Varför kan jag inte bli kär och lycklig med exet?

Verkar som allt det gamla har kommit ifatt dig nu, o det är dags att bearbeta det. Toppenkille eller ej, men han svek ju dig? Allt verkar ha hänt för snabbt sedan.

Ja jag var totalt förstörd och fick göra stora ändringar i mitt liv, till det bättre. Men min dotter är så glad över att ha sin far så nära. Och lämnar jag honom så förlorar jag honom helt. Han är ju fortfarande kvar hos dottern såklart. Och alla nära och kära är så glada att det är vi igen, jag vill inte förstöra allt. Men vet inte om jag kan leva såhär heller. Han vill ju så mycket mer än jag kan erbjuda/hantera..

Han sa att det var sista försöket vi gör nu och därför vill jag att det ska fungera.

Vadå sista försöket, först lämnar han o sen ska han bestämma hur många försök som ska göras? Kroppen din har ett minne o minns sveket, hoppas han är med på att "tala ut" om det hela, o att du förmår göra det. Tycker han ska få jobba lite mer för att få tillbaka dig, eller tar han bara dig för given?

Han hade väldigt svårt att acceptera att jag hade träffat någon ny. Kan inte säga den personens namn eller nått som gör att han blir påmind. Han sa att jag krossade hans hjärta när han fick veta det. Och jag sa givetvis att det var mitt eget val. Att även han krossade mitt hjärta. Det liksom ligger mycket i luften. Det jag är rädd för är att jag egentligen gått vidare och sveket blev för stort då. Att jag "växte upp" och därför inte kan bli ett med honom igen. Det har ändå gått flera månader som vi varit ett par nu och det går att räkna på bara händerna de gånger jag klarat av att ha sex med honom. Nästan alltid med lite ångest i kroppen =( känner mig faktiskt hemsk mot honom. Han vill så gärna ha mig och jag känner mig trasig...

Låter inte som en särskilt schysst kille, dessutom dubbelmoralisk. HAN hade svårt att acceptera, men du då? Det var ju han som svek, men han försöker få dig att känna som att det var du som gjorde det.

Det är DU som ska ställa krav, inte han. Har han öht gjort nåt för att smöra in sig hos dig igen?

Kärleken funkar inte som du tänkt dig. Man kan inte pang bom bli ihop med nån och tro att kärlek ska följa. Och man kan *absolut* inte ha sex mot sin vilja och tro att det ska leda till positiva känslor.

Ni borde börjat om på dejtingstadiet och bara träffats så mycket båda kände för. För att det ska uppstå spänning och åtrå är det dessutom en stor fördel om utgången är lite oviss. Att tänka att vi ska vara ska tillsammans tills dottern blir myndig låter som en rejäl romantikdödare.

Men strunta i vem som svek vem och vem som blev ihop med någon ny. Du och din kropp vill inte ha sex med killen och det betyder bara en sak; du är inte kär i honom och även om inte du vill inse det så inser ditt undermedvetna att du inte vill vara med honom i många år framöver. Lämna honom.

Han har väl egentligen inte gjort något speciellt. Gav mig lite blommor och sånt som han inte gjorde innan. Började med sms och han berättade hur fin jag var, hur mycket han ångrade sig och saknade mig. Antar att jag föll för det. Jag ställer ett enda krav just nu egentligen, att jag för tillfället inte vill bli sambos. För det tjatar han om hela tiden. Men jag känner mig så osäker och vill inte förstöra det jag byggt upp utan honom. Det är ju hela mitt liv.

Jaja, inget ont som inte för nåt gott med sig. Du har byggt upp saker till det bättre, värna om det o dig själv nu. Skippa skuldkänslorna o tänk på dig själv, precis som han gjorde innan. Han får stå sitt kast. Låt honom inte pressa.