• Anonym (kvinn­a25år)
    Äldre 20 Aug 15:06
    1576 visningar
    0 svar
    +1
    0
    1576

    En "positiv" abortupplevelse i v.10

    En "positiv" upplevelse av en abort:

    Jag bestämde mig för ett par veckor sedan för att göra en abort av olika anledningar, och googlade då runt efter andras erfarenheter inom ämnet. Jag hittade då endast väldigt negativa och läskiga historier vilket byggde upp en enorm rädsla och skräck inför min egen. Jag var väldigt kluven och rädd inför själva aborten och grät varje dag i flera veckor innan det var dags, men jag visste själv att det var rätt beslut innerst inne. Min sambo och jag tog beslutet ihop och stöttade varandra genom hela processen. Tycker fortfarande det har varit och är jobbigt och jag känner mig tom på insidan, men vet att jag gjorde rätt. Det kan aldrig någon annan säga något om, man får tycka vad man vill men det är upp till var och en vad man tar för beslut efter att ha plussat på ett gravtest. Jag vill ha barn i framtiden men kunde inte nu. Här är min berättelse om min abort, som jag hoppas kan hjälpa någon som är rädd där ute:

    Jag gjorde en medicinsk abort i vecka 10, (9+4) på sjukhus. Att bestämma sig var det värsta, men när jag väl bokat första besöket så ville jag bara få det gjort. Personalen på Östra Sjukhuset var helt fantastisk och fick mig att känna mig lugn. Tog första tabletten (mifepristone) på en måndag och kände inte av några biverkningar överhuvudtaget. På onsdag morgon började med att ta smärtstillande hemma och föra upp 4 cytotec klockan 06:00 på morgonen och sen körde mamma mig till sjukhuset redan vid 07:00 för jag fick mensvärk tidigt. Men det var bara "vanlig mensvärk" än så länge. Fick ett eget rum på sjukhuset och barnmorskan frågade direkt om jag ville ha smärtstillande och värmedyna till magen.
    Fick en värmekudde att lägga på magen och en morfintablett för att motverka smärtan innan det blev värre. Var uppe och gick en del när smärtan var borta, fick föra upp 2 nya cytotec vid 9:00 och fick då även en till morfintablett. Någon gång här gick vattnet vilket var en lite läskig känsla, jag kände hur allt släppte i magen och så bara det rann ut vatten.
    Vid 10:00 hade jag ändå världens mensvärk och bad om en morfinspruta istället. Var uppe och gick när smärtan släppte och gick mycket i trappor för att få igång processen. Vid 12:00 hade det fortfarande inte hänt något förutom lite små blödningar men fick 2 nya cytotec och en morfinspruta till innan smärtan blev för mycket. Somnade av denna sprutan och låg mest och halvsov fram till klockan halv tre då jag vinglade bort till toaletten och skulle kissa. Kände att det kom en klump ur slidan (gjorde inte alls ont!) och utan att titta så vinglade jag bara ut till sängen och la mig och sa till BM att jag trodde något kommit ut. Då hade äntligen foster med moderkaka kommit ut och allt var över.

    Slapp den värsta smärtan då jag hela tiden låg med värmekudde och fick morfin innan smärtan blev hemsk. BM var helt fantastisk och jag hade min mamma med mig som stöd under hela processen då min sambo arbetade hela dagen. Fick lämna sjukhuset någon timme efter att allt var klart och sov bort morfinruset hemma. Jag är glad att jag gjorde aborten på sjukhus då man kan få allt stöd och smärtstillande man kan tänkas behöva och det känns säkrare att befinna sig på sjukhus ifall man skulle blöda väldigt mycket eller att något går fel.

    Hoppas att alla ni där ute som hamnar i denna jobbiga situation och tar beslutet om abort inte går och är rädda. Det är ingen rolig upplevelse, men man klarar av det och det finns hjälp och stöd! Lycka till alla ni andra förvirrade unga kvinnor, jag vet precis hur det känns men jag kan äntligen andas ut efter veckor av ångest, tårar och illamående. Hoppas detta kan hjälpa någon.

Svar på tråden En "positiv" abortupplevelse i v.10