• Anonym (Svike­n)
    Äldre 4 Aug 00:02
    1662 visningar
    21 svar
    21
    1662

    Jag kan inte släppa det

    jag måste få skriva av mig, jag vet inte var jag ska ta vägen med dessa känslor..

    Allting började då jag träffade min sambo för 4 år sen,

    Jag var 16 och han var 18. Jag var nykär och tillbringade mycket tid med honom - jag bodde hos mamma då.

    Så en dag erbjuder min pappa mig ett tillfälle jag inte fick missa,

    Om jag skrev min adress hos pappa så skulle jag få flytta ihop med min pojkvän.

    Självklart gjorde jag det, och det gick bra. Till en början.

    Efter ca 2 månader så vände allt,

    Jag fick ett samtal från min pappa att jag och min pojkvän skulle komma hem till honom och hans fru.

    Vi for dit och sen brast allt,

    Från allt och ingenstans fick jag enbart vara med min pojkvän 2 timmar om dagen och bara vara med honom varannan helg, fick inte heller byta ut "pappas" helg och fara till min mamma.

    Tyckte detta var en orättvis handling. Min pojkvän gjorde inge fel mot mig och har alltid ställt upp för min pappa med allt, flytt, skjuts. Alltid varit trevlig och aldrig någonsin gjort fel..

    Pappa hade dock problem med att han rökte och ställde krav att jag och min pojkvän skulle sluta röka för att få vara med varandra..

    Hursom,

    En dag var jag hos mamma och beslutade att jag inte skulle tillbaka till pappa.

    Jag for till Skatteverket och skrev under en adressändring till mamma, ringde upp pappa och förklarade situationen. Sa att jag skrivit mig hos mamma och skulle bo där,

    Svaret jag fick var;

    " bra. Då kan du, din mamma och **(min styvpappa) dra åt helvete "

    Sen la han på.

    Efter det har vi inte pratat.

    Jag och min pojkvän håller ihop och har idag en dotter på 6 månader.

    Jag vet inte var jag ska ta vägen, jag tänker på min pappa varje dag och kan inte släppa detta.

    Han har alltid varit en sån snäll människa och har alltid varit min förebild.

    Han har alltid haft ett hjärta av guld och det har aldrig funnits något ont i honom..

    Förlåt för långt inlägg, var verkligen tvungen få skriva av mig.

  • Svar på tråden Jag kan inte släppa det
  • Anonym (Maja)
    Äldre 4 Aug 00:09
    #1

    Men usch :( De lät inge trevligt alls! Man kan undra vad som har kommit över honom när han beter sig så och när han även ber dig att dra åt helvete. Du kan ju alltid skriva till honom och försöka begrava yxan även om det kan vara svårt. Men det är ju såklart BARA och DU vill det. Kan absolut inte tänka mig in i situationen mer än att jag haft lite halvknackig relation med min pappa, men han har bara kastat ut mig på sin höjd. Nu är allting jättebra tackålov. Men skönt att du har din mamma, styvpappa, pojkvän och nu eran dotter.

  • Anonym (konst­igt)
    Äldre 4 Aug 00:12
    #2

    Har du försökt att nå honom? Antagligen känner han sig sviken, både nu vid denna adressändring och då du skulle bo hos pappa men bodde hos pojkvännen. Jag vet att det va så ni kom överrens men han ändrade kanske sig, saknade dig eller jag verkligen inte.

    Pratade ni aldrig? Pratade ut om saken och försöket komma fram till nån lösning?

  • Anonym (Svike­n) Trådstartaren
    Äldre 4 Aug 00:15
    #3
    Anonym (Maja) skrev 2015-08-04 00:09:59 följande:

    Men usch :( De lät inge trevligt alls! Man kan undra vad som har kommit över honom när han beter sig så och när han även ber dig att dra åt helvete. Du kan ju alltid skriva till honom och försöka begrava yxan även om det kan vara svårt. Men det är ju såklart BARA och DU vill det. Kan absolut inte tänka mig in i situationen mer än att jag haft lite halvknackig relation med min pappa, men han har bara kastat ut mig på sin höjd. Nu är allting jättebra tackålov. Men skönt att du har din mamma, styvpappa, pojkvän och nu eran dotter.


    Det enda jag kan tänka mig är tyvärr att hans fru inte tyckt om mig, hon var duktig på att Få mig och syrran att framstå som dåliga människor.

    Vi var enligt henne clowner för att vi sminkade oss (hon är 1år yngre än mig) , hon favoriserade även sina egna barn.. Så det kan ha med henne att göra.

    Så bra att det är bra med din pappa!

    Ja det är jag jätte tacksam för :)
  • Anonym (a)
    Äldre 4 Aug 00:15
    #4

    Det är något som inte stämmer. Har svårt att tänka mig att han utan anledning bara gått från att vara helyllepappa till en skitstövel. Antingen har det hänt nåt riktigt dramatiskt i din pappas liv. Eller så glamoriserar du hur han var tidigare.

    Om jag ska vara helt ärlig så låter det som om han inte någonsin varit världens bästa pappa.

    Men jävligt ledsen för din skull att du blivit övergiven av din pappa. Bland det värsta som kan hända ett barn.

  • Anonym (Svike­n) Trådstartaren
    Äldre 4 Aug 00:19
    #5
    Anonym (konstigt) skrev 2015-08-04 00:12:23 följande:

    Har du försökt att nå honom? Antagligen känner han sig sviken, både nu vid denna adressändring och då du skulle bo hos pappa men bodde hos pojkvännen. Jag vet att det va så ni kom överrens men han ändrade kanske sig, saknade dig eller jag verkligen inte.

    Pratade ni aldrig? Pratade ut om saken och försöket komma fram till nån lösning?


    Jag skrev ett sms till honom ca 1 år efteråt, att jag saknade honom och hoppas han hade det bra och att jag hoppades vi kunde lösa problemet.

    Fick inget svar tyvärr..

    Jo förmodligen ångrade han att han gjorde som han gjorde.

    Vi var inte Speciellt mycket ovänner efter att jag var tvungen flytta till pappa igen,

    Såg förrEsten nu att jag var otydlig i inlägget -

    Jag flyttade till pappa igen och bodde där ca 1 mån innan jag gjorde adressändring till mamma.

    Så under 1 månads tid var det ändå ganska bra. Jag försökte att bete mig så bra som möjligt så att jag skulle få vara med min pojkvän och för att inte bli ovän med pappa..
  • Anonym (Maja)
    Äldre 4 Aug 00:21
    #6

    Men att han då ska välja henne istället för er känns ju väldigt fel..! Han kan ju ångrat sig att han betett sig så och inte direkt kan svälja stoltheten att höra av sig. Ens egna barn ska ju gå först (före ny tjej) men när dom båda har barn ska det ju kompromissas tycker jag. Jag hoppas iallafall det löser sig för dig och du får de avslut eller fortsättning du vill ha! :)

  • Anonym (Svike­n) Trådstartaren
    Äldre 4 Aug 00:22
    #7
    Anonym (a) skrev 2015-08-04 00:15:05 följande:

    Det är något som inte stämmer. Har svårt att tänka mig att han utan anledning bara gått från att vara helyllepappa till en skitstövel. Antingen har det hänt nåt riktigt dramatiskt i din pappas liv. Eller så glamoriserar du hur han var tidigare.

    Om jag ska vara helt ärlig så låter det som om han inte någonsin varit världens bästa pappa.

    Men jävligt ledsen för din skull att du blivit övergiven av din pappa. Bland det värsta som kan hända ett barn.


    Det är just det som får mig må så dåligt,

    För att han vände så fort.

    Kan väl även vara att jag ser han bättre än han egentligen var,

    Han var det enda egentligen som gav mig trygghet då jag var liten eftersom morsan var alkoholist.

    Men för mig var han bäst
  • Anonym (a)
    Äldre 4 Aug 00:22
    #8
    Anonym (konstigt) skrev 2015-08-04 00:12:23 följande:

    Har du försökt att nå honom? Antagligen känner han sig sviken, både nu vid denna adressändring och då du skulle bo hos pappa men bodde hos pojkvännen. Jag vet att det va så ni kom överrens men han ändrade kanske sig, saknade dig eller jag verkligen inte.

    Pratade ni aldrig? Pratade ut om saken och försöket komma fram till nån lösning?


    Men föräldrar till tonårsbarn ska väl inte känna sig svikna av att barnen är sugna på att stå på egna ben och "lämna boet"?? Eller de bör åtminstone inte visa det.

    Tycker inte ts gjort nåt fel.
  • Anonym (Svike­n) Trådstartaren
    Äldre 4 Aug 00:24
    #9
    Anonym (Maja) skrev 2015-08-04 00:21:46 följande:

    Men att han då ska välja henne istället för er känns ju väldigt fel..! Han kan ju ångrat sig att han betett sig så och inte direkt kan svälja stoltheten att höra av sig. Ens egna barn ska ju gå först (före ny tjej) men när dom båda har barn ska det ju kompromissas tycker jag. Jag hoppas iallafall det löser sig för dig och du får de avslut eller fortsättning du vill ha! :)


    Ja så kan det vara, jag hoppas han sväljer stoltheten till slut!

    Tack :)
  • Anonym (konst­igt)
    Äldre 4 Aug 00:30
    #10
    Anonym (a) skrev 2015-08-04 00:22:51 följande:

    Men föräldrar till tonårsbarn ska väl inte känna sig svikna av att barnen är sugna på att stå på egna ben och "lämna boet"?? Eller de bör åtminstone inte visa det.

    Tycker inte ts gjort nåt fel.


    Alla fungerar vi olika, han kanske gjorde det? Vem vet, tycker heller inte att ts har gjort ngt direkt fel. Men jag kan förstå hans känsla när hon ändrade till mammans adress. Han blev ju totaldissad, sen agerade han inte rätt. Tycker att det är hans skyldighet att ta kontakt och tycker att ts ska försöka släppa och tänka att det är honom det är fel på. Man kan inte ändra en annan människa, gå och må dåligt för att den andra beter sig illa är lönlöst, det hjälper inte och man mår inte bättre av det.

    Svårt ts men försök släppa det och försök gå vidare om du känner att du inte vill ta kontakt med honom.

    //från en som har en icke närvarande mor.
Svar på tråden Jag kan inte släppa det