Rädda relation med otroligt egoistisk mamma? Hjälp?
Hej allihopa!
Jag skulle mer än gärna ta emot tips på hur jag ska gå vidare med min relation till min mamma.
Lite bakgrundshistoria:
Vi har väl aldrig riktigt kommit överens. Fast vi har ändå vad många skulle kalla en bra relation. Vi pratar om saker i förtroende(som hon visserligen har svikit också...men men) till varann osv. Som en mor och dotter. Ringer varann ofta osv. Men för att korta ner en väldigt lång historia, så vill jag ha sagt att vår relation är på väg att ta slut. Hon fullständigt kväver mig i avseendet att hon ALLTID ska ha allt på SITT vis. Exempel: Hon bor inte i samma stad, så vi får åka och hälsa på varann när tillfälle ges. Nu var det hennes tur att komma till mig, till ett nytt hus som jag och min man har köpt dessutom! Så när hon väl är här, och jag stolt ska visa upp mitt drömhus, så ska hon istället prata om sitt, visa vad hon shoppat. osv. Först när jag säger "men mamma kan jag inte få visa mitt hus?", så säger hon "jaha, ojdå" och reser sig från platsen där hon dukat fram allt hon ska visa mig. Sen tar hon knappt notis om huset, visar inget större intresse. Det känns inte så överdrivet roligt.
Annat exempel: Är vi hos henne och tex ska laga mat ihop, så kommenderar hon ut vad man ska göra likt en kapten. Man får aldrig själv bestämma hur det ska dukas, skäras, läggas upp osv. Allt som är rolig eller extra viktigt tar även hon över. Men visst, jag köper det, det är ju trots allt ändå hos henne. Hennes hem. Det respekterar jag fullt ut. MEN, nu när hon var hos mig (händer alltid när hon är hos mig), så såg jag såå fram emot att så fixa och dona i MITT eget kök, bland mitt porslin, duka på mitt sätt. Men nej, då kör hon fullständigt över mig. Gör på hennes vis, drar fram serviser som jag inte alls vill ha fram. Ingen fråga hur jag vill ha det, om vi kan göra si eller så. Hon bara kör på. Varför säger jag inget? Jo, jag har under flera år provat det, men då blir hon arg och säger att JAG är sur och att jag ska "sluta bråka"(trots att jag är lugn). Så fort jag inte håller med henne, inte låter henne bestämma PRECIS ALLT så är det "sluta bråka"/"suck,jag orkar inte bråka!". Och tro mig, jag har provat säga till på såååå många olika vis. Så den här gången så lät jag bli, jag släppte allt och gick och satt mig i ett annat rum. Inte ens i MITT eget hus, fick jag bestämma. INGENTING fick jag bestämma, inte ens mitt eget humör då hon märkte att jag var ledsen över att bli överkörd. Då blev hon arg/sur själv för att jag inte ville göra det jag blev tillsagd, och hon förstod ju inte alls att man inte vill bli behandlad som en slav (än mindre i sitt eget hem).
Annat exempel: Det fanns EN sak jag ville göra med henne när hon besökte mig. Det var att visa henne vårt nya område som vi hade flyttat till. Känns ju ganska självklart att man vill det för sin mamma liksom? Se vart barnbarnen kommer växa upp osv? Den här ENDA saken fick jag tjata om, och tillslut så blev det ändå inte av. (Även det har hänt förut) Det enda hon gjorde och lade fokus på(och pratade stup i ett om) var alla affärer hon skulle hinna besöka. Så åter igen ignorerades mina känslor och mina önskemål.
Annat exempel: Jag försöker ändå ge henne en inblick i mitt liv så gott det går. Och nånstans så tänker jag att om hon vet att jag och min man har det ekonomiskt ordnat, så kan hon känna sig trygg i det liksom. Så, en kväll går jag igenom med henne lite snabbat, i en diskussion, att jag och min man har fixat alla försäkringar man borde ha, pensionspar, ja allt sånt där (utan att nämna summor). Men då istället så får jag nästan en utskällning, eller istället för att säga "ja, men vad bra att ni har tänkt på det!" så låter det tvärtom. Jag måste då försvara mig, och försöka övertala henne att det är bra att ha försäkringar på huset.
Det är så enormt enormt ENORMT mycket mer, kan aldrig få ner det här. Men hur ska jag lyckas ha en relation till en sån här egoistisk människa? Sen hon åkte så har jag knappt velat prata i telefon med henne. Det går bara inte. Hur fixar man en relation där en part inte förstår, hur man än förklarar?
