Fötvivlad... vad gör man när två personer vill så olika?

Är han inte reda så är han inte. barn är ett extremt stort steg och inget man bör ta om man inte är om man inte är helt säker. Du kan väl föreslå 5 år för honom?

Ta ett ordentligt snack med honom o lugn och ro. Fråga honom om hans framtidsplaner och berätta dina också. Se om det går att kompromissa fram till något bestämt år när ni båda känner er redo att börja försöka. 10 år låter ju som en alldeles förskräckligt lång väntan för den som längtar efter barn! Säger han att han är ovillig att ändra sig angående tidpunkt, bryt och leta vidare.

Ja, jag funderar på att prata med honom mer allvarligt om detta redan ikväll när han kommer hem igen. Som sagt, 10 år känns inte ens som ett alternativ för mig. Egentligen inte ens 5. Alltså 5 år är jättelång tid. Och jag är rädd för att säga det till honom, att 10 år inte är ett alternativ för det innebär ju att jag kommer att bryta upp vårat förhållande, och jag är då rädd att han ska uppleva det som att jag "hotar" med det. Grejen är att jag misstänker starkt att han isf skulle kunna göra en kompromiss med mig bara för att han inte vill förlora mig pga detta, men jag tror inte att vi får ett lyckligt familjeliv tillsammans om han egentligen i grunden känner att han "offrade sig för min vilja" om ni förstår hur jag menar?

Bara av att läsa orden och tänkta tanken att bryta upp med honom får jag ont i magen - jag älskar ju den här människan på ett otroligt sätt egentligen. Det är det som gör det hela så himla svårt

Men du. I'm no baritone ett par sedan du var 18 så kanske han funderar på om det ska vara ni resten av livet. Jaguar också 25 när jag fick min första och idag är det ungt. Men jag hade aldrig velat vänta till efter 30 heller eftersom det då Finns sämre garantier att bli gravid. Dig är min dotter 20 och jag fortfarande ung. Han kanske bara är nervös och tycker att han är för ung för att binda sig vid familjeliv. Är han också 25? Ni behöver verkligen snacka om detta och väntar du för länge finns det om det inte håller mellan er, mindre chans att hitta någon man som inte redan har familj. Så vill han verkligen inte, behöver ni nog gå skilda vägar inom två år. Jobbigt för dig. Men även för honom. Lycka till.

Ursäkta stavningsprogrammet. Hoppas du ser i alla fall. Ska ta bort det. Förlåt.

Hej,

Jag var i exakt samma sits. Vi träffades som 16 åringar och det har alltid varit jag som fick typ tjata om att ta nästa steg i relationen då har var aldrig redo till låt.

När jag var 26, hösten 2012 började jag smått längta efter en liten. Killen började med kondomer då han hade svårt att lita på att jag tog mina pilar.

2013 var han inte redo, 2014 till slut hade vi en kris i förhållandet då jag började ta emotionellt avstånd och förbereda mig på skilsmässan så sa han att vi kan börja försöka i början på 2015.

Så kom januari 2015 och inget hände. Nu har vi börjat försöka.

Så visst kan det lösa sig och bli bra men 3 år av den längtan! Man blir tokig, allt blir lidande då man mår inte helt bra när någon nekar en sån biologisk längtan. Hade jag fått gå tillbaka i tiden så hade jsg lämnar klllen redan hösten 2012, för Barnängen är faktisk större än kärleken mellan två vuxna. Jag ångrar inte att jag stannat kvar men priset har varit högt och du vet inte idag om när han blir redo.

Tack snälla för ditt svar! Även om det kanske inte var exakt uppmuntrande... :) Alltså jag har sådan ångest nu. Snart kommer han hem och jag måste typ säga något. Jag fattar att 25 är ungt i dagsläget och att det kanske är det som är det som gör att han inte vill.

Hur kommer det sig att ni började försöka nu? Tog han upp det tillslut eller fick du "tjata"?

Jag kommer nog säga rakt ut ikväll, utan att bli ledsen eller så, att: Du det där du sa förut om att vänta med barn i 10 år... Det är inget alternativ för mig. Dels av anledningar som att det kan innebära att det blir svårt att överhuvudtaget bli gravid i den åldern och dels så ser jag mig själv vara mamma till åtminstone 2 barn och jag tror inte att det är optimalt att få barn allt för tätt. Dels av rent känslomässiga anledningar. Jag kommer inte kunna vara glad och må bra i 10 år till utan barn. Typ så. Vad hade ni sagt? 

Jag tog upp det några gånger att jag verkligen vill ha barn. Och hintade en del, det stressade honom. Han kunde säga med en hård röst "sluta tjata" eller " nu tjatar du igen".

Men när han kände att jag började distansera mig, och satsa mindre på vårt förhållande och vid ett samtal sa jag faktiskt att jag är redo att skiljas så sa han att han behöver nån månad till. Han behövde tyvärr ett åt från det samtalet.

Visst är ni lika gamla? Vi är i samma ålder och det var en kärna till problemet Då killar kan skaffa barn när de blir 45 utan större problem så de kan vänta 10å-15r. För kvinnor blir det svårare efter 30 -35. Och hänger man lite på FL så ser man ju hur folk i din och min ålder (är 29nu) verkligen kämpar i månader för att få barn. Hur många barn vill du/ni ha?

Min man var och är fortfarande oförstående till faktum att man inte blir gravid på en gång! Vi är på försök nr 1 nu så jag hoppas han har rätt. Just nu vill jag bli gravid.

mobil.dn.se/nyheter/sverige/ny-studie-visar-nar-kvinnar-ska-borja-skaffa-barn/

Det här tyckte jag var intressant att läsa.

Ja det måste ha varit svårt att vänta så länge på en sån stor grej. Jag tyckte att det kändes jobbigt innan, då han mest sagt typ "inte nu" osv men det var först idag jag insåg HUR länge han planerat att vänta.

Ja, precis. Vi är lika gamla. Precis som du säger så är det en del av problemet, att för honom innebär det inte några risker att vänta 10 år till men jag skulle då vara 35 vilket ju gör det hela mer komplicerat.

Ja exakt, att hänga på sånna forum kanske inte är optimalt för mig... Började googla hur man hanterar barnlängtan när partnern inte vill och så hamnade jag här. Intressant artikel. Jag vill ha minst 2 barn. Kanske 3 beroende på hur ekonomin är och hur man känner. Kanske längtar man efter tre eller så är man nöjd efter 2. Det vet jag inte men minst 2 iallafall. Och jag har en känsla av att jag gärna skulle ha typ 4 år emellan så räknar man då baklänges så blir det ju snart dags att sätta igång men han vill ju inteeeee ahh :(