Så hårda ni är mot era barn?!

Jag håller till viss del med dig.

Men visst tycker jag det är viktigt med rutiner.

Äter vi ja då sitter vi ner och gör det och tackar sedan för maten när man är mätt och går från bordet.

Men jag skaffade inga små robotar eller minivuxna.

Så absolut låt barn vara barn. ?

Ja det är nog bättre att låta barnen bestämma allt. Jag menar, vad gör väl de när de blir vuxna och inte tål att ta en order på jobbet. Och vad gör väl det om barnet inte sitter still i vagnen, de kan ju bara trilla ur och slå huvudet i golvet. Nä alla borde få bestämma över sig själ och bete sig hur som helst, vem behöver lära sig konsekvenstänkande?

Jo, visst kan matstunden vara mysig. . . men så här på sommaren. . .?

Jag hörde just en mamma ropa från balkongen i grannhuset "Du kommer in NU, annars går du inte ut igen". . .

Hot, utpressning mot sina egna barn. Vart är Sverige på väg?

Det kallas uppfostran. Du kanske borde testa det.

1)  Konsekvenstänkande har INGET med regler / auktoritär uppfostran att göra!! (är det det som folk tror?)

2) Det handlar inte om att "vi kan inte låta barnet bestämma NÅGOT, för då kommer de vilja bestämma i ALLT". Det är bara rädsla och låg föräldraförmåga som talar!!

Nej, det kallas inte "uppfostran" att skrika en sådan sak från balkongen!!!! Det kränker barnet och för inget gott med sig!

Alla mina tre barn är ytterst välartade. Detta på grund av (inte TROTS) att jag aldrig hotat, utpressat eller betett mig som en auktoritet som inte får ifrågasättas.

Ts hur gammal är ditt barn?

Har jag skrivit någonstans att man inte borde låta barnen bestämma något?

Dina exempel är så dåliga..

1: Barnet vill leka och inte äta. Du tycker att det inte gör någonting, men det är ju bara slapp uppfostran. Kämpar man att laga mat till familjen så är det självklart att alla ska äta det som bjuds när det är klart. Annars får man gå hungrig. Eller laga maten själv när de är så pass stora.

2: Sitta stilla. Ja man kanske inte ska hota med godis. Men barn måste förstå att man inte kan bete sig hur som helst vid vissa tillfällen. Tex begravningar, skolavslutningar och på restaurang. Eller i farliga saker så som vagnar och höga höjder. Återigen är det bara slappt att låta barnet göra hur det vill. Kan inte barnet sitta still då så får man helt enkelt gå där ifrån så barnet lär sig rätt och fel.

men ts!
'¨ge oss andra morson RÅD istället!
hur gör jag för att inte hota?!
 visst, mitt barn får välja om han vill sitta i vagnen eller gå. men så finns det de där morgonar då man är sen till jobbet och då måste han nästan sitta i vagnen, annars kommer jag inte fram

hur än jag försöker förklara, slåss han! och tycker dessutom att det är roligt

han springer ifrån mig på gatan och tycker tydligen att det är skitkul att jag jagar honom helt hysterisk

två år och åtta månader. jag älskar mitt barn och har världens sämsta samvete, för nåt fel måste jag ändå göra föra att min lillevilde beter sig så

Jag tycker snarare det är tvärtom...att det är grymt och elakt att INTE ha rutiner för sina barn. Barn finner trygghet och säkerhet i rutinerna. När man är "sträng" så visar man 1. att man bryr sig och 2. att man är i kontroll så att barnet slipper vara det.

Sedan finns det olika sätt att diciplinera på, vissa bättre än andra. Jag skulle tex aldrig säga till mitt barn "om du inte kommer nu så går jag utan dig"...detta eftersom det vore ett tomt hot, för jag skulle givetvis aldrig lämna henne på lekplatsen. Också för att det är fruktansvärt för ett barn att bli hotat med att bli övergiven. Jag skulle aldrig heller säga "om du inte gör som jag säger så får du inget lördagsgodis", eftersom lördag kanske är en lång bit ifrån och när det väl blir lördag så är "brottet" borta och glömt. Barn kan inte tänka så långt in i framtiden.

Istället så är jag konkret och tydligt. Låt säga att mitt barn kastar sand på ett annat barn i lekparken. Jag ger henne en varning, jag säger att om hon gör det en gång till så går vi hem. Barnet gör det en gång till. Då tar jag henne helt enkelt under armen och bär hem henne. Jag bryr mig inte hur mycket hon skriker eller håller på. Hon har gjort något fel och det innebär en konsekvens. Jag blir inte arg på henne, jag skriker inte på henne, jag kommer inte med diverse hot om uteblivet godis...utan jag genomför helt enkelt det jag sa att jag skulle göra.

Mina äldsta är 23 och 21 och min yngsta 6.

1) Självklart är det inte "slapp uppfostran (vad är det?!!?).

2) De kommer att lära sig det! Man måste inte tvinga fram saker som de inte är mogna för! Och absolut inte genom hot och utpressning!!!! Ett barn som blir hotat till att sitta still och ett barn som förstår att det ska sitta still är inte samma sak. Det ena ger inte det andra!!