Bajsnoja i samband med förlossning
Jag ska föda mitt andra barn om någon månad och har lite dålig erfarenhet just kring detta med att bajsa (på sig) från min första förlossning. Vill höra lite om någon har samma erfarenhet och hur ni i såna fall ser på det.
Under öppningsskedet kände jag hela tiden att jag behövde skita. Blev ett jäkla springande till toaletten men det kom bara lite varje gång. Större delen av tiden hade vi ingen personal i rummet så min dåvarande sambo fick hjälpa mig till toaletten och ibland därifrån också för om jag fick en värk kunde jag inte stå el gå själv. Och sen när det började trycka nedåt och krystvärkarna kom så började bajsproblemet igen. Då körde dom in en sån där flyttbar toastol (jag kunde inte gå till toaletten pga ctg och sladdar etc) som jag fick sitta och krysta i samtidigt som jag småsket hela tiden. Den enda som var inne i rummet då förutom jag var min sambo, och han visste inte vad han skulle göra stackarn. Väldigt jobbigt att sitta så inför sin sambo medan det typ stinker i hela rummet.
Ska man behöva ha det på det sättet? Vill helst inte bli utsatt för det igen. Jag vet inte om det blir bättre om jag tar lavemang, en del avråder ju från det för att det kan bli så som jag redan hade det. Fast kan det bli värre? Antar att det är värt att försöka.
Några tips?