Ser ingen annan utväg än abort...

Du är verkligen inte någon hemsk människa. Tvärtom tycker jag att du tar ansvar. Du inser att du inte har något att ge ett barn i det här läget just nu. Du har helt enkelt inte förutsättningarna. Och jag anser att det är det minsta man kan göra när man sätter ett barn till världen - att kratta ordentligt före så att man kan ge barnet det bästa förutsättningar som går att få. Sen kan ju saker hända efter det, man kan bli väldigt sjuk, man kan bli arbetslös, man kan bli singel - det är mycket som kan hända. Men man behöver ju inte sätta barn till världen när förutsättningarna är som sämst.

Du ska verkligen inte ha dåligt samvete. Du skyddade dig, du blev ändå befruktad. Dessutom är det inte ett barn än, knappt ett foster.

Du kommer nog känna lättnad. Du har ännu inte fått några graviditetssymptom och inte fäst dig. Så ring abortmottagningen och beställ tid.

Om du inte vill göra en abort så har du trots dina bekymmer självklart rätt att få det stöd eller den hjälp du behöver för att kunna behålla barnet eller adoptera bort det. Man kan ju också få hjälp att ta hand om sitt barn ex att man har det vissa dagar och sen har man en annan familj som stöttar upp andra dagar. Det finns alltid möjligheter om man vill och ingen ska känna sig pressad till abort. Ibland kan ett barn göra att man får rätsida på sitt liv för man glömmer sig själv. Du skulle kunna kontakta ex. Minna-mottagningen. De finns hemsida på nätet och de är socionomer och barnmorskor som vill hjälpa. Eller ex. Livlinan om man vill ha samtalstöd. Min mail är: mssmile.maria@gmail.com om du vill prata mer med mig. Ett liv är ändå ett liv även om det är litet så jag kan verkligen förstå att du tycker en abort känns jobbig.

Jag klarar inte av att genomgå en graviditet som jag känner nu, jag mår alldeles för dåligt och har skuldkänslor för att jag inte kan ta hand om mig själv när jag har ett växande liv i min mage. Jag är också orolig för skador på barnet (vet ju bara att det förmodligen är lite underutvecklat i dagsläget), att ständigt påminnas om pappan och en massa annat. Jag vill lägga det här bakom mig. Så det är inte bara barnet i sig som bekymrar mig.

Jag har väl i princip redan bestämt mig för att göra abort eftersom jag bokat tid. Det är väl mer det att det gör ont i mig eftersom jag så gärna vill ha barn nån gång i mitt liv.

Ok jag tycker alltid det känns väldigt tragiskt när någon känner att de behöver göra en abort. Men skulle du av någon anledning ångra dig så kom ihåg att det finns hjälp att få. Och det finns hjälp efter en abort också. Kram

Förstår att du vill ha barn någon gång. Tyvärr kan man ju inte få samma barn igen och man vet inte om man blir gravid igen. Men jag ska sluta nu för annars kanske det känns som att jag försöker övertala dig. Önskar jag kunde knäppa med fingrarna och ta bort dina bekymmer så du kunde välkomna barnet. Jag tror ju iof på en Gud som kan göra mirakel men det kanske hör till en annan diskussion. Ska be för dig i alla fall om det är ok. Stor kram

Du är inte hemsk. Du tar ansvar och det är väldigt fint av dig att tänka på barnets framtid, och din egen hälsa (ett barn med en olycklig mamma är inte så lyckligt själv heller).

Många kvinnor idag får barn runt 40, se bara 40+forumet för barn här på chatten, så det finns fortfarande hopp för dig i framtiden när du förhoppningsvis har en stabilare situation.

Kramar!