Mitt arbete har förstört mitt psyke - hur tar jag mig därifrån?

Arbetar sedan 5 år på en mindre organisation inom utbildningssektorn, och fullständigt vantrivs. Det är en rätt fri arbetsplats på det sättet att man kan styra mycket över sina arbetsuppgifter och i viss mån arbetstider, men chefen bryr sig inte det minsta om sina anställda och alla som jobbar (och jobbat) där säger samma sak - att det är ett ställe som fullständigt bryter ner en. Stället saknar kollektivavtal, tjänstepension, friskvårdsbidrag och jag som anställd har inte fått en krona i löneförhöjning sedan jag började.

Av olika anledningar som till stor del beror på jobbet gick jag in i väggen för ett halvår sedan och har tills för en månad sedan varit deltidssjukskriven. Nu är jag tillbaka på heltid igen för att jag vill testa hur det känns, men redan efter en vecka känner jag mig sämre än någonsin. Inte gör det saken bättre att min arbetsgivare uttryckligen vill att jag ska gå ner i arbetstid och mer eller mindre aktivt arbetat mot att jag ska komma tillbaka till heltid igen. Inte ett skit har dom gjort för att hjälpa mig rehabiliteras utan istället beklagar dom sig när jag säger att jag ska prova gå upp på ordinarie arbetstid igen...

Nu i höst kommer det bli värre än någonsin då chefen bestämt att vi anställda ska få ännu mer ansvar och större arbetsbörda och jag fasar verkligen för hur det ska gå. Jag vill innerligt sluta (mina arbetskollegor säger samma sak) men vet inte hur jag ska gå tillväga. Problemet är att jag inte har ork när jag kommer hem från jobbet att söka jobb, och bara den senaste veckan har jag blivit mer och mer deprimerad och jag har ingen som helst motivation att söka nytt även om det självklart är vad jag borde göra. Att säga upp sig är naturligtvis ett alternativ, men då kommer jag bli bestraffad med 45 dagars avstängning från a-kassan (pga egen uppsägning), vilket inte känns så lockande.

Jag har sparat ihop en del pengar så jag skulle i princip kunna klara mig utan jobb ett bra tag, men samtidigt sparar jag och min sambo till att kunna köpa ett hus så detta kommer ju gå i graven om jag gör på detta sätt.

Mitt förhållande med sambon knakar i fogarna pga mitt mående och hon är trött på att jag är deprimerad och bitter... Det hela känns så hopplöst, och det jag verkligen verkligen känner att jag skulle behöva är att ta en månads semester och dra ut och vandra eller liknande för att komma på fötter igen. Detta går dock inte eftersom jag tagit ut all min semester för detta år redan.

Snälla, jag behöver hjälp. Vad skulle ni gjort i detta läget?