Bråk som alltid mynnar ut i hot....rädd
Vet inte riktigt hur jag ska börja egentligen.
Är ganska tidigt gravid med en man jag varit tillsammans med i närmre ett år. Mitt i allt detta så har jag blivit sjuk, sjukhusvistelser har varit inblandade och mycket tid har jag spenderat i vårat gemensamma hems säng för att kurera mig. Jag har skämts över att jag inte har hälsan till att orka sköta hem såsom tvätt, disk etc. Men har ändå gjort så gott jag kan med att laga mat trots att jag kaskad-kräks emellanåt under dessa stunder. Sambon har jobbat rätt hårt först på sitt ursprungliga arbete och sen efter det, arbetat med huset.
Det jobbiga i detta, vilket egentligen startade redan innan jag blev sjuk och gravid är att vi ofta har konflikter. Som alltid mynnar det ut i att jag inte sköter hemmet och 'mina' uppgifter. Han skriker så vi har flera grannar som reagerar. Han skriker så jag blir rädd och tror han ska höja handen många gånger.
Igår hände det igen. Ett helt oväsentligt ting mynnade ut i ett bråk där jag återigen fick höra hur värdelös jag är och hur lite jag bidrar med hemma. Sedan postar han en status på sociala medier som enbart handlar om mig och hur hemsk jag är, utan att nämna namn men alla hans vänner/läsare vet vem jag är.
När jag försöker få honom att sansa sig och komma till mötes så fortsätter han och tycker jag är helt oresonlig och sjuk i huvudet. Som han uttryckte det. Efter mycket om och men med försök i en timma till sans och diskussion så brister det för mig... Luften gick ur mig. Och jag frågar honom vad han egentligen vill. Frågor som, 'vill du gå isär?', 'vill du att jag gör abort?' Just för att han gör mig så osäker. :( då får jag som så många andra ggr kastat i ansiktet 'ja men dra då!!!'. Talar då om att jag orkar faktiskt inte mer, mer bråk, mer skrik så jag går ner på undervåningen för att börja plocka ihop saker och åka iväg en stund till en vän. Inom loppet av en halvtimma så har han rivit ner alla mina tillhörigheter från husets övervåning, slängt på hall och köksgolvet och talar hotfullt om att om jag inte har fixat mina grejer bort från husets gräsmatta inom 24 h så har han gjort en redig majbrasa. Jag blir helt förtvivlad. Även hans vän försöker prata vett och sans i honom men det går inte :( efter så mycket tårar och rädsla så viker jag mig till slut och säger förlåt. Förlåt för att jag är så dålig mot dig.
När han efter sena natt-timmar sansat sig så somnar vi ändå sams. Men inatt vaknar jag och frågar, skulle du verkligen elda upp mina saker?
Får då svaret att han absolut skulle verkställa det hotet eftersom jag tydligen hotar med att lämna honom.
Allt känns inte alls som det ska och jag har en sådan ångest. Jag levde och var gift en gång med en man som inte respekterade mina saker och mitt liv. Samtidigt så undrar jag, är det mig det är fel på? :( vad har jag kunnat göra annorlunda i det här?
Villrådig, rädd och väldigt ledsen.