Vårdnadstvist, HJÄLP!

Vet inte hur jag ska börja, har hamnat i en svår vårdnadstvist med min sons pappa.

Allt började under graviditeten. Knark började komma fram, pengar försvinna och jag var konstant ensam eller liggandes på sjukhus (spydde konstant).

Jag hoppades på en stor förändring och man tappar ju aldrig hoppet om dom man älskar, då kämpar man in i det sista. Vår son kom och det första personen gjorde när vi kom hem var att börja sälja knark. Efter två veckor försvann han spårlöst i ett dygn och krockat bilen. Efter två månader ringer polisen mig mitt i natten och säger att min bil kört ner rödljusen och att min sambo då sitter häktad för narkotika innehav. Jag tänkte då att nu blir det en förändring. Vår dotter förtjänar sina lyckliga föräldrar. Det blir ett wake up call.

Jag hamnade i en depression efter allt som skedde bakom stängda dörrar, men försökte se ljuset. Vår son skulle döpas och han blev plötsligt aggresiv och gjorde illa mig för första gången. Men lovade att aldrig göra det igen.

Två månader gick och han tog hem knarkare till oss. Jag satte ner foten och hotade med att ringa polisen. Han lämnar mig och flyttar till en annan lägenhet. Jag bryter ihop totalt. La in mig själv för att jag inte orkade mer men fortsatte kämpa för min sons skull. Jag gick till socialen och bad om hjälp. Pappan lovade efter tre veckor att han skulle sluta, vi skulle gå i terapi och allt skulle bli bra. 

Efter en månad säger då pappan att han ska lämna Sverige för att åka iväg och festa. Jag blir helt paff. Men nej så var det och inget jag skulle säga något om, jag skulle minnsan inte hålla honom i ett koppel. Vår inneboende flyttar då ut för att hon är rädd för honom. Jag får även bilder på knark han tar och fuck you fingrar och beslutar mig för att inte stå där när han kommer hem.

Så där började min resa. När han kom hem var det slut, vilket han inte förstod. Men jag tänkte bara på min son som förtjänar ett tryggt och stabilt hem, inte ett pundar hem. Första månaden var tuff, det var ju trotts allt pappan till ens barn, någon man älskat mest av allt men jag var fast besluten. 

Det blev inte bättre, hittade mer knark och jag var den enda som tog hand om sonen som jag alltid gjort. Jag lyckas få napp på att byta ut vår lägenhet emot två men pappan vägrar, han tänker inte byta bort någonting. 

Mitt i allt hör en bekant av sig och frågar hur jag mår och blir en otroligt stöttande person i det hela. Vi blir kära. Men han bodde långt bort så ingen jag kunde träffa utan jag fortsätter att bo med sonens pappa. Vi ses när vi kan och han skaffade jobb där jag bodde för att planera en flytt dit.

Det blir en katastrof. Jag finner mer knark och känner att det inte är lämpligt längre när mitt ex då säger "dom vet inte vad dom ska göra med dig nu när du vet om  allt!". Jag blir rädd och blir erbjuden att åka till den nya med min son för att känna oss trygga. Vilket jag genast gör. 

När vi sedan kommer hem på fredagen och jag har beslutat mig för att flytta till första bästa vän. Så säger pappen som tjatat efter sonen att han inte kan se honom för att han är på jobbet och har viktiga saker för sig. Okej tänker jag och åker hem för att bara hämta lite saker. När jag kliver in är en minderårig tjej där. Jag blir helt paff och börjar säga att det är väl konstigt att det är viktigare. Det blir bråk och sonens pappa blir aggresiv emot mig, trycker ner mig hårt i sängen och kastar tillslut ut mig i trapphuset så att jag slår i både armar och ben och får blåmärken.Han ber mig packa mina saker dagen efter.

Jag gör det och dagen därpå har han och hans kompisar slagit sönder både mina och vår sons saker. Dagen därpå kommer jag in till en främmande man som ligger och sover.

Jag tar kontakt med soc igen som säger att jag bara ska skydda min son och kontakta familjerätten plus advokat. Jag kontaktar därpå en advokat som tycker att det är viktigt att vi ses direkt varpå allt som hänt. Jag begär ensamvårdnad och att få ha kvar lägenheten.

Jag letar samtidigt boende och ser ingen utväg än att bo hos min vän som har en etta. Men då säger min nya att vi kan få bo hos honom och hyra övervåningen tills att lugnat ner sig så att jag och min son får må bra och att han kan ju vara kvar på sitt nuvarande jobb ett tag. 

När vi sedan åker för att hämta mina saker är lägenheten beslagtagen utav polisen. Sonens pappa har gjort ett försök till grovt rån och sitter häktad. 

Jag och min son flyttar tillsvidare hem till min nya. Man märkte direkt på min son hur trygg han blev, som en helt annan bäbis. Kanske för att jag plöstligt kände mig lugn. 

Nu är vi i en vårdnadstvist och jag skulle vilja ha råd, hur ser dom på såna här saker? Jag går konstant med en klump i magen över att han ska behöva åka dit.

Nu har han börjat på dagis här och allt går super bra. Sonens pappa är fri tills han ska börja på sitt fängelsestraff och jag åker dit ibland för självklart har mitt barn rätt till båda föräldrarna och han får se honom med familjen och på offentliga platser. Men jag vågar inte lämna dom själva för jag känner mig otrygg.

Men nu fick jag även brev om att han överklagat att min son blivit skriven hos mig. 

Jag vet inte alls hur allt kommer gå och det känns som en förjävlig mardröm. Någon som varit med om liknande? Erfarenheter?

Tack på förhand!