Kan inte gå till jobbet :(.

Om du är inlasad i kommunen borde du absolut kunna bli omplacerad tycker jag. Tyvärr vet jag inte vem du ska prata med. Din närmaste chef är väl din rektor, och jag tycker nog att du ska vara ärlig med hen även om det är i ett tidigt skede. Kanske kan hen göra något för att hjälpa dig, avlasta dig på något sätt i det som känns allra jobbigast? Sätta in någon extra resurs? Hen borde också veta vem du ska vända dig till på kommunen med din förfrågan.

Och så tycker jag att du ska höra med vårdcentralen om du kan få hjälp för dina problem. Kanske skulle du kunna ta någonting antidepressivt, eller ångestdämpande. Ja, jag vet inte, men man ska inte behöva ha det sådär som du beskriver. Kanske borde du bli sjukskriven från din tjänst.

Hoppas att allting blir bättre för dig snart.

Självklart ska du prata med din chef. Det kan ju finnas administrativa tjänster i kommunen att söka. Och ju snyggare du sköter det här desto bättre blir nog dina referenser.

Tack!

Rektorn är alldeles ny på jobbet och håller själv på att gå in i väggen så jag vill inte belasta henne med detta i första hand.

Jag har dessutom bara jobbat en månad sedan min föräldraledighet och tycker att det känns riktigt pinsamt att känna så här efter så kort tid :(.

Företagshälsovården tänker jag. Jag jobbar också kommunalt men vi är ändå anslutna till en företagshälsvård. De ska hjälpa till vill sjukskrivningar och rehabilitering som har med jobbet att gör.a 

Eftersom du inte är i rehab kan du inte kräva en omplacering. Du har heller inte förtur till tjänster i kommunen. Antingen så arbetar du, eller så blir du sjukskriven. Fortsätt som du gör: Sök en massa jobb.

Då förstår jag att du inte vill prata med din rektor.

Om du bara har jobbat en månad efter föräldraledigheten, tror du inte att det kan bli bättre då? Jag minns att jag också upplevde det som väldigt tungt att börja om, särskilt som livet har förändrats så mycket när man har ett eget barn att ta hand om. Men det blir ju bättre när man kommer in i det och rutinerna sätter sig igen.

Hur som helst måste du prata med NÅGON. Kanske någon annan på skolan? Eller fråga dig fram till rätt person på kommunkontoret. Någon som har övergripande personalansvar. För att ställa din fråga om omplacering.

Jag tror tyvärr inte att det kommer att kännas bättre. Denna gång är jag så "mätt" på yrket att det verkligen är psykiskt svårt att ens tänka på jobbet. Det är inte rätt varken mot elever eller mig själv att stanna kvar :(.

Idag fick jag nog och berättade för chefen hur jag kände. Jag sa inte upp mig på stående fot men berättade att jag inte vill jobba kvar och att jag söker annat. Nu känns det som om jag tagit steget och måste köpa linan ut. Skönt men läskigt också ...

Du kan begära förflyttning, o det sker rätt så omgående om det finns ngn ledig tjänst. Du kan inte förhandla om könen vid omplacering. Dock är det ju innan samma bransch...alltså lärartjänst mot lärartjänst.

Vad sa din chef idag?

Chefen var väldigt tillmötesgående och lovade att inte hålla mig kvar om jag skulle få ett annat jobb. Dock kände hon inte till det här med omplacering men skulle kolla upp det.

Jag hade nog kunnat tänka mig, i alla fall till en början, att jobba med de yngre barnen i förskolan. Tror du att man kan omplaceras till förskola?