Hur kom ni vidare efter er partners otrohet?
Hej,
För en månad sedan gjorde min sambo slut med mig. Vi har haft problem under en längre tid och till slut orkade (hans ord) han inte med det. Vi hade precis tagit hjälp av en professionell, men det var nog helt enkelt för sent. (Jag har vestibulit, ni som vet vad det är förstår vilka problem det medför). Han sa vid tillfället att han inte längre var kär i mig, vilket jag hade svårt att tro på. Vi var ifrån varandra i 5 dagar innan vi sågs igen. Under den tiden fick jag chans att reflektera och insåg att jag inte heller var lycklig i vår relation, och kunde se min egen del i det hela. Jag såg att jag verkligen behövde ändra min attityd om det skulle fungera, vilket jag ville (vill). Jag öppnade mig och berättade vad jag trodde det var från mitt förflutna som påverkade oss, historien bidrar ofta mer än vad man tror. Vi började ses igen, väldigt frekvent och ett par dagar efter var vi ihop igen med löften om att verkligen jobba, kämpa och ändra våra beteenden.
Jag var som nykär och kände att vi fått en ny chans. Lite "när man förlorat allt vet man vad man har". Några dagar senare kom det ett sms på hans telefon som bekräftade det jag egentligen misstänkt - han hade inlett en relation med en annan tjej. De hade börjat ses ca en månad innan det tog slut och inget hade "hänt" innan det tog slut. Men allt ljug, smusslande, träffande bakom min rygg etc gör så ont. Efter själva breaket hade de haft sex många många gånger, han tog med henne till hans familjs landställe (där hans familj var) träffade hennes familj etc. Han körde lite dubbelspel, men så fort det uppdagades bröt han med henne. Hans "försvar" är bl.a. att han sökt bekräftelse från henne, varit i en bubbla och att han tappat kontrollen. Helt sjukt beteende som jag inte kan förstå eller i dagsläget förlåta/acceptera.
Han är oerhört ångerfull och jag vet i mitt hjärta att hon inte betydde något för honom. Men det är sveket i sig som gör ont: hur kunde min fina kille göra så?! Jag gråter, skriker, slår om vartannat och mår allmänt dåligt. Vill dock så gärna stanna hos honom för jag älskar honom och tror på oss. Vi har kommit varandra närmre än någonsin och går till en jättebra psykolog där vi verkligen får hjälp att bearbeta men också förståelse för varför det blev så dåligt från första början. Däremot har jag svårt att släppa det här...
Jag ville bara ventilera med er som gått igenom liknade och fått det fungera: har ni några råd? Hur löste ni det? Hur lång tid tog det (säkert individuellt) kan ni lita på er partner igen?
Vi är i 30-årsåldern och har inga barn.
Kram M