Vilken typ av fysisk har fått er som vuxen att börja gråta?

Gallstensanfall. Tvi fan.

Gallstensanfall och den kroniska smärtan jag fick pga att läkaren gjorde fel under gallstensoperationen. Det gör så djävulskt ont.

Någon sådan smärta har jag aldrig upplevt under mitt vuxna liv. Tvivlar på att den smärtan faktiskt finns.

Dock vet jag att långvarig kraftig smärta kan bryta ner en människa mentalt, säkert även mig, och börja gråta för den skull. Men då är det också tveksamt att påstå att det är den fysiska smärtan som fått en att börja gråta.

Då jag vet massor av positiva effekter av att gråta så håller jag inte igen utan lättar då och då på ångan vid både fysisk och psykiskt smärta (och någon glädjetår)

Senast pga. Fysisk smärta var när min kära älskade son kastade en kylboxlock rakt på min lilltå, de gjorde förvånadsvärt ont bara de!

Men jag bröt liksom lilltån och skadade en sena i foten för nån månad sen så de gjorde de bara grymt mycket värre.. gör fortfarande ont 1,5 dygn efter..

(Förövrigt hade jag en fruktansvärt utdragen och smärtsam förlossning, men jag grät faktiskt aldrig pga. Smärtan utan bara glädjetårar när jag fick hålla honom efter (efter att dom räddat hans liv pga. Bajs i lungorna och mig efter en stor blödning.. vi överlevde båda två! Vilket för mig kändes fantastiskt))

När jag bröt svanskotan för nåt år sen var det en sån smärtchock så jag visste inte om jag skulle svimma, skratta eller gråta, gjorde lite av varje för säkerhets skull. När min sambo körde över min fot med soffan så jag bröt två tår och tre tånaglar slets av kom det också ett par tårar när jag väl fick luft igen. Och jag har ändå ganska hög smärtgräns, tycker inte benbrott gör så där hysteriskt ont( har brutit det mesta)