt min erfarenhet ett stort problem i Sverige, för det är ett relativt litet land, där dessutom media är likriktande. I andra länder där antalet religiösa är relativt större, så är denna fördom mycket mindre vanlig, då olika ståndpunkter lyfts fram på ett annat sätt, både i skolan, samhället och i media.

Det är också bl.a. därför jag tror att det är okej att slänga skit på kristna (med flera minoritetsgrupper) i Sverige. Folk tror att de har alla som lyssnar bakom sig, helt enkelt, och människor gillar att få medhåll i sina åsikter, även om det är outtalat. Jag har flera gånger varit med om situationer där någon i en grupp människor uttryckt sig nedlåtande/elakt om kristna, och så har de fått mothugg från någon/några andra i gruppen. Då har de blivit generade, stammat fram någon ursäkt och snabbt börjat prata om annat, för det var visst inte så kul att bli motsagd.

Jag brukar inte heller basunera ut min tro för allt och alla, och jag undviker diskussioner om religion och politik för jag vet att det är känsliga ämnen. Men ofta ser jag fördomsfulla poster från bekanta på tex Facebook, och i konversationer med andra är det ofta som anti-kristna åsikter dyker upp. Idag var det en bekant som postade ett citat om att kristna är motsägelsefulla eftersom de hävdar att de värnar om liv samtidigt som de ser flyktingbarn som mindre värda människor. Och jag undrade vad han hade fått det ifrån? Vilken kristen ser flyktingbarn på det sättet? Han tog då upp extremister i USA samt Sverigedemokrater...men jag såg fortfarande inte kopplingen mellan rasism och kristendom. Då fick jag höra att jag var dum i huvudet och att "alla" vet om att det finn kristna som hatar flyktingbarn. Visst det finns det säkert de som gör, men det är isåfall inte särskilt kristet av dem.

Åh jag blir så trött på det hela ibland.

Jag har väl hela livet ansett att religion är av ondo och alltid sett det som alldeles säkert att inga gudar existerar.

Jag har även i politiken haft fasta principer om rätt och fel.

Genom dessa principer i båda ämnena har jag sett mitt synsätt som den enda självklara vägen.

Men ju äldre jag blir så börjar jag sakta men säkert se den andra sidan av myntet.

När det gäller religion så tar det sig i uttryck som att jag förstår vad enskilda individer vinner på sin tro. Även om jag fortfarande inte tror på några gudar så ser jag fördelarna med att känna samhörigheten med andra. Att kunna vända sig till "någon" i tomma intet med sin glädje och sorg utan att bli dömd. Ett forum att bygga på sitt "hopp" när livet drar ner en i de svåra stunderna.

Jag gick väl lite ot här men jag som yngre såg jag inte dessa fördelar och tyckte att det var lite som att tro på spöken fast med mindre bevis för dess existens.

Alla människor har sina skäl att agera och tro på det som de gör.

Jag försöker ignorera det... men visst ibland kan jag bli sårad när folk skriver att troende är ointelligenta osv... men så tittar jag på mitt IQ test och tänker att de inte vet något om mig egentligen och att jag är med stor säkerhet smartare än 99% av dem i vilket fall som helst så om jag då är ointelligent... vad är då de??

Jag vet inte riktigt. En kille som jag blev vän med nyligen gjorde "slut" med mig för att han fick veta i förbifarten att jag är katolik. För att han är homosexuell och trodde att jag automatiskt hatade homosexuella. Wow liksom. Trots att jag själv inte är hetero och trots att jag stöttat honom i att komma ut. Han sa ingenting heller utan bara fick för sig en massa dynga.

Folk vrider och vänder på allt och jag blir så trött. Har nästan inga kristna vänner så tycker att det här är jättejobbigt. Kommer dock aldrig någonsin att vända min tro ryggen.

Ja, det var då väldigt konstigt. Folk glömmer också gärna att det är katolska kyrkan som är den största välgörenhetsorganisationen i världen.

Var kom SD in i detta? Har han bladat ihop dem med KD?

Det är ju inte ditt fel, att många har en skev bild av kristna. Jag tänker direkt på ett samtal jag fick en gång, där den som ringde ville att jag skulle gå med i någon form av kristen trosriktning. Jag avböjde, varpå damen sa att det vore bäst för mig att vara med, då Gud kommer att döda alla andra. Jag svarade henne: "om du Gud vill döda mig för att jag inte tror som ni, så är det lika bra att han gör det, för en sådan värld vill jag ändå inte leva i".

Jag har många kristna i min närhet (min sambo t ex), och respekterar deras åsikt, men vill samtidigt att de respekterar min åsikt. Jag sa för någon vecka sen att de flesta kristna är kristna för att det är som att köpa en försäkring. Det känns tryggt och bra att säga att man är en kristen. Det är ett tecken på att man är en skötsam person. Jag köper inte sådant nonsens.

Men att du är kristen, säger ungefär lika mycket om dig, som det att jag är kille.. Och om du vill ta åt dig av all dumt man säger om kristna, så kanske det är dags för mig att ta åt mig av allt dumt man säger om karlar? Världen funkar på det här sättet.. Bara att gilla läget..

Stämmer inte på mig eller någon kristen jag känner.

Jag är inte kristen av eget val, inte på det sättet. Jag är kristen eftersom det är den enda världsåskådningen som jag rationellt, logiskt och till viss del även känslomässigt kan tro på.

Av någon outgrundlig anledning verkar folk förvirra KD med SD, när jag poängterar detta (vänligt) brukar jag få ett irriterat svar om att kristna åtminstone våldför sig på barn och "vad tycker du om det!"

Joh 15:19

De korsfäste Jesus, hans efterföljare borde inte förvånas om de möter motstånd av olika slag. Jag är uppfostrad i en kristen släkt där man tolererar och respekterar dem av annan åsikt och de som inte tror på bibeln. Sanningen kan svida och ge en person fiender speciellt om den riktas i anklagande ton istället för omsorg. Kristna är mycket långt ifrån fullkomliga, de kan vara fega, lögnare, perversa, otrogna och våldsamma sk namnkristna men de kan även vara modiga, stå för sanning, rena i själ och hjärta och visa omsorg om sina medmänniskor. Helt enkelt människor. Jag vet inte riktigt själv vad jag tror så jag kan knappast kallas bibeltrogen kristen men jag tror på att visa hänsyn och hålla mig till sanningen, fast jag inte basunerar ut det i tid och otid.

Jag gillar inte att läget är så, men jag gillar läget, för det är ofrånkomligt i viss grad. Precis som du säger så har många skeva bilder av kristna... eller män... eller en viss yrkeskår, samhällsklass eller vem det vara må.

Vissa personers behov att bunta ihop en grupp och kollektivt tillskriva dem egenskaper som man kan ha upplevt hos ett fåtal som kan anses tillhöra gruppen är beklagligt. Nej, förresten, inte beklagligt, utan en naturlig egenskap som jag tror alla människor har. Vi kan inte kräva varandra på att uppfatta hela vår omgivning rättvist och rationellt. Däremot skulle jag ÖNSKA att fler av oss, däribland jag själv, oftare genomskådade detta hos oss själva innan vi öppnade munnen/greppade tangentbordet och sårade andra människor helt i onödan.

Jag säger inte att det är fel att argumentera mot religiösa uppfattningar, politiska ståndpunkter eller när man helt enkelt tycker att någon uttrycker åsikter man inte delar. Man bör dock efter bästa förmåga hålla isär detta från att uttrycka förutfattade meningar om personen baserat på grupptillhörighet. Har lång väg kvar själv på detta område.

Tills dess gillar jag det läge Smarthuvud beskriver och försöker att hålla huvudet kallt när någon annan misslyckas med att hålla isär sak och person och inte ta åt mig när de helt acceptabelt angriper mina åsikter och min livsåskådning. Den var förut kristen, är nu mer humanistisk, men det är egentligen irrelevant.

Även om det är ett tecken på en rätt hög grad av okunnighet/analysförmåga, enligt mig, så är det inte helt outgrundligt att SD/KD ses som så lika. SD har en familjepolitik som liknar KD's och en värdekonservativ hållning som delvis överlappar. Att sedan många kristna både röstar KD och stöttar staten Israel med bibliska argument kan förstärka tendensen, i synnerhet för dem som stöttar en palestinsk stat, att identifiera detta som någon slags islamofobi som KD-väljare då skulle kunna anses dela med SD (en överdriven och felaktig slutsats i mins ögon iofs).

Att därifrån gå till att sätta likhetstecken mellan partiernas grundvalar är mer häpnadsväckande, men för den som inte orkar/vill/kan tänka längre kan det ju tyvärr te sig logiskt.

Ang. argumentet att våldföra sig på barn låter det som en desperat undanmanöver när argumenten tar slut i det man egentligen diskuterade.

Nog stoppar "de radikala bibliskt troende" kristna, icketroende huggormars avföda, hedningar och avfällingar i olika fack också. Där finns också fördomar.

Absolut, det finns en inomkyrklig debatt där kristna ifrågasätter varandras fördomar också. Att kämpa emot fördomar är viktigt för att minimera deras skador, men att åstadkomma en fördomsfri värld är nog tyvärr omöjligt. Fördomar är bl.a. en konsekvens av vårt mänskliga behov att strukturera vår tillvaro i kombination med vår bristande förmåga att alltid dra rätt slutsatser. Vi får försöka förlåta oss själva och varandra för det utan att för den sakens skull ge upp.

Ja, det är många som har fördomar mot kristna. Så innerligt trött på att möta detta jämt och ständigt. Människor som obefogat sprider fördomar omkring sig, hatar, trakasserar och mobbar.

Jag har inga problem med kristna, rent generellt.