Varför ska man inte hämnas oförrätter?

Generellt skulle jag säga att det definitivt är övervägande negativt att hämnas. Tänk bara på alla krig som inte skulle finnas utan hämnd till exempel.

Vad skulle bli bättre av det? Tänk om den personen du vill hämnas på vill hämnas på dig?

Alla är inte hämndlystna. 
Det hänger ihop med vilken sorts person du är. 
Antagligen formas personligheten av erfarenheter, likväl som en del genetiska förutsättningar, vilket kan sammanfattas i personlighetsdrag för att göra det enkelt och lättfattligt. 

Enligt teorierna bakom The Big 5 kan hämndlystnad kopplas ihop med personlighetsdrag så som låg agreeableness och hög neurotisism. Någon som har en varm inställning till sin omvärld och inte är neurotiskt lagd kommer därför inte att känna något behov av att hämnas oförrätter.

Personligen skakar jag det av mig och går vidare. Ja, det ger mig mer tillfredsställelse än att lägga ned energi på negativitet och ilska. 

Markera när nån gör fel ja. Men oftast ger hämnd bara tillfällig tillfredsställelse i kroppen.

man ska markera om något är fel eller orättvist - men att hämnas låter galet i mina öron, det får mig att tänka på övergivna flickvänner som lägger räkskal i gardinerna hos den otrogna pojkvännen och andra barnsliga beteenden! 

...speciellt om man lägger ner massa tid och energi på att planera en hämnd och så ger det inte det resultat man väntat sig. Typ en smocka som hämnd, och så får han ändå tjejen att tycka synd honom och blir hjälten. Och "hämnaren" står och är lång i ansiktet. Eller hämnas mot myglande försäljare, och betala krediten med enkronor. Jaha, försäljaren suckar lite men mer än så blev det inte.

Därav motviljan till hämnd.

Det kan också bli löjligt. Tex vissa invandrarkillar som ska "hämnas" för att en yngling råkade flirta med nåns syrra. Fjantigt, tycker svenskarna då.

Och där kom vi osökt in på invandring

Intressant. Men att hämndbehov har psykologiska orsaker och beror på livserferenheter förstår man ju ändå.

Även om man "skakar av sig" och går vidare så brukar de ilskna tankarna och känslorna komma tillbaka hela tiden, så är det för mig iallafall, och därför ger det mig en inre tillfredsställelse när jag vet att någon får tillbaka för "gammal ost", och det blir lättare att gå vidare med.

Ibland kan det kännas mesigt med endast en markering. En person kanske har varit så jävlig mot en att man tycker att det inte räcker. Uppenbart anser jag iallafall att det finns människor som behöver få sig en rejäl minnesbeta, så att de lär sig. Men om det handlar om mer bagatellartade grejer så kan det klart räcka med en markering..

Menade inte något illa. Vi kan skriva "andra generationens pojkar m ursprung från MENA-länderna". Det är iaf min erfarenhet som uppvuxen i förorten.