Är så arg på min man - överväga lämna?
Tänker väldigt förvirrat just nu så därför skriver jag denna tråd för att förhoppningsvis få några råd och inte förhasta mig i något. Jag är en känslomänniska och har lärt mig med åren att alltid stanna upp och tänka två gånger..
Iallafall. Sitter här hemma ensam medan min man är ute och cyklar med sina vänner och kollegor. Jag är gift med denna man sedan ett par år tillbaka, inga barn och på det stora hela är vi lyckliga tillsammans. Vårt (mitt) problem är just hans nästintill maniska intresse för cykelåkning.. Kanske låter konstigt men det är så att han ÄLSKAR att cykla. Att träffa sina cykelkompisar och vara ute och hojja i flera timmar. Gärna så fort solen skiner och han är ledig. När han är hemma tittar han på cykeltävlingar på tv. Kollar cykeltävlings-klipp på telefonen. Pratar om olika cyklar och nya hjul osv osv. Ja men kan säga att cykling är hans passion i livet.
Han prioriterar alltid cyklingen först. Sen mig. I snitt är han ute och cyklar 1-2 dagar i veckan och då är han bort hela dagarna, tex hela lördagen, och kanske halva söndagen eller ibland hela helgen. Han är duktig på det och har fått erbjudande att träna ett cykelteam (kommer vara borta ännu mer!)
Jag hänger på ibland men det är mest killar och "hans" grej.
I övrigt, på vardagarna när vi är hemma och när vi väl är med varandra är han alltid glad, gullig och kärleksfull. Men han har sagt att han behöver cyklingen för att må bra vilket jag inte haft några invändningar emot.
Men - är det här ok? Ibland blir jag (som nu tex) så sjukt irriterad över att han är så manisk med detta. Att ALDRIG prioritera mig. Som idag tex hade jag behövt hjälp med tvätten men han valde att dra iväg ändå och lämna mig med 6 maskiner.. Samtidigt så blir jag en aning avundsjuk att jag inte har någon sådan passion i livet.
Är det jag som har höga krav? Hur är "era" män att leva med? Vad hade ni gjort i mitt ställe?