Bra förebilder vs kroppshets

ikväll sitter jag och funderar kring föräldraskap, kroppshets, ansvar och de diverse "sanningar" som finns i samhället.

"Sanning" 1: Alla duger som dom är.

En självklarhet egentligen! Vi är olika individer med olika fysiska och mentala förmågor och egenskaper, självklart blir vi olika! Och inget kan sägas vara bättre eller sämre än det andra.

"Sanning" 2: Föräldrar ska vara bra förebilder till sina barn.

Gäller såklart inom alla områden men idag funderar jag mest kring kost och motion. Självklart är det vi föräldrar som måste lära våra barn att äta rätt, vilken mat som kroppen mår bra av och vad man sparar till kalas och speciella tillfällen etc. Samma sak med motion, det är Vårt ansvar att få barnen i rörelse och få in motion som en naturlig del av livet.

Så långt är allt väl, men sen krockar mina tankegångar. För vad trumfar vad? Är en överviktig person en dålig förebild eller ska hen accepteras som den "olika" individ hen är? Var går gränsen mellan bra förebild, dålig förebild och att människor är olika? Osv. Hur förklarar man det för barn?

Media tvingar på oss en bild av att bara (synligt) hälsosamma individer är bra förebilder, men samtidigt ska vi acceptera att alla är olika. Hur förklarar man det för barn? "Jo, han är tjock och han får vara det, men det är inte bra"; hur förvirrande är inte det? Är det konstigt att folk är förvirrade och att många (framförallt yngre tjejer) mår dåligt?

Hur tänker ni?