Snälla hjälp! Vad ska jag göra?!

Aktiviteter utanfor skolan, så han lär känna och umgås med andra barn också i många olika sammanhang.

Oj så jag känner igen mig och jag känner för dig, det är en jobbig sitaution.

Jag var också mobbad i skolan och hade råångest när min dotter skulle börja.

Det råd jag kan ge dig är att se till att han får en så bra skola som möjligt, där lärarna är engagerade och ser varje barn, vilket kräver en engagerad skolledning som ser lärarna.

Och engagerade föräldrar som är aktiva och stöttar upp. 

Funkar det inte så vänta inte för länge med att byta skola.

För mig släppte det när jag skrev in dottern i Internationella Engelska Skolan. engelska.se/sv

Dom hade allt det där jag ville ha i en skola, det var ganska strängt och lärarna var auktoriteter, men det var också parat med omtanke i stort som i smått, det var en trevlig miljö, det var en hög ambition på skolarbetet, inget barn fick släpa efter, det var hård kontroll när det gällde mobbing, en enda gång under alla år blev min dotter utsatt för ren elakhet, det togs omhand direkt, och på fullt allvar, två lärare var inblandade, en satt med min dotter och en tog hand om pojkarna som efter en stund lite slokörat kom och bad min dotter om ursäkt, det upprepades aldrig.

Omtanken består i bland annat den hårda disciplinen, alla ska ha tillgång till studiero, så ingen får störa lektionerna. 

Lärarna ska vara dom vuxna och stå för både guidning, stöttning, lärande och trygghet, därför ska dom vara auktoriteter som man lyssnar på och respekterar.

Omtanken finns i smått också som när min dotter var ny och inte hade någon att luncha med och en lärare kom fram till henne och när hon fick det klart för sig erbjöd min dotter att luncha med henne, eller att barnens skåp inte är plåtskåp utan i fint trä med snickardetaljer, eller att småbarnen blir hämtade vid tågstationen av två lärare varje morgon och man går tillsammans sista biten till skolan där man äter frukost tillsammans och sen lämnar in sina mobiler och pengar eftersom barnen inte behöver sånt i skolan, innan lektionen börjar eller som att det finns ett vitrinskåp i korridoren med priser och diplom där glasdörrarna står intakta efter alla år, där varje barn möts av en lärare i dörren när dom kommer och blir hälsade med ett goodmorning sweetheart, how are you och ett varmt leende. 

En bonus är att när dom här barnen går ut är dom i princip tvåspråkiga. 

Som du förstår kan jag fortsätta och fortsätta och fortsätta lovorda den här fantastiska skolan, som har det som varje barn borde få under sin skolgång.

Men jag ska sluta här.

Lycka till. 

Allvarligt, du funderar på att ta livet av dig för att din son har lite svårt att skaffa vänner? Låter som att det är dags för dig att leta reda på en ny terapeut. Pappan då? Är han helt hopplös? Om inte kanske han kan ta ansvaret för er sons välfärd i skolan eftersom du inte klarar det psykiskt just nu? Så kan ni hjälpas åt senare när du mår bättre.

Kom ihåg att din son inte är du och han är inte mobbad. Med stor sannolikhet kommer det bli bättre om ett tag (om det är bra lärare) när sonen lär känna de andra, vissa har lite svårare för förändringar. Blir det inte bättre får ni ta det från det men lägg mer ansvar på pappan så du inte bryter ihop. Tro mig, att du begår självmord och din son förlorar sin mamma är mer psykiskt belastande för din son än att vara ensam i skolan... Det sista går att göra nåt åt, självmord är permanent.

Låt honom vara å försöka själv. Dina känslor projekteras över till honom. Uppmuntra honom istället. Lagsporter å ju det bästa gör där måste de sammarbeta. Glöm inte att han är inte du. Han kanske trivs med att ta det lite lugnare än andra barn.

Leta upp någon Ny terapeut är mitt bästa råd å det är fort!!

Har du förklarat din oro och dina tankar för pappan? Vet han att du faktiskt har självmordstankar? Om han förstår att det är så allvarligt för dig borde han kunna ta åtminstone den ena av lämning och hämtning och ta ansvaret för kontakten med skolan. När hans jobb verkligen viktigare än hans familj?