Systerns barn ouppfostrad. ska jag lägga mig i?

hur menar du att allt ska anpassas till detta barn?! får ni anpassa er efter barnet? det hade jag inte accepterat, samtidigt hade jag inte lagt mig i min syster uppfostring - om jag inte blev tillfrågad!

Svårt att svara på då det är väldigt luddigt på vilket sätt barnet beter sig "ouppfostrat".

Att inte vara så social, ha svårt att anpassa sig och inte vara så förtjust att umgås i större sällskap har jag svårt att se som ouppfostrat utan är väl snarare en personlighetstyp/uttryck för intresse.

"Attityd mot vuxna", vad innebär det?

När man går i åttan kan de flesta föra sig som att delta i en middag på restaurang under ett par timmar utan att springa runt. Även om det är trist. Det är egentligen småsaker som tex när värden bjuder på något att dricka. De vuxna får nåt mousserande och ungdomarna får cider i glasen, då kan hen vräka ur sig- det där dricker inte jag. - de får du ta bort. Eller när vi var på ett kalas i mars och det var minusgrader. Går hen ut, lämnar kalaset och vandrar iväg själv och ställer sig och sparkar en boll mot deras förrådsport tills det gick en ruta. Hemma hos mamma knäckte hon hennes persikoträd som skulle få frukt för första gången för hen ville klättra i det för det var tråkigt. Bara en del av allt. Hen ska liksom utmärkta sig. Jag älskar verkligen barnet och vill att allt ska vara bra för hen.

Jag tycker inte att barnet låter speciellt ouppfostrat alls. Låter som lite vanligt tonårsuppnosande bara. Verkar snarare vara ni vuxna som är underliga och får panik när någon är lite annorlunda för att ni vill att alla ska "rätta sig i ledet" som du så fint sa det.

Absolut inte ens nära tillräckligt dåligt beteende för att lägga sig i. Försök lära dig att människor är stöpta i alla möjliga sorters former istället.

vad svarar då värden när hon säger så?
här har ni som släkt ett bra tillfälle att "uppfostra" - det är ju bara att svara, här hemma dricker du det som serveras eller så låter du bli att dricka ngt! 

Tacka för maten, bra bordsskick. Hen säger.- Det var inte gott- nu går jag ut och spelar tennis. Sådant som att se hur de andra gör och tar efter varandras sätt och märker att det går hem och att vara trevlig. Det är svårt att säga men det är liksom alltid nåt med hen. Rent och slätt hyfs. Kan tycka att det kanske är löjligt men jag förstår inte att minsystemen kan tåla detta och ursäkta sig med att hen har tråkigt och behöver göra något. Jämt när något går i sönder i alla fall.

Ett hen visar på en hon

Tonåringar kan göra detta mot föräldrar men inte inför andra för det skulle vara för skämmigt. Det är inte normalt tonårsbeteende tycker jag. Jag gillar att hen är annorlunda. Det blir aldrig tråkigt men det finns gränser. Problemet är att hen inte tycker att hyfs är viktigt.

ja, fast är det egentligen ert "problem"? det är ju inget ni kan göra åt det, det handlar ju om småsaker - och om er syster inte säger att hon behöver er hjälp med uppfostran får ni nog bara gilla läget - och kräva ersättning för saker som går sönder! 

Är hyfs så viktigt då? Är det inte egentligen lika viktigt att säga och göra vad man känner för så länge det inte skadar andra, istället för att ta på en mask och låtsas gilla saker och ting? Vem bestämmer att hyfs är viktigast av allt?