Lesbisk..Komma ut ur garderoben eller tyna bort... Hjälp!

Börja med att bryta upp, jag tycker att i detta läge är din läggning sekundär. Du lever i ett olyckligt förhållande och det ska man inte göra, oavsett om man har barn eller ej.

Sen efter separationen, när du kommit upp på fötterna, då kan du komma ut när det känns rätt för dig. Det behöver inte ske i samma ögonblick.  

Jag har en anhörig, som varit i din sits, som nyligen har kommit ut (cirka ett år efter separationen). 

Jag tycker att det låter som att du är lite överväldigad. Ta ett steg i taget istället?

Du älskar inte din man längre - därför ska ni separera. Sånt händer hela tiden och varken dina eller hans föräldrar kommer att tycka att det är konstigt, även om det alltid är tråkigt att se par splittras. Oavsett vad de tycker så är det inte deras sak att besluta.

Jag säger inte att det är oviktigt att komma ut, men du behöver ju inte involvera dina föräldrar och ex-svärföräldrar i dina dejtingplaner och första ligg. Eller hade du gjort det om det var en ny karl du var ute efter? Jag tänker att den dag du är nykär och har en flickvän som boostar din lesbiska livsgläde kommer du nog känna dig mer motiverad att släppa nästa bomb, istället för att dra upp det nu när du känner dig deppig, vilsen och fastlåst.

Blir fel när jag försöker skriva, därför råkade jag posta tidigt.

Jag tycker tvärtom att du inte ska separera först utan först prata med din man om hur du känner och din oro. Tror du att han kommer att acceptera dig eller tror du att han blir arg, förbannad, vill skiljas direkt?

Tror du att han kan ställa upp för dig som vän efter att chocken har lagt sig så börja med det och gå sedan vidare. Ser han er också mer som syskon/vänner, så kanske han skulle kunna att som vuxen prata om hur ni ska gå vidare som familj på varsitt håll i framtiden. Ditt barn behöver inte bli kriminell och förstörd pga detta!!!

Däremot så tror jag att en ärlig förklaring till varför du inte kan fortsätta som du gör är nyckeln. Förstår han inte varför du "sviker familjen" så kommer det nog bara att bli en värre separation.

Är han vettig så kommer han självklart att förstå.

Människor utvecklas och växer ifrån varandra. Även när sexualitet inte är med i bilden skiljer sig par för att de inte känner på samma sätt som de gjorde när de först träffades. Varken han eller någon annan kan döma dig för att du nu i ditt liv nått en punkt där du känner att du hellre vill leva med en tjej.

Och vad gäller barnen så mår de allra bäst av en lycklig mamma. Som uppvuxen i ett hem där föräldrarna inte mådde bra (men inte trodde att de visade det, de hade jobb och allt flöt på bra) så kan jag säga att barn känner av sådant mycket mer än man tror. De vet om du är olycklig även om du själv knappt vill erkänna det för dig själv. Så jag tror det kommer bli en enorm lättnad för dem om du arbetar mot att bli lyckligare genom detta.

Hur går det för dig TS?

Kram