Gravid vid fel tillfälle i livet, vad göra?

Om jag får lov att säga rent ut vad jag tycker, så är det vansinne att abortera ett barn på de grunderna. Ok, inte optimal planering men allt i livet är inte optimalt. Själv fick jag tvillingar. Gulligt, javisst, men oerhört krävande och mycket medicinska komplikationer. Detta räknade jag med direkt (var ganska insatt i detta). Inte vad jag önskade, men abort? Aldrig. Och jag är väldigt glad för mina barn (allihop) idag! Med detta så önskar jag er familj varmt lycka till. Man klarar mer än man tror!

Jag hade avbokat aborten. Prata m din man och förbered honom på att han får ta föräldraledigt i början så att du kan göra klart dina studier och ta examen. Då kan han följa med till skolan och du kan amma om du vill det. När du är klar kan du försöka snåla på dagarna och spara tills du jobbat upp SGI. Alternativt så söker du jobb direkt men säger att du bara vill jobba 50% i början och så delar ni på fl.

om ni vill ha ett barn till, då hade jag behållt - även om tillfället inte är helt optimalt! 

En kompis föeeslog att jag kunde ta studieuppehåll och jobba upp min SGI fram till förlossningen så det är ytterligare ett alternativ.

Samtidigt så känns det som att det måste gå att lösa den där sista månaden i skolan på något sätt. Till exempel som MS säger; genom att min man är föräldraledig den månaden.

Och ja, det känns väl närmast som vansinne att göra abort pga timingen, det visste jag nog innerst inne redan från början..

Lösningar finns det många olika att välja på. Studieuppehåll är inget dåligt alternativ heller. Det stora i det hela är att du innerst inne inte vill göra abort och att risken är stor att du (och din man) kommer ångra er och må jäkligt dåligt över aborten om ni ändå genomför den. Är det värt det?

såhär  ä det.. fel eller inte de är endast ert beslut!
min man o jag  i valde att jag skulle ta ut spiralen och börja på p piller.. vi hade pratat om en tredje en inte än... vi har dessutom pseudo tvillingar med endast 14 mån i mellan. inget av dessa 2 barn va planerade utan bra dök upp... som en glad överraskning...

så i alla fall uttaget av spiralen gjordes ngt tidigare än tänkt pga  ihållande konstata smärtor som bara blev värre.. sammadag började jag på piller.

onsdag tog jag ut spiralen och senaste sexet va fredagen innan des så 5 dagar innan. jag visste att jag skulle ha ägglossning till helgen enligt mina uträkningar så då skulle de  vara lugnt. bm såg ingen ägglossning eller tendens till att den skulle komma eller att den hade varit så de borde inte bli ngn graviditet

mot alla odds och noggrannheter  visade sig nu att vi skulle ha fel o när vi upptäckte graviditet så kollade vi hos gyn hur gammalt de skulle kunna vara... då visar de sig att på ngt jävla vänster har de varit en simmare som överlevt i 7-8 dygn o befruktat ett ägg o fäst i en slemhinna som va 4dagar på piller..

jag grät av förtvivlan de sista vi ville just då va å ha ett barn till vi hade ju avstått sex enligt alla rekommendationer
vi bestlutade tillslut att avbryta pga. att fostret växt lite långsammare o vi kände att vi  vill inte ha just detta barn det är helt fel. jag framförallt kände en stor skam över att ta bort ngt som vi senare v ville sätta dit... men tiden i livet va på tok fel på många plan och tillslut kände vi att nä vi har två helt underbara barn. dom går först vi måste orka.. vill i ha syskon så vill vi förengångskull få bestämma någorlunda när inte bara att dm dyker upp. idag är jag glad att vi tog de svåraste beslutet i vårt liv och följde vår vilja och inte vad man borde!

oj förlåt ts för långt svar men gör vad som känns bäst för er å strunt samma vad andra tycker.de är ni som ska leva med de sen=)

ska bara tillägga att jag längtar massor efter en tredje men tajmingen va helt fel.. framförall tog vi beslutet om att vi har två barn till  som ka leva på liten föräldrapenning och nä pengar är inte allt men mat på bordet och känna att man klarar sig genererar betydligt mkt bättre känslor att känna att man måste hålla igen för att få de å gå runt.. lycka till med ert beslut.

När är det egentligen rätt tillfälle att skaffa barn?Och sen när man vill,det kanske inte går av olika orsaker?

ja när man känner att man är redo tycker jag...   nä det är ju klart att  den är ju en sak man måste ta med i beräkningarna men för vår del kändes de som att man kan inte bara behålla bara för att de råkade bli så här... sen visst brottades jag fram å tillbaka men vi resonerade som så.. vi har två barn  och om de nu förmodan mot våra odds i alla fall inte skulle bli fler nä då får vi ta de... nu råkar vi ju ha väldigt lätt för att bli gravida uppenbart i alla fall de tre gånger som de blivit graviditet av de..
med de två första barnen blev till av att har vi endast haft fullbordat sex 1 gång /  barn el  mellan 2 menstruationer  eller hur jag ska uttrycka mig vilket självklart räcker men ändå..

har man haft de lite kämpigt eller att de tagit tid då kanske man får tänka om.. men som sagt de viktigaste är att man gör de som känns rätt för en själv och sin partner.

Jag kommer utgå ifrån vad jag tycker själv i denna tråd, så ta inte illa upp gott folk.

Om du vill avbryta en 3-5 års utbildning (minns ej hur länge det var) så är det helt klart ditt val, men att att skaffa ett barn till innan du är klar med utbildningen låter riktigt dumt. Ett barn kräver tid, en hel del tid, och det tillsammans med pluggande är inte att rekomendera då det högst troligen är svårt att kombinera på ett enkelt sätt.

Så vill du skjuta på dina egna drömmar för ett tredje barn som ni kan skaffa senare, så är det helt ok. Men att åsidosätta sin egen framtid för något man kan försöka sig igen på senare låter en aning befängt enligt mig. Jag ser inte ett outvecklat foster som ett barn, inte föräns det kommit ut och fått ett liv att börja med, så jag ser inte det hemska i att vänta. Det du gör för dig själv, din partner, dina barn du har nu och det barn ni kan tänkas skaffa er senare, är att säkra deras framtid med ett säkert yrke.

Att göra något för barnets bästa är enligt mig helt klart det bättre valet, och det är långt ifrån att säkra att det blir fött. Det säkrar bara att den får leva, men inte dess hela framtid.

(Jag vill poängtera att jag ej ifrågasätter dig eller din familjs kärlek och omhändertagande av era barn. Det är i det stora hela jag syftar på, så inget illa menat åt ert håll.)

Det är bara att ta sitt ansvar och "bita i det sura äpplet"..

Fast fortsätter jag plugga under graviditeten så är det en månad kvar när barnet föds, vilket kanske inte är omöjligt att lösa. Fast det vet jag inte riktigt ännu.

Men å andra sidan så håller jag med om att det är dumt att åsidosätta mig själv istället för att satsa på min framtid.

Äh, jag vet inte. Det känns som att jag byter åsikt en gång i timmen just nu! :/

Lite osäker på hur jag bäst tar mitt ansvar bara? Ta ansvar för min utbildning eller för graviditeten? :)

För graviditeten! Är man inte redo att ta ansvar för sådant så bör man inte ha sex. Att välja bort det där lilla hjärtat som börjat slå efter 6v bara för att det inte passar tycker jag är sjukt oansvarigt.

Du verkar dessutom ta för givet att du får flera chanser sen...

Hur kan det inte vara en Ok andledning? Att skaffa barn vid fel tidpunkt kan göra stor skada på både föräldrarna som på barnet. Genom att skyffla ut ungen då man försöker stabilisera sig och säkra en framtid så är det extremt opassande.

Visst, vissa gånger är det säkerligen att man hade kunnat tänka sig för, men är man inte redo så är man inte. Att hålla sig ifrån sex helt och hållet bara för att man inte är redo är idag inte en ok andledning. Sex har man för mer orsaker än att populera sig.

Sen att skaffa barn när man inte kan ta hand om den så är det sjukt oansvarligt om du frågar mig, men den punkten kanske inte hör till samma fråga.

Fast nu utgår du från att du ska må tipptopp mot slutet av graviditeten. Tänk på att sista terminen under utbildningen är tuff med mycket praktik och hemtentor. Om ni vill ha det här barnet så skulle jag råda dig att ta studieuppehåll under termin 6. På så sätt kan du komma tillbaka efter föräldraledigheten och göra klart utbildningen. Lycka till!

Behåll! Det finns ofta tider då det inte passar med barn för många. Går inte att ha alltig perfekt. Längtar ni efter barn ska ni självklart behålla det, annars kommer du nog må mycket dåligt sen och fundera vem den lille skulle vara, hur gammal osv. Du hinner plugga färdig, och din man tjänar väl pengar. Lycka till!

ja det är så att man byter åsikt hela tiden  för det är omöjligt att säga om man gör rätt eller inte!

jag har ju varit i din sits o vet hur jobbig den är! inget jag ens önskar min värsta fiende men verkligheten finns och du/ni står inför antagligen de svåraste beslutet någonsin.
MEN
du vet inte hur du kommer mår... troligtvis ungefär som de andra två gångerna om dom liknar varandra eller så blir de helt annorlunda.. kanske en mkt värre graviditet eller en lättare.. finns ork tid och lust att plugga under en graviditet? känner du/ni att de ekonomiska begränsningar känns som hinder eller de där de gör inget vi klarar oss lite tajt men de är de värt...

tänk tillbaka på första känslan du fick när du såg resultatet på stickan. hoppade du av glädje eller vad sa magkänslan.- oftast får man en vägledning  av magkänslan.. vad tyckte sambon?

min man och jag hade båda samma känsla att fan inte nu -vi vill inte.. däremot kände jag mer skam i kroppen av att tycka at tajmingen va dålig.. frågorna jag brottades med va kan man verkligen göra så?

att skaffa barn är alltid själviskt och ja man får också vara självisk i att bestämma att en graviditet är faktiskt inte välkommen nu och välja att avbryta den!
de finns många andledningar till att tajmingen är dålig.